Du.

Det jag för dig känner,

jag finner svårt att beskriva.

Ord som talar om kärlek,

det finns inga nog intensiva.

***

Det jag för dig känner,

likt den lycka hos ett barn när det i snön leker.

När jag i din famn slumrar,

dina fingrar mjukt min kind smeker.

***

Det jag för dig känner,

den trygghet att varje morgon vid dig vakna.

Den svidande känslan,

alla gånger jag dig måste sakna.

***

Det jag för dig känner,

att älska, gråta, men också förlåta.

Jag vill med dig,

få uppleva livets gåta.

***

Det jag för dig känner,

att du värmer mig när det är kallt.

Din förmåga att få mig att le.

Jag älskar dig, du är mitt allt.

 

 

2012-01-18

00.00


Att finna.

Att finna sig själv,
vareviga stund, vareviga dag.
Hur, med sinne & ögon blinda
vår tids beroende, mitt nederlag.
***
Obesegrad & envis
ter sig "jaget" från förr.
Passion & vilja,
med äventyr bakom varje dörr.
***
En upptäckt idag,
när tiden flytt igår.
Att inte längre nå,
de dörrar som kvar står.
***
Att plötsligt där finna,
efter många år.
En bägare av förtvivlan som svämmar över,
tår efter tår.

Lite sanning...

Längesedan jag skrev på denna blogg. Bra att den är i skymundan.

Jag är så jävla trött på så mycket. Visst, jag verkar jätteglad på min nya superpositiva blogg, men det är inte alltid sanningen ser så ut. Här kommer lite sanning!
Jag är fruktansvärt trött på Spanien, eller Barcelona för att vara mer korrekt. Trött på alla jävla långsamma tanter som man aldrig kan komma förbi, trött på alla hundskitar på gatorna, det faktum att det luktar illa på så många ställen, alla långsamma idioter (kassörskor&kunder) i mataffärerna.
Jag är trött på att jag är en så "bra flickvän" när det gäller att följa med & kolla på fotboll. Visst, man umgås i den mån att båda två befinner sig på samma ställe, men det faktum att man bara står och känner sig som ett fån? Det är något jag inte är så intresserad av. Jag följer gärna med, men jag vill inte vara en maskot som bara står tyst bredvid. Jag kan inte hjälpa att jag inte kan fotbollssnack, jag har inga roliga suparhistorier att berätta, jag kan inte snacka skateboard. Tydligen, om man inte kan prata om de ovanstående ämnena, så är man (jag) inte en intressant person att prata med.
Jag vet "vi pratar så mycket i vanliga fall", men varför i helvete vill man ha någon med om man inte vet vad man ska prata om?
Att det ska bättra sig? Knappast. Jag är så jävla trött på det.
Missförstå mig inte, detta är inte något som helst tecken på ett avslut. Jag är bara så FRUKTANSVÄRT trött! Är det så mycket begärt att bli förstådd?? Fan fan fan.
Jag vill hem nu. Jag vill att det ska vara lite kallare, jag vill ha mer jul, jag vill bara inte vara kvar här. Jag ska aldrig mer flytta någonstans där jag inte vet hur jag kommer att få det, att inte veta hur man kommer att bo, eller om man kommer att trivas. Faktum är att jag mer eller mindre har längtat hem hela tiden. Längtat hem eller till Serbien. Jag skulle ALDRIG i hela mitt liv kunna bo i Barcelona. Alla är så jäkla supernöjda, men för vadå? Jag vill inte vara här. Detta passar mig inte.
Punkt slut.

Den gode, den onde, Du och jag

Du har slipat och knådat,
format mig till något jag inte visste fanns
Du har skrapat fram allt som under ytan funnits
mina dolda sidor utan glans

Tillsammans med blodet i kroppen de rusa ikapp:
-Ilska, vrede och självförakt
Känslan av att explodera
till följd av allt som blivit gjort och sagt

Den gode, den onde, Du och jag
Två ärkefiender utkämpar sitt sista slag
Utsidan -ett vackert porträtt
Insidan full av obehag


.

Förlorad förmåga att uttrycka när man lycklig är
-glad, bekymmersfri och ofantligt kär.

Orden de kommer i stunder som tär
stunder vars karaktär är olycka och misär.

Vad för orden hit,
varför nu och varför här
Varför när jag så lycklig är?


Kappa från Bonaqua och ett efterlängtat kontrakt

Den bästa nyheten på väldigt väldigt länge (närmare bestämt strax över ett år) var när erbjudandet kom om en ledig lägenhet två trappor upp från nuvarande boplats. Idag skrevs kontraktet äntligen på! Nu finns det alltså skrivet svart på vitt och bättre kan det faktiskt inte bli! Jag föreställer mig redan hur det kommer bli att bo där, och längtar mig bort till juni månad då vi kan flytta in.

Inredningen har jag tänkt på en del, eller kanske mer vilken känsla jag vill få. Jag vill jättegärna sno känslan som finns på Carla Bruni's skivomslag till No Promises. Jag vet inte riktigt hur den ska beskrivas, vad genren den faller in i kallas. Jag skulle vilja påstå att det är "stökig" vintage/antik.

Nu till Bonaqua. Reklamen är kass, men den kappan tjejen har på sig (den gröna) är långt ifrån kass! Undrar verkligen var den kommer ifrån? På mig hade den suttit fint, jag hade tagit hand om den, älskat den och använt den för evigt! Grönt är så skönt.

Jag hoppas verkligen att jag hinner färga massa ägg i nylonstrumpa. Det hade varit fint. Blåbär och rödlök hade jag nog använt mig av! Jag fattar inte riktigt den där serbiska ägg-krossar-leken vi brukade leka varje påsk. Vad vinner man egentligen om man har lyckats välja det starkaste ägget? Finns det någon vits?

Thank you for the misuc..

Gillar inte felstavningar, men nog fan gillar jag mina egna.. Music eller misuc? Hur som helst har jag Anna att tacka för den sköna sången som ljuder just nu, Twice.

Har spenderat ett tiotal minuter med att läsa igenom lite gamla skriverier, händelser och små-äventyr som inträffade för tre år sedan. Ett under är vad det är, att man trots sin tråkiga tillvaro (som man konstigt nog alltid befinner sig i) ändå har hunnit med några intressanta ögonblick.
Några saker som jag tänkte lite extra på under tillbakablicken:
- Det överraskande mötet på Nefertiti
- Den gången jag "bröt" mig in i huset genom fönstret
- Efterfesten med jonglörerna
- Slumppenis

Det är mycket roligare att titta bakåt i tiden än att se det som händer nu. Allt var mer intressant/roligt/spännande förr.. Men självklart behövs nuet för att sedan förvandlas till dået. Alltid när man pratar med någon, förfest eller fika, så pratar man alltid om saker som har hänt. Skitsnack är ju allt detta egentligen, alla vet detta sedan länge, men för min egen del kanske detta är en påminnelse om att försöka göra saker som jag senare kan minnas och prata om.
En sak jag kom att tänka på var ett inlägg jag gjorde om en fluga jag dödade mitt i natten då jag fortfarande bodde hemma. Jag vet att jag ofta klagade på att det jämt var så många flugor i mitt rum; om somrarna kunde det sitta ett tjugo-tal flugor samlade kring fönstret och om vintrarna kunde jag höra hur det svagt surrade i väggarna (det är sant!). NU i efterhand kan jag faktiskt bekräfta mina misstankar jag alltid haft! Efter att taket på huset byttes och även plankorna på gavlarna byttes ut hittade man ett geting-bo på min sida!! Så jag hade nästan rätt åtminstone!

Klockan är nu 19:41 och jag känner en pirrande känsla i kroppen som värker -rastlöshet. Igår var en trevlig kväll dock; te, frukt och mycket prat med Anna. Synd att hon är insnöad ikväll. Fast i sitt slott, likt prinsessan i tornet.

I'm in heaven

För en liten kort stund så känns det precis så..tack vare mina goda chocolate chip cookies.

Alldeles jättegoda är de faktiskt.. bruna cookies med vita chokladbitar. Mycket godare blir de efter en stund i kylen -mmm..de vita kalla chokladbitarna är så obeskrivligt goda.

Nåja. Sådana kakor medför, som alla vet, ett visst "need" och det är den mörka baksidan med det himmelska.



Så ofta får jag lusten att bara häva i mig kakor, äta upp en hel tårta eller liknande.. Självklart skulle man må som förtjänat efteråt. Varför kan man bara inte få frossa utan att få den där känslan efteråt? Den känslan infinner sig nästan nu, och då har jag endast ätit en cookie.

Damn you feeling! (Säger man "feeling" eller finns nåt bättre ordval? "Emotion" känns ju rätt fel liksom)..

Damn you!

Ibland blir det så här..

Dumpa tankarna, eller dumpa orsaken?
Vara godtrogen, eller misstrogen?

I slutändan -bortgjord?



Inombords en strid, ett upplopp av känslor.. Det bästa som har hänt dig kan även bli det värsta. Att pendla mellan ett ja och nej, lycka och olycka på en och samma gång.

Att våga ge sig ut, en känslomässig blottare  -riskera. Att spärra in sig, agera åskådare -säkerhet.

Att vilja riskera sin säkerhet?



Bloggstopp

Vill ju egentligen inte vara sämre än alla andra... Men hur kan jag visa att jag verkligen inte vill skriva här OM jag INTE skriver här, det har gått alldeles för långt med den här skiten. Att blogga är så jävla trendigt. Alla skriver så jävla bra, det är den inbillningen alla har (inklusive jag).

Innerst inne vet jag dock att jag gillar mitt skriveri bäst, när jag väl anstränger mig och smyckar ut mitt språk, mitt sätt. DÅ gillar jag det.

Läs bara min skit, det tycker jag.

"Skit" och "jävla" -det är inte jag, jag vårdar faktiskt mitt språk lite mer än så.


Sluta blogga och kanske börja med att göra utskick per brev till folk? Skit i allt och skriv för dig själv.

Staden är gjord, over and over..

Att gå från peppad till nästintill avdäckad.. Så fort någon annan nämner något med sömn, säng, trött i en mening känner man hur det framkallar vissa "needs" inombords. Plöstligt är det lite för kallt för att sitta på uteservering, ölen blir lite för kall för att drickas, törsten inte lika stor.. och så vidare. Gäsparna kommer allt tätare.

Staden är gjord sen många gånger tidigare, vissa har gjort den fler än andra, men till slut tappar man behovet av att ens gå förbi och kolla läget.. det har gjorts tidigare, over and over som titeln avslöjar.

När jag kände den kalla ölen, den frätande kolsyran, sila ner genom strupen (sila var väl ett lite fattigt uttryck, kolsyran silade ju inte ner så friktionsfritt, mer knastrigt, frätande helt enkelt).. hur som helst, när detta skedde, kände jag endast för att vara hemma, att ha kissat, tvättat bort sminket och tagit ur linserna, smörja in hyn med en god kräm, och därefter bara sjunka ner i sängen med tv:n på i bakgrunden -FAN vad skönt.

Nu ska jag försöka komma till den punkten då jag glider ner i sängen.. alldeles strax.

Ekonomikärriär på Junkyard

I måndags började arbetet, och har gått bra hittills. Otroligt skönt att sluta tidigare än när man stod på Goldmine, även om det bara är en timme tidigare.

Måste ge en update om helgens utgång i Göteborg. Tre tjejer på Tranquilo kan man sammanfatta det som! Betti, Maria och Marie...

Kvällen började med (det de flesta tjejerna tycker är nästan höjdpunkten på kvällen) -smink, hår, kläder! Det blev även lite öl vid sidan av "fixandet". Efteråt började själva förfestandet, kändes en aning märkligt att dansa loss på bara tre personer, funkade riktigt bra, och något annat som också blev riktigt bra var Maries Irish Coffee.

Efter mycket musik (nostalgimusik, ny musik, balkanmusik) drog vi vidare in mot staden. Första stoppet blev på Tranquilo, självklart var åldersgränsen 25, men turligt nog "kände" vakten oss! Marie var ju faktiskt granne med honom, jag var tydligen på Tranquilo dagen efter och Maria kommer jag inte ihåg hur hon kände vakten.. Marie hajade inte riktigt granne-prylen, men hon kom in ändå!

Det första vi möttes av var ett högt tryck av samba-rytmer och dansande människor överallt.. grymt härligt! Har nog aldrig dansat så mycket och så oavbrutet som då, och uppmärksamheten som följde av dansen.. antingen dansade vi riktigt dåligt, eller så ägde vi. Det senare alternativet definitivt.

För att vidga våra vyer drog vi vidare, och hamnade på Grill Del Mundo. Mysigt och rikligt med folk där med. Blev lite besviken vad gällde musiken, kände igen många låtar från mitt förra besök.. MEN musiken funkade ändå. Samma sak hände där som på Tranquilo, vi dansade runt och fick med oss flera andra som hakade på trenden. Sista låten kändes oändlig, den gick om och om igen, allt till vår ära, vi som sjöng och dansade utan att sluta! Till slut dog musiken ut, vi fortsatte vidare.. Till vår förfäran var det utdött på Tranquilo med, så det fick bli en taxi hem.

Det var en sjuk kväll som blev så bra den kunde bli.

"Hjälp de ryska dockorna att hitta hem"

En helt makalös, väldigt konstig dröm ändå.. Jag och mina drömmar, kan bli nästan vad som helst.

Jag drömde att det var en reklam på tv, nästan lite "rädda barnen"-aktigt.. Det handlade om såna ryska dockor (babushkor heter det kanske?) som var gjorda tyg med lite stoppning i, man kan nästan säga att de var gosedjur. De var ryska dockor i min dröm, men såna dockor brukar ju innehålla flera dockor i allt mindre storlekar -men så var det inte i min dröm, de fanns visserligen i olika storlekar men de var inte inuti varandra.. nåja.

Hur som helst, på något sätt hade dessa tygdockor kommit från ryssland och de hade ingenstans att ta vägen. Så i hopp om att sveriges befolkning skulle köpa dockorna gjordes en reklam. I den reklamen visade de hur dockorna kunde användas, och de var VÄLDIGT användbara. En viktig detalj var hur de var utformade, deras kroppar var inte så proportionella.. (om man tänker sig att man tar huvudet i ena handen och fötterna i andra och tänjer ut dockan så att mellandelen på kroppen blir längre än vanligt..) denna kroppsmissbildning gjorde att när man lyfte upp dem så hade de en tendens att "vissna"..

Såå, detta bidrog till att dockorna kunde användas på mycket olika sätt: Ett klipp i reklamen visade att man kunde använda en docka som en grytlapp, otroligt funktionellt m.t.p den vissna kroppen som omslöt lockets "handtag" på bästa tänkbara sätt! Ett annat exempel var att man kunde använda en docka (av större storlek) som en kudde på en fåtölj, och tack vare kroppen som var böjlig kunde man hur enkelt som helst lägga den på toppen av fåtöljens ryggstöd (så att "fötterna" var på ryggstödets baksida och "huvudet" var på fåtöljens framsida, eller tvärtom, vilket som behagade mest).

"Hjälp de ryska dockorna att hitta hem. Hjälp dem att hitta sina nya hem i Sverige"

Samma natt drömde jag en annan dröm, den var dock inte lika rolig.. Vid tågstationen i Göteborg kunde man köpa sig en tallrik varm soppa (utomhus). I väntan på sitt tåg kunde man värma sig i små plastliknande lådor stora nog för två fullvuxna männikor. För att öppna dörren tryckte man endast på den och den sköts ut. Dessa var oftast upptagna pga deras popularitet.

Som sagt, inte lika roligt. Men jag gillade de ryska dockorna.. 


Lingerie.. och lite till

Jag tycker absolut att systrarna Velickovic ska shoppa loss lite på Victoria's Secret online-store. Fanns oerhört många fina små saker som jag vill ha..

Varför finns det så mycket TV-shop? Så fort klockan slår nio börjar det direkt.. Skitgrej. Ab-swingen vi har hemma var visserligen inte så jättdum.



Jag har inte börjat plugga än. Hade tänkt gå till skolan, men den idén struntade jag i. Har sminkat mig och gjort mig iordning för absolut ingenting.. men visst gillar man att känna sig snygg även när man är alldeles för sig själv.

Tycker det är så skönt när man har köpt ett helt nytt block och en ny fräsch stiftpenna, man blir liksom väldigt sugen på att bara skriva, skriva och skriva! Kände mig även nöjd med att jag hade köpt Parfymen. "Bra läsning", sa expediten. "Somnade efter halva filmen", sa Kopojken. Nåja, jag hoppas att boken är bättre än vad filmen var.

Hörde något vagt om kärnkraftverk imorse när jag halvsov.. och de pratar om det en del på radion. Vad är det som händer? Jag vet att jag drömde något om att det var några politiker som pratade om det, och jag var med och lyssnade. Blir alltid så, när han kollar på tv tidigt på morgonen (då jag sover) brukar alltid tv4-nyheterna ta sig in i mina drömmar, och sen när jag vaknar vet jag inte riktigt vad som har varit på riktigt och vad som varit dröm.

Jag ska börja plugga alldeles strax, ska nog göra det fram till tolv då jag ska på börja min lunch. Efter det (då klockan kanske är ett) ska jag fortsätta plugga i nån timme till. Klockan kommer att vara två (kanske halv tre med tanke på att jag inte följer mina tids-scheman så bra), då vet jag inte riktigt vad jag ska göra.

Bio ikväll.

Fasen vad jag hade velat ha mammas goda saffrans-skorpor nu!

Chicken soup på mammas sätt + en bekännelse.

Alldeles nyss blev jag klar med den, och alldeles första gången jag gjorde den.. den blev fin, kanske inte som mammas kycklingsoppa men nära nog.

Nu är det väldigt mycket som händer på en gång, såg för en minut sedan att det började snöa, det riktigt yr där ute! (Säger man yr?)

Samtalet av Magda var väldigt givande idag. Jag trodde att hon skulle fråga något om jag kunde ge henne nåt tips om var hon kunde göra balhåruppsättningen, men nej nej. Det var något MYCKET viktigare än så! Att boka tågbiljett till mobilen är inte alltid det lättaste.. För Magdalenas skull ska jag inte gå in på några fler detaljer om detta.

Nu till bekännelsen. Det är en sak jag har ljugit lite om som måste få komma ut nu. Han har bett mig att inte skriva om honom här, MEN, eftersom han själv inte läser (och nästan inga andra heller för den delen) så gör det inte så jättemycket om jag hintar om att det är han. Jag får återgå till det namn jag en gång använde -Kopojken. Hur som helst, den här Kopojken.. jag fick på något sätt reda på att han tyckte om den dansanta låten Hot N Cold av Katy Perry. Väldigt VÄLDIGT märkligt, med tanke på att han är noga på vilken musik han lyssnar på och att han gärna anmärker på andras musikval.

Anyhow (kommer inte på nån annan svensk översättning eftersom jag redan använt "hur som helst"), jag tyckte detta var lite lustigt eftersom jag inte alls tycker om Katy Perry, speciellt efter hennes första "kontroversiella" hit. Han svarade med att han inte tyckte den var såå bra, men att det var något i den som ändå var tilltalande, något som fick honom att få en bra känsla.

Ett bra svar ändå, men inte tillräckligt bra för att jag inte skulle retas när låten väl dök upp (vilket den gjorde/gör lite titt som tätt). Nu har det dock avtagit lite grann mellan pikarna, men varje gång jag hör den kan jag inte låta bli att tänka på att JAG faktiskt tyckte den var helt okej, och att den fick mig att bli glad LÅNGT innan Kopojken ens nämnde det för mig.

En aning motsägelsefullt, men vad gör man inte?


Om

Min profilbild

Betti