Betko

Okej.. nästan. Byt ut b mot ett s. "I've seen..." blir det då.. Tänkte att det var en spexigare rubrik. Men ändå! Det var rätt obehagligt.

Detta hände på jobbet.. igår faktiskt, idag igen, två gånger sammanlagt vill säga. En storvuxen (på bredden, ej lång) kvinna kikade runt på väskor och jag (duktig som jag är) frågade om hon behövde lite hjälp. Hon vänder sig om och det första jag lägger märke till är hennes brist på hår mitt på hjässan..(!) Ingen vanlig tunnhårighet, utan en sån där nästintill "gubb-flint".. Fick en klump i magen, men fortsatte ändå att le mot henne, då jag märkte att hon faktiskt hade stubb. En sisådär två-dagarsstubb kanske..? Hakan och nedre delarna av kinderna.. Usch, sån där gråaktig stubb (som syns på långt håll, var väl två meter från henne). Oh my lord.

Idag var hon tillbaka igen och jag expedierade (existerar det ordet?) henne vid kassan. Då fick jag en closer look. Precis som jag föreställt mig. Stubb och "kind-of-flint".

Jag skriver inte det här för att det är särskilt underhållande eller roligt, men fy vad ledsen jag blev ändå.. Ledsen kanske är fel ord, men jag fick en dålig känsla, en jobbig sådan. Vad konstigt ändå.. Att det finns så mycket som är orättvist, tänker inte en jävel på. Tills man är med om det.

Nog om det. Ikväll blir det utgång, ÄNNU en gång på kära Sweet. Helt otroligt, vi är tamejtusan stammisar där.. Varför inte egentligen? Orka pallra sig till en annan stad när man kan hänga på ett ställe som ligger precis runt hörnet.. Tja, för min del är det ju över bron och in till stan, men that's a saying.. eller?

Nu orkar jag inte skriva så mycket mer. Får se vad denna kvällen har att bjuda på. Fick reda på av min kära vän (kanske spion rentav? E...bba.) att vänersborg har fått en liten gäst. Nu menar jag faktiskt inte kvällens dj Dogge, men en annan gäst från främmande land. Det är inte så spännande som det låter, det blir vad man gör det till. Jag väljer spännande.

För ett tag sedan, när vi fått in Vagabond-katalogen på jobbet, föll jag för ett par svarta skinnskor med lite snörning. Svårt att se dem framför sig kanske. Hur som helst. De var ljuvliga. Problemet var att vi bara skulle få in samma sko fast UTAN snörning.

Jag var fast besluten att köpa snör-skorna, även om det betydde att jag skulle köpa dem i en annan butik (då utan 50% rabatt).. Jag letade och letade, utan resultat.

Visst var de släta skorna fina, jag tyckte om dem, jättesköna när man hade dem på fötterna osv, men jag kunde ändå inte släppa mina favoritskor. Tiden gick och lite motvilligt/besviket ställde jag undan ett par släta trettiosjuor. Jag var inte så säker på om jag verkligen ville ha dem, jag vägde fram och tillbaka, bra vs dåligt. Av allt tänkande kom jag fram till ett svar -släta skor.

Nu har jag haft dem i två dagar och är övernöjd. De är faktiskt riktigt bra, kanske t.o.m bättre än vad snör-skorna hade varit! Varför ha snören egentligen? Lite flashigt kanske, men de släta passade mig utmärkt.. de funkar nog till fler klädesplagg också. Bra beslut helt klart. The next best thing blev The best.

Nu till min fundering.. Oh yes, det finns en baktanke (eller fundering..) kring detta långa utlägg. Är skor som killar? Tänkte på det idag när jag gladdes åt mina skor som visade sig vara perfekta.

Okej, jag ångrar mig.. Skor kan man faktiskt prova, man har möjlighet att få ett smakprov på varje sko man blir förälskad i. Sånt funkar inte i verkligheten, i synnerhet om man ska prova två par skor samtidigt (nu pratar jag inte om skor.. utan om "skor"). Faktum är att jag tror att är ute på lite hal is.. Jo, tänkte prova ett par "skor" nästa vecka. Så visst kan man få smakprov när det gäller killar, men oooh så farligt!

Kärleken måste helt klart vara blind. Man fantiserar alldeles för mycket, Betti särskilt. Kan det vara så att jag, som med snör-skorna, fantiserat lite för mycket om den här killen? Snör-killen är lika med nummer ett? Är det kanske den släta killen som gäller egentligen? Vad gäller verkligheten vill jag ju självklart tro att det är det förstnämnda, att snören gäller. Men som med mina skor -man vet inte. ALLRA VIKTIGAST! Jag ska INTE glömma att nämna att jag faktiskt INTE provade snör-skorna. Eftersom jag aldrig fick chansen. De kanske hade varit det bättre alternativet ändå, jag kommer aldrig få veta.

Vi får se hur allt blir. Skor och killar. Jag är i alla fall nöjd med mina skor.

Jag förstår verkligen inte alls varför det är så?! Jag brukar i princip aldrig vara snuvig eller ha en näsa som rinner.. men nu på senare tid har även jag blivit sån. Varje gång jag packar upp varor (skor) eller är ute på lagret blir min näsa som galen. Först trodde jag att det berodde på att det var lite kyligt, och visst var det det.. Men som idag, inte kallt alls.. och vad hände -näsan.

Detta kan ses som en överdriven småsak, men för mig är det faktiskt otroligt irriterande. Mina händer sen, who oh WHY ska jag ha torra händer? Som sandpapper! Nu när jag ändå håller på och gnäller så varför inte gnälla över min nariga överläpp? Jag har ingen ork över till dessa små bekymmer.

Att det alltid ska vara lika svårt att skriva rubrik. Rubriken är jätteviktig.. den ska väcka uppmärksamhet och ska väl helst beskriva innehållet. Nu beskrev min rubrik visserligen bara en liten detalj -helt okej.

Kom att tänka på en sak jag, Ebba och Pär pratade om.. eller rättare sagt en sak jag berättade, som jag likaväl kan skriva här. Det handlar om första gången jag blev kär. När vet man att man är det? Kanske helt fel att använda ordet "kär", men första gången jag blev kär/började gilla en kille. Kommer ihåg det så väl:

Jag var fem år. Hade en inskolning av något slag på lekis (som det hette). Jag började ett år tidigare eftersom jag var så fäst vid min storasyster Maria. (Var väl tänkt att jag skulle börja skolan ett år tidigare, men jag stannade kvar på lekis ett år till för att gå med jämnåriga.. sådär nu var det förklarat). Jag var där med pappa minns jag, vi satt ner vid ett litet bord: han, jag och fröken. Pappa satt bredvid mig och pratade med fröken (som satt mittemot), och helt plötsligt kommer en liten kille. Jag märker honom direkt och blir nyfiken på vad han ska göra. Han går mot väggen där allas personliga lådor (med kritor och andra bra-att-ha-grejer) ligger..

Utan att veta vad jag känner, vad jag gör, eller varför jag gör det, går jag fram till honom. Även jag öppnar min låda (som låg strax under hans). Han tar fram kritor och papper, jag likaså. Därefter går han fram till bordet, där pappa och fröken sitter, och sätter sig bredvid fröken. Jag följer efter och sätter mig på min plats. Han börjar rita, jag tittar på honom och även jag börjar rita.

Så konstigt beteende ändå. Jag var TVUNGEN att göra samma som honom. Visste inte varför, men jag visste att jag ville göra som han gjorde. Jag föll för honom från den första stunden. Hur länge höll det i sig? Ganska länge faktiskt, för att vara så liten.. Senare när jag blev lite äldre hade jag en sådan period till. Skillnaden då var väl att jag inte gjorde exakt samma saker som han gjorde, obviously. Eftersom det handlar om något som hände för väldigt längesedan kan jag faktiskt avslöja ett namn. Niclas Lindahl. Där har vi det! Roligt minne.

Nu dyker mitt dåliga samvete upp igen.. Yes, där har vi den kategorin. Jag har dåligt samvete (okej, inte så mycket, men KAN få) plus att jag är frustrerad. Frustrerad över att det står still ibland, som det gör nu. Jag vill inte vara den som anstränger mig mest, så jag ska låta bli, även om det kanske kan kosta mig det lilla som finns.

Yes, fri tid idag. Ledig alltså. Då har jag därmed hela dagen på mig att ägna mig åt mina fritidssysslor, och vad har det varit hittills? Städning. Blir så när jobbet, skolan, eller nåt annat tar över.. och visst prioriterar jag det före. Jobbet och skolan är ju ett måste, och efter det brukar jag inte känna det där städ-suget faktiskt.

Jag blir aldrig riktigt nöjd, så jag försökte mig på ännu ett möbleringsprojekt, still not satisfied.. men det funkar, för tillfället i alla fall. Ena halvan av rummet är helt okej, amazing!

Accordeon-övning ligger på schema härnäst. Ska jag öva in ett solo till ikväll? Orkar jag det? De kommer säkert vilja ha ett, tror ändå att jag struntar i det. Igår var jag snäll och spelade en oövad bit, idag kan det bli lite mer konkurrens och jag tror inte att jag kommer ligga på topp med tanke på bristen av övande den senaste tiden.. Yes, inget solo för mig ikväll. Känns motigt att åka dit faktiskt, min lediga dag blir förstörd. Är nog inte hemma förrän åtta.

Nu till något helt annat.. Ja precis, den delen jag helst inte avslöjar för mycket av. Varför inte egentligen? Kan jag inte svara på riktigt, men när jag väl börjat vara lite avslöjande men samtidigt lite hemlighetsfull -varför inte fortsätta vara det? Sen är det ju även en utmaning för mig att kunna linda in det och göra det lite svårt.. Det KAN bli (är säkert) lite förvirrande när jag undviker att nämna namn, förväxlingar kan ske o.s.v.. Det hör till på något sätt, en liten del av tjusningen. Finns alltid något bittert att skriva om, något frustrerande, och något som hör samman med dåligt samvete.. Alla dessa kategorier kan representeras av var sin person, faktiskt. Det finns ju fler är jag säker på, men bara för att ge lite exempel på saker/kategorier som kan vara till hjälp med att hålla karaktärerna isär.

Nu till det jag skulle berätta. Gillar inte riktigt när jag gör så här mot mig själv, "nu till det jag skulle berätta", verkar ju som att jag har en riktigt bra story att skriva om.. Att jag bygger upp det fastän jag inte borde alls. Nåja.. Det jag tänkte mest på var kategori: frustrerad. Det är faktiskt väldigt frustrerande att det känns som att JAG ska dra i trådarna, eller att jag får känslan av att det kanske bara är jag som VILL dra i dem? Måste jag tänka på att släppa lite på det och låta honom få känna sig lite "bortglömd"? Jag vet ju att det brukar göra susen för mig.. Riktigt jobbigt, men funkar faktiskt. Men varför egentligen, varför ska det alltid handla om att "vilja ha det man inte kan få"?

Jag måste alltså hålla tillbaka och ligga lågt ett litet tag.. "Kör hårt!" Hade säkert nån sagt. Nej, verkligen inte, det är precis det jag inte ska göra, varför ska jag köra medan den andre åker snålskjuts? Kanske rent av släpper efter ett tag..? Sånt här ska, vad jag vet, gå lika mycket från båda hållen.. det är väl grundtanken? Min inställning just nu får vara att vänta med att ge.. Ge och ta. Ta.

Läser på en tom godispåse (som faktiskt inte tömts av mig).. Det var riktigt fult, gotterian, gillar inte det ordet.

Hur som helst så är det helt klart busy.. Jobb i tolv och en halv timma idag. Sälja skor och baka pizzor, är rätt så nöjd.

Problem nu med ansökningen till Kävesta.. Betyg?! Ska man skicka med det? Hoppas posten hämtas imorgon.. God knows I'm in trouble if not. Tjae, räcker med att jag vet.. Får skriva klart resten och kopiera mina betyg och åka iväg nu på kvällen och dumpa brevet i en låda.

Min halsont vill fortfarande inte släppa. För den som undrar. Är det fortfarande säsong för sånt trams?

Jag kan helt enkelt inte ge mig hän åt saker. Varför finns det alltid något som hämmar? En spärr? En rädsla för något som kan hända.. Alltid samma funderingar, jag vet. Tänk om det egentligen är rädslan och spärren som förstör? Vet inte, jag ska inte försöka tänka så mycket. Nån balans måste jag hitta nån gång. Nån gång ska det bli rätt. Är han rätt? Jag vet inte vad det är, men jag kan inte tänka klart.. Tänker jag något så tänker jag samtidigt "Tänk om jag bara TROR, inbillar mig att jag tänker så här, tänk om jag istället tänker tvärtom?" Jag kan därför aldrig veta säkert vad jag vill.

Jag vill inte kasta mig in i nåt.. Men jag vill ändå ge allt av mig i det här försöket eller vad man ska kalla det. Skynda långsamt.

Nu blev jag trött. Duscha och jobba imorgon. Får se om det blir nåt trevligt och överraskande som händer ikväll.

Haha... Mamma är allt för bra. Kul man kan ha med lite inspelningar på mobilen, helt underbart. Gjorde hela min tisdag, skrattade så jag dog.. nästan. Magda och Maria var också bra, micket bra.

Känns så otroligt skönt att jag de senaste dagarna blivit peppad av inga orsaker alls. Några gånger sådär på dagen kan jag bara känna att jag med en gång blir jätteglad och sugen på... jag vet inte.. leva kanske, göra saker,  alla saker, jobba.. även tråkiga saker känns rätt okej. Vet inte varför. Kanske vädret, kanske något annat.. Lite av allt.

Måste ju skriva lite om Pär eftersom han skrev en så fantastiskt fin kommentar. Han kan nog kanske (most likely) fått lite hjälp av Anna och Ebba, men ändå. Jag blev riktigt glad. Tack så mycket. Definitivt en av grejerna som gör mig peppad och glad. Längtar tillbaka till turnén lite då och då.. faktiskt. Mini-turné på gång i juli, eller var det juni?

Har möblerat om i mitt rum. Köpte en jättebillig och bra lampa.. okej, kanske inte jättebillig, men billig för att vara en rätt stor golvlampa. Jag blev tvungen att ändra om lite för att lampan skulle göra sig bra i rummet. Nu har jag sängen mitt i rummet, och huvudet mot väggen.. Alltså, ingen vägg att luta sig mot.. Jag kommer eventuellt utveckla nåt sorts rädsla för att ständigt ramla ner från sängen -nästan helt säker på det. Funderar lite över om jag ska tänka över mitt möblerings-resultat.. Kanske finns en bättre lösning? Får tänka vidare.

Nu har klockan blivit jättemycket. För några dagar sedan la jag mig vid 22.00 (!) Helt otroligt. Igår var jag i säng vid 23.00... också bra. Blev dock senare än väntat pga lite sms och telefonsamtal. Gillar natt-sms, särskilt natt-samtal. Inte för att samtalet höll på så länge, men jag kunde verkligen INTE somna efteråt. När sängen blir sådär klibbig och äcklig, man nästan fastnar och kan inte röra sig.. Låg och vred mig och dagdrömde (nattdrömde?) ett litet tag, sen somnade jag.. Ja, det gjorde jag, ganska logiskt att somna.

Hade en jättekonstig dröm. Riktigt äcklig var den. Den hade två delar kan man säga. Ena delen var då jag råkade tjuvlyssna på ett samtal: Jag skulle ringa från min mobil, och plötsligt hör jag ett annat samtal i luren. Tove och en tjej till, som pratar om mig. Riktigt kul, eller näe, men kul efteråt. Inget ont om Tove alls (Love you!), men det var väldigt konstigt och roligt. Hoppas det går bra på Toves dejt, är lite avis. Anyhow..

Andra delen på drömmen.. Eller kom den först kanske? Bajs hur som helst.. På RIKTIGT! Jag fattar inte varför jag drömmer så många bajs-drömmar.. Helt sjukt. Men den här tog priset. Jättejättegross verkligen. Nånting om Maria, bajs, och hennes hår.. Att hennes hår blev bajs, och att hon kammade i det.. Går nog lite överstyr här. Fantisera ihop resten själv.

Borde nog inte skriva sånt här.. bajs.

Sovdags.. Past bedtime för längelänge sedan.. Aha!! Vilken humor. Får se vem som fattar!

Mesecina.. Det blir en bra låt att spela!

Mer ont i halsen idag faktiskt.. Inget påhitt inte! Bad karma antar jag.. som man bäddar får man ligga heter det.

Fika inne i stan nu då? Jag vet inte riktigt... Borde nog göra annat. Viktigt att jag åker in till musikskolan senare på min dragspelslektion. Valde jag verkligen rätt stycke? Scherzo i A-moll? Den, Pastorale och en balkan-låt.. Blir väl ett bra och varierat framförande?

Är jag en sån man lätt tröttnar på? Varför tror jag hela tiden det? Eller.. nej, klart jag inte gör det.. Men ibland kan jag tro att folk (inte mina vänner, utan såna som kanske inte känner mig eller såna jag vill lära känna.. äh, struntsamma) inte förstår mig, kanske inte orkar förstå min personlighet och bara tröttnar.. går vidare. Så känner jag lite nu, inga namn nämnda.. Dumt vore väl det! Självklart handlar det om samma gamla vanliga bekymmer!! Att det alltid ska röra sig om kärlek.. jämt jämt jämt. Kärlek är väl ett starkt ord, men i alla fall en crush, en fling (fanns det ett program som hette fling..? yes?)

Jag lägger ner för mycket tankar kring sånt här.. Jag vågar egentligen inte prata för mycket om det, eller tänka för mycket, allt för att inte förstöra det.. Men ändå går alltid nåt snett. Vi får se hur det blir.

Slutpratat! Slut-tänkt? (Det sista var nog mer korrekt.. här pratas ju faktiskt inte alls.)

Yes, första gången jag provat på fake-fransar ikväll! Inte så farligt jobbigt, men lite grann.

Nåt sorts hålligång in town, spelning/utekväll antar jag.. Funderar bara på vad jag ska ha på mig för kläder. Wrangler-jeans (herrmodell som sitter snortajt i midjan) + linne + zip-tröja..? Jag gillar allt utom brallorna.. känns inte riktigt som min kopp te ikväll.. (Kopp te? Vad är det för uttryck.. Låter onekligen fint och sött.)

Kan jag vara intresserad? "Min jävla kärlek" liksom.. Kanske inte har blivit SÅ allvarligt än så länge. Självklart intresserad, definitivt. Solen skiner just nu.

Nu får jag bestämma mig, outfit. Pappa åker snart iväg till gbg, vidare till serbien, för att vara där i tre veckor. A good-bye is about to happen soon.

Bra kväll hoppas jag på..

Sömn är något överskattat, hell, en och en halv timmes sömn borde vara alldeles tillräckligt.

("Telefonpaus" med Maria)

Varför ringer man någon bara för att prata i knappt två minuter? Hon hade inget viktigt att säga, hon ville bara prata.. visst, det ville jag med, men jag avskyr verkligen "Duu jag måste sticka nu.." "Måste gå av bussen.." Okej, jo jag har full förståelse för att det är omöjligt att prata i mobil samtidigt som man går.. Flera saker samtidigt, inte så lätt för vissa. Varför ringa när man inte kan prata??? "Tja! Eee, du jag kan inte prata förresten." Blir förbannad, såna småsaker ruins my day, inte första gången heller.

Jag är förbannat trött. Har inga kläder att ta på mig pga turnén.. Magda var snabb med att ta en av tröjorna, tvätta den och använda den. Jag hann inte ens tänka ut vad jag själv skulle ha på mig.

Nu är jag trött och irriterad. Fan för allt. Måste sova.

Kan jag inte få slå nån? Eller nånting? Det är nu jag borde skriva "Nej, jag skojade" eller något i den stilen. Jag hoppas att det går att läsa mellan raderna.

Kittlas i halsen. Varför ska alla utomlands röka? Varför röka överhuvudtaget? Blir förbannad. Min hals blir ännu mer förbannad.