Betko

Då går mitt tåg på väg hem till vbg.

Mamma&syster-häng (sorry maria, too far), oktobermarknad, freak-dans med polarna, sova på en ny kudde, och sen tillbaka hit på måndag.

Vilken helg va, jag längtar.


Eventuellt vratna-gig 10/11... mycket trevligt, make it happen!

Vad är det med det? Visst vi behöver inte snacka, men vad är det för högstadie-spydighet?

Man kan säga att jag inte på något sätt alls är sugen på att vara på det humöret. Trött med alldeles för mycket att göra just nu.. Som att en bomb fallit ner, denna kursen och nästa kommer vara hell. Tidsmässigt och pluggmässigt, innanför och utanför skolan. Fritid? Vad är det? Efter imorgon kommer jag inom kort att ha glömt av vad det innebär. Är det då så konstigt att jag har haft lite av en dålig dag idag? Och nu det här, spydiga "nja"-sms. No thanks.

Varför kan du bara inte veta lite hur jag fungerar? Säger jag att jag inte vill att du ska höra av dig om du inte känner för det, så inte fan ska du ge vika..! Det är inte så jag fungerar. Jag mår inte bättre av att du tar mina ord på för stort allvar, jag vill mycket hellre att du struntar blankt i vad jag säger och ändå hör av dig. Vem vill inte bli på bättre humör? Märk mig mer!! Märk hur jag är... Jag är inte alltid den där glada utan några som helst svackor.

En dålig dag idag. Jag orkar inte ta tag i någonting. Borde sortera mitt berg till tvätthög, borde dammsuga, borde plocka upp allt skräp från bordet, borde verkligen börja plugga.. Klockan är nu halv elva, över halv till och med. En halvtimme kvar och jag är borta. Helt borta från det vakna livet och inne i drömvärlden. I wish. Kanske är det oundvikligt, förmodligen kommer jag tvinga mig uppe tills jag har läst på om de romantiska trädgårdarna.

Snälla märk mig när du ringer. Inga "nja". Jag är inte på nja-humöret. Hur ofta är jag det?

Jag saknar er allihop. Det blir lätt lite ensamt här.

Spännande -ja.

Bra helg i vilket fall, riktigt bra.



Om tre veckor igen.. 21 dagar. Det är ganska många dagar...

Underligt var gång. Resor fram och tillbaka. Det enda jag vill är att bara vara på ett ställe, bara vara.. Bara vara i ett par för stora gråa mysbrallor, i en för stor t-shirt, med honom bredvid mig.

Jag börjar en ny kurs imorgon, well. Egentligen började den idag, men en lektion hit eller dit doesn't matter.. så för mig börjar den imorgon. Trädgårdshistoria. Skönt schema indeed. Ett bra schema medför bättre möjligheter för hemresor, vilket högst troligtvis kommer inträffa på torsdag eftermiddag senast.

Ibland (ofta) känner jag att det faktiskt är ganska svårt att ge mycket av sig själv.. Varför tänker jag att det kommer gå åt helvete om jag gör det? Jag vill jävligt mycket.

Inte så mycket som hänger samman här.

Om två dagar.. tre nätter.

Låter som nåt He-Man skulle kunna säga. Tråkigt att behöva avslölja att det bara är det vetenskapliga namnet för en helt simpel ask.

Idag har jag mestadels pluggat pluggat pluggat. Tänkte fortsätta en stund till faktiskt..

Som jag sa förut till J.. det roligaste som hänt mig idag var på bussen. En skallig man med märklig jacka, helmärklig out-fit överhuvudtaget, inga strumpor, loafers.. Visst, en underlig man, inte så jättekonstigt om man tänker efter.

Jag lade inte ner för mycket tankar kring denne man.. ända tills han frenetiskt, jättehäftigt, började äta sitt päron. Wow, nästan som en gnagare, en ekorre! Långa naglar hade han också. Helt oundvikligt, utan att kunna hålla det inne, brast jag ut i skratt. Jag och Josefin närmare bestämt. Inget asgarv, verkligen inte.. mer kvävda asgarv.

När han mumsat färdigt på sitt päron fick jag en olustig känsla i magen. Jag känner mig alltig så otroligt elak när jag råkar göra sådana saker, som att tycka att andra människor är lustiga eller beter sig lustigt. Dåligt samvete.

En grej till.. som inte alls har med den märklige mannen att göra. Jag vill inte gå in på några närmare detaljer, det brukar jag inte vilja göra, det vet ni som läser. Ni trogna läsare, mina vänner. Jag har fortfarande en jobbig känsla i magen. Nej, inte pga mannen från bussen, men från några dagar tidigare. Varför ska jag bry mig om han bryr sig? Bryr han sig tillräckligt mycket så att det är så viktigt att han måste ta upp det och berätta för mig? Eller bryr han sig så mycket om mig så att han VILL att jag ska veta..? Makes sense? Vet knappt själv om jag förstår den formuleringen.

Jag är glad att jag vet. (Oj, nu låter det som om det har hänt något jätteallvarligt. False alarm. En minor detail som jag kanske förstorar upp..som vanligt.) Hur som helst.. glad att jag vet. Det lilla som stör mig är att det blev till en sån issue, att det gnagde honom så pass att han var tvungen att berätta. Åh. Jag tänker alldeles för mycket för mitt eget bästa. Kan inte låta bli.

Trots alla dessa träd och buskar som surrar i mitt huvud tänker jag ständigt på dig, även om du inte läser det.

Hemma i helgen igen?