Updates!
Spelningen i Malmö blev inställd.. Avfärden sker istället senare på dagen.
Jäkla snö, komma så här olägligt.
Hoppas på att få höra från många av er här hemma!! Kommer trots allt bara sitta i en buss all day long.. :)
Until next time..
Hemma igen!
Ee jebiga.. verkligen. Vi åker antingen imorgon eller på lördag. Vädret ser inte ut att bli bättre, så jag hoppas på lördag för säkerhets skull.
Helt sjukt förut vid mick-köpet. Vilken surpirse liksom!! Ödet? Det kändes way too strange för att vara en slump.. Anyhow, kul!
Jäkla snö, komma så här olägligt.
Hoppas på att få höra från många av er här hemma!! Kommer trots allt bara sitta i en buss all day long.. :)
Until next time..
Hemma igen!
Ee jebiga.. verkligen. Vi åker antingen imorgon eller på lördag. Vädret ser inte ut att bli bättre, så jag hoppas på lördag för säkerhets skull.
Helt sjukt förut vid mick-köpet. Vilken surpirse liksom!! Ödet? Det kändes way too strange för att vara en slump.. Anyhow, kul!
Turnéstart imorgon.
Yes, då var det finally dags.. Imorgon klockan elva åker vi, tror jag.
Har en del att ta hand om nu, packning m.m.
Skriver väl igen om två veckor!
Take care! Love!
Har en del att ta hand om nu, packning m.m.
Skriver väl igen om två veckor!
Take care! Love!
Vrat na vrat-helg.
Vilken helg det har varit.. Det var längesen jag var så här trött.
Mycket har hänt, det vet Anna, oj vad det har hänt, nästan så jag skrattar och kissar på mig.
Jag låter det osagda vara osagt.. Vrat na vrat, det måste vara det bästa som hänt på denna jord! Det är så osannolikt.. Roligt med musik liksom. Sax-Max, Sats-Mats, Stinky och Pertta.. Vilket gäng grabbar.
Magdalena är hemma hos Maria i Örebro, känns rätt ensamt här. Nästan lika ensamt som förra året då jag och mamma gjorde ett break på vår semesterresa i Serbien för två år sen.. Ett stipendium får man inte var dag, MEN vad trist det var utan Magda och Maria.
Ärenden att uträtta imorgon, tur att jag är ledig.
Pizzadags nu. Oh yes, min pappa är pizzabagare. "Du vet inte hur bra du har det." fick jag höra igår.. det var roligt.
Det funkar! Anti-valentine?
Jajjemen, Matrix Curl Definer fungerar alldeles utmärkt bra. Lockarna framhävs nåt så fantastiskt bra, håret blir mjukt och INTE krispigt.. Helt perfekt.
Valentine's day.. Har tänkt lite grann på det, alla hjärtans dag. De som tycker att denna dag är alldeles för kommersiell och väljer att INTE "fira" den, de som tycker att varje dag istället bör ses som en "alla hjärtans dag".. Varför liksom? Varför vara emot det egentligen? Om man nu är så emot detta, och tycker att man inte behöver nån speciell dag för att ge sina kära något, blir man inte lite stött om man nu som "anti-alla-hjärtans-dag:are" inte skulle få nåt?
Tänk nu.. Att inte få nåt den dagen då det är lättast att bli påmind om att köpa rosor, choklad, söta kort eller whatever.. Tror nästan att de flesta antisar skulle bli lite stötta, med tanke på att det är så lätt att göra någon glad som en dag som denna.
Nu vill jag inte påstå att man inte kan ge någon något vilken dag som helst, det borde alla absolut göra!
MER SPONTANITET!
Jag vet kanske inte riktigt vad jag menar.. Kanske att man inte borde vara anti I guess. Varför inte bara ta emot denna dag? (Med måtta givetvis, allt kan ju lätt bli så överdrivet och förstorat).
Det kan finnas de som inte gillar det faktum att de aldrig får nåt och därför inte tycker om den här dagen.. Alla är dock inte såna.. För mig har det gått helt okej ändå liksom.
Glad alla hjärtans dag då!
Förresten, varför säger vissa "Grattis på alla hjärtans dag"? Funkar nog med både och..
Valentine's day.. Har tänkt lite grann på det, alla hjärtans dag. De som tycker att denna dag är alldeles för kommersiell och väljer att INTE "fira" den, de som tycker att varje dag istället bör ses som en "alla hjärtans dag".. Varför liksom? Varför vara emot det egentligen? Om man nu är så emot detta, och tycker att man inte behöver nån speciell dag för att ge sina kära något, blir man inte lite stött om man nu som "anti-alla-hjärtans-dag:are" inte skulle få nåt?
Tänk nu.. Att inte få nåt den dagen då det är lättast att bli påmind om att köpa rosor, choklad, söta kort eller whatever.. Tror nästan att de flesta antisar skulle bli lite stötta, med tanke på att det är så lätt att göra någon glad som en dag som denna.
Nu vill jag inte påstå att man inte kan ge någon något vilken dag som helst, det borde alla absolut göra!
MER SPONTANITET!
Jag vet kanske inte riktigt vad jag menar.. Kanske att man inte borde vara anti I guess. Varför inte bara ta emot denna dag? (Med måtta givetvis, allt kan ju lätt bli så överdrivet och förstorat).
Det kan finnas de som inte gillar det faktum att de aldrig får nåt och därför inte tycker om den här dagen.. Alla är dock inte såna.. För mig har det gått helt okej ändå liksom.
Glad alla hjärtans dag då!
Förresten, varför säger vissa "Grattis på alla hjärtans dag"? Funkar nog med både och..
Det är utsidan som räknas.
Är förpackningen bra vill man gärna tro att innehållet är likadant! Att man alltid faller för utsidan.. Okej, utsidan spelar stor roll, men när man får mer info om insidan och bara något litet positivt sägs är man helt såld. Så fungerar jag med hårprodukter.. Ebba med I guess. Bellbox -hårprodukternas Mecka (häromkring i alla fall).
Hundrafemton kronor för en "curl definer". Tror starkt på den. Snygg på utsidan, välkänt namn, vem motstår liksom? (Måste försöka intala mig alla de bra egenskaperna som produkten för med sig, vill inte få för mig att det var a waste of money..)
Visst är det rätt äckligt när man får för sig att fantisera om mat? Man kan tänka sig alla möjliga saker när man äter eller dricker.. Blåbärssoppa med alla små frön i..
Vid de första två-tre klunkarna tänker jag:
"Varför tar man inte bort alla små fruktansvärda frön?" "Hur förhöjer det smaken?"...
Sen efter att jag tittat i glaset på de svarta små sakerna, tänker jag:
"Tänk om fröna vore små insekter, små skalbaggar eller något annat som jag just i denna stund dricker?"
Varför kan man inte låta bli att tänka på vissa saker? Man kanske innerst inne inte vill tänka på det och ÄNDÅ låter man inte bli.. Som ett slags tvångsbeteende.
Tvångsbeteende.. Jag har nog några stycken. Förutom att fantisera mat är det nog när folk rör vid mig. På något omedvetet plan tål jag det inte. Jag har aldrig tänkt på det själv, men jag har fått höra detta av min kära syster Maria...
Så fort någon rör vid mig, Maria exempelvis eftersom hon alltid påminner mig om mitt beteende, så måste jag alltid "torka" bort det. Som om hon hade haft kladdiga händer och kletat ner mig med något -och jag bara måste torka av det.. Märkligt. Jag tror visserligen inte att jag jämt beter mig så, det krävs något speciellt.. eller? Jag vet faktiskt inte.. Omedvetna ting kan vara kluriga.
Nu känner jag för att något väldigt oväntat ska hända.
Hundrafemton kronor för en "curl definer". Tror starkt på den. Snygg på utsidan, välkänt namn, vem motstår liksom? (Måste försöka intala mig alla de bra egenskaperna som produkten för med sig, vill inte få för mig att det var a waste of money..)
Visst är det rätt äckligt när man får för sig att fantisera om mat? Man kan tänka sig alla möjliga saker när man äter eller dricker.. Blåbärssoppa med alla små frön i..
Vid de första två-tre klunkarna tänker jag:
"Varför tar man inte bort alla små fruktansvärda frön?" "Hur förhöjer det smaken?"...
Sen efter att jag tittat i glaset på de svarta små sakerna, tänker jag:
"Tänk om fröna vore små insekter, små skalbaggar eller något annat som jag just i denna stund dricker?"
Varför kan man inte låta bli att tänka på vissa saker? Man kanske innerst inne inte vill tänka på det och ÄNDÅ låter man inte bli.. Som ett slags tvångsbeteende.
Tvångsbeteende.. Jag har nog några stycken. Förutom att fantisera mat är det nog när folk rör vid mig. På något omedvetet plan tål jag det inte. Jag har aldrig tänkt på det själv, men jag har fått höra detta av min kära syster Maria...
Så fort någon rör vid mig, Maria exempelvis eftersom hon alltid påminner mig om mitt beteende, så måste jag alltid "torka" bort det. Som om hon hade haft kladdiga händer och kletat ner mig med något -och jag bara måste torka av det.. Märkligt. Jag tror visserligen inte att jag jämt beter mig så, det krävs något speciellt.. eller? Jag vet faktiskt inte.. Omedvetna ting kan vara kluriga.
Nu känner jag för att något väldigt oväntat ska hända.
Avsked
Ljuset utanför, världen nu slocknat,
ett minne blott från igår.
Fångad i en vetskap.
Aldrig mer höst, vinter eller vår.
Jag finns fortfarande här inne!
Där jag alltid har och kommer att vara.
Säg mig, vem är jag?
Om jag tusen gånger försökt, men oförmögen att dig svara.
Jag, borttappad och försvunnen,
fångad i något som ej längre är mitt.
Tung och hjälplös i rummet vars väggar är kala,
där allt är målat i vitt.
Ljuset innanför,
en växande värme som vet varken fel eller rätt.
Ett leende,
vackert och fjäderlätt.
En avlägsen röst,
viskningar utan slut.
Inger hopp, skänker tröst.
Andas in, andas ut.
07.02.12
23:35
Poo och Puu
Registreringsskyltar.
Så stel så stel så.. Min nacke, min axlar.. Halsen är lite öm. Förkylningssymptom? Nej nej, det är inte en bra tid för det just nu.
Dagens mest pinsammaste händelse var när det upptäcktes att jag hade stavat fel på "break".. Ibland tänker jag inte, det har hänt ovanligt ofta nu det senaste.. Hur kan man skriva "brake" när man menar "break". Finns ett ord till jag stavade fel på för inte så längesedan, men det är far too embarrassing.. Det är mellan mig och Maria, Magdalena vet också om det. Stannar där.
Om det är något som inte ligger mig varmt om hjärtat så är det felstavning, för att inte tala om sär skrivning! Det blir ju hur tokigt som helst.. Därför är det extremt jobbigt när jag gör sådana avskyvärda saker. Nej förlåt, så avskyvärt är det inte.. Nu är det jag som är avskyvärd som ens orkar bry mig så mycket.. För att göra det klart och tydligt -jag bryr mig inte mycket alls. Tanken slog mig och jag ville nämna den tanken här.
Jag har ingen aning om vad jag ska göra resten av måndagskvällen.. Ledig dag imorgon.
Jag har märkt att mitt humör kan svänga blixtsnabbt. Flippar snart pga ett program som tänker i snigelfart.
"Torrhand"
Mitt nya nick kanske? Helt otroligt att man kan vara så torr om händerna som jag är. Vem älskar inte händer som är lena som grovt sandpapper?
Hade en lätt huvudvärk imorse.. behövs ingen närmare förklaring. Men med vilken obeskrivlig fart jag gick hem i vid femtiden på morgonen, helt obeskrivligt som sagt. On top of it all så hade Ebba lånat mina vantar, jag gillar henne ändå, men kallt blev det. Tror bestämt att mitt hår blev frostigt.
Rep rep rep.. Snart är turnén här. Två veckor är en lång tid.
Jag måste verkligen ringa till musikhögskolans syokonsulent och höra om det ändå finns någon möjlighet för mig att söka dit. Göteborg, det hade varit strålande.
Inte så mycket flyt ikväll. Bäst att jag håller det kort, fullständigt onödigt att skriva när det är tomt i huvudet.
"Var där eller var rektangulär!" Ebba, vilken tjej.
Tycker om er allihop, på ett eller annat sätt.. Vad allt är snurrigt för övrigt!
Hade en lätt huvudvärk imorse.. behövs ingen närmare förklaring. Men med vilken obeskrivlig fart jag gick hem i vid femtiden på morgonen, helt obeskrivligt som sagt. On top of it all så hade Ebba lånat mina vantar, jag gillar henne ändå, men kallt blev det. Tror bestämt att mitt hår blev frostigt.
Rep rep rep.. Snart är turnén här. Två veckor är en lång tid.
Jag måste verkligen ringa till musikhögskolans syokonsulent och höra om det ändå finns någon möjlighet för mig att söka dit. Göteborg, det hade varit strålande.
Inte så mycket flyt ikväll. Bäst att jag håller det kort, fullständigt onödigt att skriva när det är tomt i huvudet.
"Var där eller var rektangulär!" Ebba, vilken tjej.
Tycker om er allihop, på ett eller annat sätt.. Vad allt är snurrigt för övrigt!
Pusti sve
Det ser så töntigt ut när man skriver en titel som inte är på svenska. Kanske skulle ha skrivit på serbiska "Pusti sve". Jag gör det, jag kan och jag FÅR ändra om jag vill. Nu vet du det, du som läser, att från början stod det "Let go of it all.".. Låter nästan som en titel på en låt.
Hur som helst. Hugosomhelst? Finns ett band som heter så vill jag minnas, ett band som finns med på vrat na vrat's vänner-lista. Men hur som helst..
Orken har inte funnits hos mig nu i några dagar, it's been gone fishing antar jag, eller nåt. Nu är den tillbaka och jag sitter här igen. Just idag känner jag för att släppa "allt". Mina titlar brukar vanligtvis sammanfatta mitt sinnestillstånd, hur jag mår. Det är faktiskt enklast att bara släppa det jag vill släppa, för inget av det verkar bra. Hur det nu än blir så finns möjligheten att jag står där, alldeles ensam, IGEN. Det är det jag försöker undvika, att inse att jag blivit lämnad ensam och att sen deal with it. Jag har gjort det nu ett bra tag och det är en väg jag inte vill hamna på inom den närmaste tiden..
Är det så bra att veta vad man kanske vill? Att veta att man KAN genomföra det, om man nu skulle vilja.. Det kan jag, men jag vet inte hur jag vill göra det och när? Konstigt att det aldrig finns nåt som är bra..
När det var bra, då var det verkligen jättebra.. tyckte jag. Jag vill att det ska vara så igen, men går det nu? Nånting bra kvar måste ju finnas, allting kan ju inte bara ha försvunnit? Det är som om någon har berövat mig något, något som jag vill ha, något som jag vill kunna känna och hitta.. Men jag vet inte om det finns kvar, om det finns något som inte blivit förstört. Just nu blir jag mest förvirrad av att jag kanske kan göra som jag vill, och att det är något som saknas..
Hur som helst. Hugosomhelst? Finns ett band som heter så vill jag minnas, ett band som finns med på vrat na vrat's vänner-lista. Men hur som helst..
Orken har inte funnits hos mig nu i några dagar, it's been gone fishing antar jag, eller nåt. Nu är den tillbaka och jag sitter här igen. Just idag känner jag för att släppa "allt". Mina titlar brukar vanligtvis sammanfatta mitt sinnestillstånd, hur jag mår. Det är faktiskt enklast att bara släppa det jag vill släppa, för inget av det verkar bra. Hur det nu än blir så finns möjligheten att jag står där, alldeles ensam, IGEN. Det är det jag försöker undvika, att inse att jag blivit lämnad ensam och att sen deal with it. Jag har gjort det nu ett bra tag och det är en väg jag inte vill hamna på inom den närmaste tiden..
Är det så bra att veta vad man kanske vill? Att veta att man KAN genomföra det, om man nu skulle vilja.. Det kan jag, men jag vet inte hur jag vill göra det och när? Konstigt att det aldrig finns nåt som är bra..
När det var bra, då var det verkligen jättebra.. tyckte jag. Jag vill att det ska vara så igen, men går det nu? Nånting bra kvar måste ju finnas, allting kan ju inte bara ha försvunnit? Det är som om någon har berövat mig något, något som jag vill ha, något som jag vill kunna känna och hitta.. Men jag vet inte om det finns kvar, om det finns något som inte blivit förstört. Just nu blir jag mest förvirrad av att jag kanske kan göra som jag vill, och att det är något som saknas..
Spank my monkey..
..all night long. Vilken hit!
Hade aldrig kunnat föreställa mig det överraskande mötet inatt. Att vi skulle träffas på samma ställe var inte så förutsägbart. Häftig grej verkligen..
Nu är jag mest söndags-slö (inte kan det vara ihopskrivet väl.. söndagsslö ser konstigt ut).. Klockan tickar och snart är det måndag. Vilket är värst egentligen: söndagar då man väntar på att veckan ska börja, eller måndagar då man är mitt uppe i det? Jag tror söndagar.. What a waste.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till nu. Spela dragspel, slöa framför tv:n eller bara gå och lägga mig. Det är det här jag inte står ut med. Denna känsla av tristess..
Jag får nästan panik.. Jag vill ha någon som kan göra mig glad eller underhålla mig när jag behöver det. Ungefär som en narr kanske, vore allt nåt.
Får faktiskt berätta om när jag fick hittelön inatt..
Jag och mina vänner väntar på en spårvagn i göteborg, och plötsligt kommer en kille fram till oss (skäggig och mustasch, vit bamsekeps och blå jacka..härlig blandning). Han står och vänder huvudet så att hans halva kropp är upp och ned och tittar konstigt och håller armarna som om han mätte något. Han står så en stund, för att sedan flyga in i mig med huvudet mot min axel.. Jag "flyttar" (puttar) smidigt bort honom från mig, och han fortsätter til flygfärd mot en kille som sitter längst in i kuren.
Efter att vi har satt oss tillrätta i spårvagnen ställer han sig upp för att gå av.. icke. Han ändrar riktning och ställer sig alldeles precis bakom min plats och börjar räkna pengar. Han tappar en femtiolapp och den landar på min jacka. Eftersom jag tror att han ska gå av när som helst säger jag ingenting i hopp om att få behålla den här femtiolappen eftersom han inte verkar veta vad han gör, why not liksom. Efter att ha räknat klart pengarna sätter han sig ner på andra sidan spårvagnen en halvmeter från mig. Jag tar upp femtiolappen och räcker honom den och säger snällt att han tappade den. Han tar emot den och pratar ganska lågmält (för sig själv eller till mig, visste inte riktigt..). Hans vänner bestämmer sig för att gå av och ropar på honom. Han följer efter men hejdar sig, han kommer på nåt! Någon rycker tag i honom, men han sliter ifrån sig och går fram till mig och ger mig femtiolappen. Jag fick trots allt den där femtiolappen som hittelön. Pretty amazing story eller hur? Inte så värst men den var rätt så trevlig och oväntad.
För att summera:
- Kvällens hit: Spank my monkey
- Det högst överraskande mötet
- Hittelönen
Hade aldrig kunnat föreställa mig det överraskande mötet inatt. Att vi skulle träffas på samma ställe var inte så förutsägbart. Häftig grej verkligen..
Nu är jag mest söndags-slö (inte kan det vara ihopskrivet väl.. söndagsslö ser konstigt ut).. Klockan tickar och snart är det måndag. Vilket är värst egentligen: söndagar då man väntar på att veckan ska börja, eller måndagar då man är mitt uppe i det? Jag tror söndagar.. What a waste.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till nu. Spela dragspel, slöa framför tv:n eller bara gå och lägga mig. Det är det här jag inte står ut med. Denna känsla av tristess..
Jag får nästan panik.. Jag vill ha någon som kan göra mig glad eller underhålla mig när jag behöver det. Ungefär som en narr kanske, vore allt nåt.
Får faktiskt berätta om när jag fick hittelön inatt..
Jag och mina vänner väntar på en spårvagn i göteborg, och plötsligt kommer en kille fram till oss (skäggig och mustasch, vit bamsekeps och blå jacka..härlig blandning). Han står och vänder huvudet så att hans halva kropp är upp och ned och tittar konstigt och håller armarna som om han mätte något. Han står så en stund, för att sedan flyga in i mig med huvudet mot min axel.. Jag "flyttar" (puttar) smidigt bort honom från mig, och han fortsätter til flygfärd mot en kille som sitter längst in i kuren.
Efter att vi har satt oss tillrätta i spårvagnen ställer han sig upp för att gå av.. icke. Han ändrar riktning och ställer sig alldeles precis bakom min plats och börjar räkna pengar. Han tappar en femtiolapp och den landar på min jacka. Eftersom jag tror att han ska gå av när som helst säger jag ingenting i hopp om att få behålla den här femtiolappen eftersom han inte verkar veta vad han gör, why not liksom. Efter att ha räknat klart pengarna sätter han sig ner på andra sidan spårvagnen en halvmeter från mig. Jag tar upp femtiolappen och räcker honom den och säger snällt att han tappade den. Han tar emot den och pratar ganska lågmält (för sig själv eller till mig, visste inte riktigt..). Hans vänner bestämmer sig för att gå av och ropar på honom. Han följer efter men hejdar sig, han kommer på nåt! Någon rycker tag i honom, men han sliter ifrån sig och går fram till mig och ger mig femtiolappen. Jag fick trots allt den där femtiolappen som hittelön. Pretty amazing story eller hur? Inte så värst men den var rätt så trevlig och oväntad.
För att summera:
- Kvällens hit: Spank my monkey
- Det högst överraskande mötet
- Hittelönen
Envishetens lek?
Är det egentligen alltid så? Följer man omedvetet någon form av regelbok? I den regelboken står denna lek med, och regler är ju som man vet till för att följas.. men i detta fall -omedvetet. Den omedvetna regelboken kanske? Mm, kanske det..
Jag är ganska envis av mig, nu tänker jag i alla fall vara det. Tänk om den andra personen är mer envis? När är det tillåtet att släppa den sortens tänkande "Ska jag vänta lite till?" "Jag måste låta honom/henne höra av sig först"?
Det är lite funny hur denna lek verkligen fungerar på mig.. Amazing! Jag skulle hur lätt som helst verka som en knasboll om jag bara släppte loss, men nej. Det kan man inte/får man inte göra, på inga villkor! Förstöra nyfikenheten? Spänningen? Aldrig.. Istället ska man chansa. Ta risken att kanske bli uppfattad som totalt ointresserad, allt detta för att inte förstöra något. Om alla ändå bara kunde släppa lite på oron, spändheten, och bara visa vem man är helt hänsynslöst.
Men jag vet hur jag själv fungerar.. Jag hade inte nappat på min drömvision. Kanske hade jag gjort det, om man kommit överens om att strunta i alla formellt tjafs. "Kolla-om-han-är-intresserad"-stadiet vill säga. Är man så är man, end of story.. eller? När det väl är ute i det öppna -först DÅ är det okej att visa vem man är.
Är det likadant för alla? Tjejer och killar? Eller är det bara jag som tänker på ett alldeles för old-fashioned way?
När är spänningen som bäst? När går gränsen för spänning och uttråkning? Två-tre dar eller två veckor?
En viss hat-kärlek känner jag för den här leken..
Jag är ganska envis av mig, nu tänker jag i alla fall vara det. Tänk om den andra personen är mer envis? När är det tillåtet att släppa den sortens tänkande "Ska jag vänta lite till?" "Jag måste låta honom/henne höra av sig först"?
Det är lite funny hur denna lek verkligen fungerar på mig.. Amazing! Jag skulle hur lätt som helst verka som en knasboll om jag bara släppte loss, men nej. Det kan man inte/får man inte göra, på inga villkor! Förstöra nyfikenheten? Spänningen? Aldrig.. Istället ska man chansa. Ta risken att kanske bli uppfattad som totalt ointresserad, allt detta för att inte förstöra något. Om alla ändå bara kunde släppa lite på oron, spändheten, och bara visa vem man är helt hänsynslöst.
Men jag vet hur jag själv fungerar.. Jag hade inte nappat på min drömvision. Kanske hade jag gjort det, om man kommit överens om att strunta i alla formellt tjafs. "Kolla-om-han-är-intresserad"-stadiet vill säga. Är man så är man, end of story.. eller? När det väl är ute i det öppna -först DÅ är det okej att visa vem man är.
Är det likadant för alla? Tjejer och killar? Eller är det bara jag som tänker på ett alldeles för old-fashioned way?
När är spänningen som bäst? När går gränsen för spänning och uttråkning? Två-tre dar eller två veckor?
En viss hat-kärlek känner jag för den här leken..