Changes
Ännu en sen kväll utan några framsteg med pluggandet.. "Mañana" som det kallas.
Efter en hel del tankar, mycket övervägande fram och tillbaka, för- och nackdelar... har jag kommit fram till att det säkert blir en förändring snarare än väntat. Vänta ett slag först kanske.. Allt känns rätt bra dock.
Jepp. Till nästa gång då.. Godnatt
Underligt fynd
Av en slump såg jag mina två frimärken i stället med mina brevpapper.. Så som jag hade LETAT för några veckor sedan, jag verkligen öppnade varenda brev för att se om de inte hade smugit sig ner där. Inte ett enda frimärke hittade jag då!
På något mystiskt/magiskt sätt är de nu där de borde ha varit från första början..
Mira ville prata lite med mig "Fem minootär".. Undrar om vad.
Johannes kommer rätt snart.
På något mystiskt/magiskt sätt är de nu där de borde ha varit från första början..
Mira ville prata lite med mig "Fem minootär".. Undrar om vad.
Johannes kommer rätt snart.
Monaco tonight
The place is Nice.
Position: Marias lägenhet.
Destination: Monaco
Borde ha tagit mig en lur när allt kommer omkring. Lång kväll, förväntansfullt..!
Det luktar konstigt här i Nice, mest hundbajs.. Många hundar som spontanskiter på gatorna.
Toodles!
Nice -NICE
Snart är det dags.. En visit hos Maria i Nice är efterlängtat, och väl förtjänat också för den delen. På lördag förmiddag drar jag dit.
Ordet lycklig gillar jag, blir lycklig av att jag "fick det".. vad jag nu menar med det.
Nej Erba, jag har inte klippt mig.. Tänkte mest på när jag hade lååångt hår, vilket var länge längesedan.
Knappt fem sidor kvar av det jag ska läsa, sen är det dags med en kort beskrivning av ordet "trädgård". Efter plugget får jag ta tag i packningen.
Hoppas att jag lyckas hålla förkylningen borta...
Ordet lycklig gillar jag, blir lycklig av att jag "fick det".. vad jag nu menar med det.
Nej Erba, jag har inte klippt mig.. Tänkte mest på när jag hade lååångt hår, vilket var länge längesedan.
Knappt fem sidor kvar av det jag ska läsa, sen är det dags med en kort beskrivning av ordet "trädgård". Efter plugget får jag ta tag i packningen.
Hoppas att jag lyckas hålla förkylningen borta...
Vilja självförverkliga!
Jag vill ha en lång härlig kram som varar och får tiden att stanna!
Jag vill se människor jag känner, okända och kända, på platser de hör till eller som är främmande för dem.
Jag vill ha tillbaka mitt långa hår igen, att kunna sätta upp håret i en tjock knut, eller att bara få känna det på min bara rygg.
Jag vill känna den där känslan av att vara honom nära samtidigt som jag dör av längtan, som om han befann sig långt långt från mig!
Jag vill kunna se mig själv i spegeln och känna igen mitt gamla jag igen.
Jag vill fortfarande bli kämpad för, och aldrig tagen för givet.
Jag vill ha det sagolivet som är ämnat för mig och bara mig.
Jag vill göra alla de saker jag är bra på, och alla de saker jag fortfarande inte vet att jag är bra på.
Jag vill spela musik, göra musik, dag och natt.
När blev vilja och självförverkligande ett problem?
Supersegt
Internet funkar verkligen inte alls... Världens långsammaste, går mig på nerverna.
Så mycket som ska hinnas med i veckan innan torsdag. Helt crazy.
Måste nog skriva upp en lista.
Så mycket som ska hinnas med i veckan innan torsdag. Helt crazy.
Måste nog skriva upp en lista.
Lite tid för mycket..
Kan tolkas på olika sätt.. Antingen är det
1. Att man helt enkelt har lite "för mycket tid" över, på något sätt.
eller
2. Att det finns lite tid för mycket (som i för många saker).
Jag väljer nummer två. Jag har alldeles för lite tid, ett under att man hinner med så mycket som faktiskt hinns med. Märkligt. Ungefär som när folk gör av med mer pengar än vad de egentligen har.. (Eller, kanske inte? Finns ju sparkapital, lån etc.. but still.)
Jag har varit på väg till sängen nu i snart 40 minuter. Kan nog vara skönt med ett par timmars sömn innan det är dags för skolan, som jag inte varit i pga sjukdom.. YES, ännu en gång lyckas jag klämma in en förkylning i agendan, ÄNNU en gång under helgen. Perfect.
Ska bli skönt att komma hem, visserligen beroende på hur mycket jag har kvar av projektet, men ändå skönt. Ser fram emot lite quality-time med alla de hemma. Sugen på utgång, yes yes. "Make it happen" får bli helgens tema! Gällande ALLT faktiskt.. ibland överträffar jag mig själv med min finurlighet! Förutom "Make it happen" så gäller "Våga mera!"... Blondie vet vad det handlar om.
Sov gott. Ska försöka att INTE drömma att jag har snopp, verkligen så vidrigt. Ska sluta se på Carolina Gynning.
Imorgon är det "imorgon" som gäller.
Hur jobbigt det än är att längta och sakna, känns det ändå alltid skönt att man faktiskt gör det. En påminnelse om hur bra känslan kommer bli när man väl är i mål.
På eftermiddagarna är det värst.. I mitt huvud tänker jag ut hur dagen/eftermiddagen/kvällen kommer se ut, oftast brukar det vara helt okej, bra till och med. Nu de senaste dagarna har det verkligen blivit helt fel. Känns svårt att inte ha saker som man är tvungen till att göra längre, utan istället använda fantasin. Vilket får mig att tänka på min fantasi... skulle den vara dålig menar jag då? Jag tycker att min fantasi works perfectly well.
MEN. Varför har jag de senaste dagarna känt mig så frånvarande? Inte frånvarande som har med tankar att göra.. inte tankspriddhet. Mer att kroppen har känts frånvarande, som att den domnar bort varje eftermiddag, som om den inte vore min. Jag blir jättetrött, på nåt sätt avslappnat trött.. Just nu ligger jag i sängen, skriver, men skulle bara kunna blunda och somna. Inte somna sådär så man sover tungt, utan mer att jag skulle slumra, halvsova och bara vara. Varför? Jag gillar inte att vara trött.
Jag vill flytta. Hoppas att jag får det där rummet. Är otroligt trött på tant Mira och hennes eviga konversationer med fågeln som max består av två olika fraser (högljudd pipig röst):
1. "Kom då lille Gandhi. Kooom" (Ibland, beroende på hur mkt han kvittrar, säger hon "Kom (kvitter), kom (kvitter), kom (kvitter), kom (kvitter)"
2. "Hej Gandhi heeej"
Vem försökte jag lura egentligen? Att JAG skulle klara av att bo med HENNE?
Hoppas på det nya rummet. Hoppas hoppas.
Kvällens plan? Nu har jag ju slumrat mig igenom eftermiddagen, eller..de två senaste timmarna. Dags att vakna lite. Ikväll alltså..
-Diska
-Stryka lite kläder (inte prio ett)
-Duscha (verkligen prio ett)
-Läsa nåt ur S. Swaffield
-Förberedelser till Köpenhamn-utflykten
-Ansiktsmask (får se om jag hinner/känner för det)
-Tänka lite och skriva lite mer tankar om projektet
-Underworld Evolution (kvällens höjdpunkt
-Sova
Imorgon kan jag säga "imorgon". Tiden går inte nog snabbt när det väl är nära.
På eftermiddagarna är det värst.. I mitt huvud tänker jag ut hur dagen/eftermiddagen/kvällen kommer se ut, oftast brukar det vara helt okej, bra till och med. Nu de senaste dagarna har det verkligen blivit helt fel. Känns svårt att inte ha saker som man är tvungen till att göra längre, utan istället använda fantasin. Vilket får mig att tänka på min fantasi... skulle den vara dålig menar jag då? Jag tycker att min fantasi works perfectly well.
MEN. Varför har jag de senaste dagarna känt mig så frånvarande? Inte frånvarande som har med tankar att göra.. inte tankspriddhet. Mer att kroppen har känts frånvarande, som att den domnar bort varje eftermiddag, som om den inte vore min. Jag blir jättetrött, på nåt sätt avslappnat trött.. Just nu ligger jag i sängen, skriver, men skulle bara kunna blunda och somna. Inte somna sådär så man sover tungt, utan mer att jag skulle slumra, halvsova och bara vara. Varför? Jag gillar inte att vara trött.
Jag vill flytta. Hoppas att jag får det där rummet. Är otroligt trött på tant Mira och hennes eviga konversationer med fågeln som max består av två olika fraser (högljudd pipig röst):
1. "Kom då lille Gandhi. Kooom" (Ibland, beroende på hur mkt han kvittrar, säger hon "Kom (kvitter), kom (kvitter), kom (kvitter), kom (kvitter)"
2. "Hej Gandhi heeej"
Vem försökte jag lura egentligen? Att JAG skulle klara av att bo med HENNE?
Hoppas på det nya rummet. Hoppas hoppas.
Kvällens plan? Nu har jag ju slumrat mig igenom eftermiddagen, eller..de två senaste timmarna. Dags att vakna lite. Ikväll alltså..
-Diska
-Stryka lite kläder (inte prio ett)
-Duscha (verkligen prio ett)
-Läsa nåt ur S. Swaffield
-Förberedelser till Köpenhamn-utflykten
-Ansiktsmask (får se om jag hinner/känner för det)
-Tänka lite och skriva lite mer tankar om projektet
-Underworld Evolution (kvällens höjdpunkt
-Sova
Imorgon kan jag säga "imorgon". Tiden går inte nog snabbt när det väl är nära.
Nonsens
Tomt.
Fullt.
För mycket av allt, samtidigt för lite.
Trots att jag vet, vill jag inget veta, vill jag inget tänka.
Även om jag skulle vilja tänka, kan jag inte, jag skulle inte tillåta mig själv..
Att tänka.
Allt det här..
Jag tror inte att jag orkar med det just nu.
Behöver ta en paus, lämna det här en stund.
Lämna mig själv en stund.
Fullt.
För mycket av allt, samtidigt för lite.
Trots att jag vet, vill jag inget veta, vill jag inget tänka.
Även om jag skulle vilja tänka, kan jag inte, jag skulle inte tillåta mig själv..
Att tänka.
Allt det här..
Jag tror inte att jag orkar med det just nu.
Behöver ta en paus, lämna det här en stund.
Lämna mig själv en stund.
Ängsliga småsaker?
Klockan hann bli två innan jag somnade.. Obehagligt. Bättre idag dock, inte helt bra, bara bättre.
Hur är det möjligt att små saker kan få så stor betydelse? Att en liten, liten sak kan förändra hela dagen.. Det är ju givet, självklart, samtidigt lika beundransvärt var gång man fastställer det. Ett sms eller avsaknaden av ett, ett tonläge, en rörelse, en enda blick. Allt på gott och ont.
Eller när man väntar på något. En händelse som komma skall eller en händelse man önskar inträffa. Då det är lång tid kvar, precis vid start, känns själva tiden inte som något problem, man är förväntansfull och tålmodig, självsäker. När man är halvvägs till målet börjar man inse att tiden faktiskt spelar roll, man vill skynda på processen, fortfarande förväntansfull, mer ivrig än tålmodig, mindre självsäker.
När halvleken redan är förbi tittar man alltmer på klockan, man inser att tiden börjar rusa i förväg. Samtidigt som man vet att ju snabbare tiden går (för faktiskt så går den RIKTIGT fort nu) så är man snabbare i mål.. MEN! Ändå kan man inte låta bli, man kan omöjligt låta bli att vilja stanna tiden, för tänk om man inte går i mål? Man är inte längre förväntansfull, varken ivrig eller tålmodig, allra minst självsäker.
Man är knäckt.
Ängslig har jag varit hela dagen, orsak: okänd. Knäckt de senaste timmarna, orsak: småsak.
Ängslig på nytt. Fortfarande knäckt. Båda av samma orsak.
Nästan skrattretande. Så rätt så.
As I said.. Små saker förändrar en hel del. Som t.ex ett litet sms, och han älskar mig så.
Jag är corny och kär (och lite rädd), jag vet..
Hur är det möjligt att små saker kan få så stor betydelse? Att en liten, liten sak kan förändra hela dagen.. Det är ju givet, självklart, samtidigt lika beundransvärt var gång man fastställer det. Ett sms eller avsaknaden av ett, ett tonläge, en rörelse, en enda blick. Allt på gott och ont.
Eller när man väntar på något. En händelse som komma skall eller en händelse man önskar inträffa. Då det är lång tid kvar, precis vid start, känns själva tiden inte som något problem, man är förväntansfull och tålmodig, självsäker. När man är halvvägs till målet börjar man inse att tiden faktiskt spelar roll, man vill skynda på processen, fortfarande förväntansfull, mer ivrig än tålmodig, mindre självsäker.
När halvleken redan är förbi tittar man alltmer på klockan, man inser att tiden börjar rusa i förväg. Samtidigt som man vet att ju snabbare tiden går (för faktiskt så går den RIKTIGT fort nu) så är man snabbare i mål.. MEN! Ändå kan man inte låta bli, man kan omöjligt låta bli att vilja stanna tiden, för tänk om man inte går i mål? Man är inte längre förväntansfull, varken ivrig eller tålmodig, allra minst självsäker.
Man är knäckt.
Ängslig har jag varit hela dagen, orsak: okänd. Knäckt de senaste timmarna, orsak: småsak.
Ängslig på nytt. Fortfarande knäckt. Båda av samma orsak.
Nästan skrattretande. Så rätt så.
As I said.. Små saker förändrar en hel del. Som t.ex ett litet sms, och han älskar mig så.
Jag är corny och kär (och lite rädd), jag vet..
Mående: Illa
Kan det vara möjligt att jag mår så illa av den där sojalatten jag drack ikväll? Kanske det, i kombination av att inte ha ätit nåt innan på sex timmar. Nämnas bör väl att jag heller aldrig brukar dricka kaffe.
Onödigt. Nu sitter jag alltså här och kan varken sova eller sitta still. Terrific.
Orkar inte vara så påhittig, rolig, eller intressant just nu. Blött hår till råga på allt.
Kom igen, svara då.. Ses vi på fredag, lördag, eller söndag? I vote fredag.
Inte det bästa humöret.
Hejdå sojalatte!
Onödigt. Nu sitter jag alltså här och kan varken sova eller sitta still. Terrific.
Orkar inte vara så påhittig, rolig, eller intressant just nu. Blött hår till råga på allt.
Kom igen, svara då.. Ses vi på fredag, lördag, eller söndag? I vote fredag.
Inte det bästa humöret.
Hejdå sojalatte!
Immunförsvaret i bott.
Näsan rinner och är täppt, huvudet tungt och ömt, och jag känner mig snyggare än nånsin.
Varför finns det aldrig något bra på tv på fredagar? Vem vill se på t.ex singing bee? Just nu är det nån dokumentär om The Beatles på kanal 8 i bakgrunden. Eleanor Rigby är fan bra.
Förtrollad, eller Enchanted som den så vackert heter, försöker jag ladda ner. Började imorse, 52% är färdigt.. Helt otroligt,suger.
Så om det nu inte visas nåt hyfsat meningsfullt på tv har jag två helt okej alternativ. Antingen skissar jag färdigt min skiss jag påbörjade igår, eller tar ett bad. Why not both?
Aldrig har jag haft tråkigare.
Varför finns det aldrig något bra på tv på fredagar? Vem vill se på t.ex singing bee? Just nu är det nån dokumentär om The Beatles på kanal 8 i bakgrunden. Eleanor Rigby är fan bra.
Förtrollad, eller Enchanted som den så vackert heter, försöker jag ladda ner. Började imorse, 52% är färdigt.. Helt otroligt,suger.
Så om det nu inte visas nåt hyfsat meningsfullt på tv har jag två helt okej alternativ. Antingen skissar jag färdigt min skiss jag påbörjade igår, eller tar ett bad. Why not both?
Aldrig har jag haft tråkigare.
Sköna sköna dag.
Det är inte alltid man känner att man har haft en riktigt fin dag, och det har jag idag. Allt har flutit på i bästa tänkbara sätt faktiskt.
Eftersom klockan är fem, och jag vill hinna göra mina A3-skisser, får jag återkomma senare. Fabulous helt enkelt. Enkelt var ordet! Typiskt vore det om enkelt helt plötsligt skulle bli svårt...
Eftersom klockan är fem, och jag vill hinna göra mina A3-skisser, får jag återkomma senare. Fabulous helt enkelt. Enkelt var ordet! Typiskt vore det om enkelt helt plötsligt skulle bli svårt...
Luda Mira: "Jå, dä faktis.."
Valet av titel är svårt, och viktigt. Viktigt att det ska vara svårt, svårt eftersom det är viktigt.
Fick precis reda på att alla CSI-intron består av låtar från The Who, vilket bekräftar mitt okunnande om den serien/serierna. Varför finns det flera CSI? Visst fattar jag VARFÖR, men är det så nödvändigt? Inget är egentligen nödvändigt inom tv, iaf nöjes-tv... men tre "kopior"?!
Jag och Maria befinner oss i min nya lägenhet, eller rättare sagt en lägenhet som tillhör "Luda Mira" som vi (jag) finurligt kom att döpa henne till idag. Gissa vad hon heter på riktigt? Magda, du vet.. Skulle även kunna kalla henne äckeltant pga henne "rena" kylskåp och badrumsskåp. Jag och Maria hade en väldigt trevlig kväll. En kväll som faktiskt hade kunnat vara mycket bättre OM det fanns människor som inte var så enormt LATA. Hur som helst, en skön känsla är det, när det blir rent.
"Jå, dä faktis.." eller "Ja, faktiskt.." ?? Enligt Luda Mira låter det same same.
Off to bed in a few minutes.
Tungt
Vaken sen 04.00..
Varför?
Vad händer nu?
Underligt hur det kan förändras på bara en dag.. Efter sex sms, sju missade samtal och ett 75 min långt samtal.
Faktum är att det känns bra.
Take Five
Det är vad jag gör nu mitt i korridorsstädet. Kändes som att mina handleder skulle brista då jag bar ut en hel låda full med glasburkar plus två soppåsar. Den biten till återvinningen känns fruktansvärt lång då det är tungt.. faktum är att den är ganska lång även om det inte är tungt!
Om någon minut är det off to träning. Efter träningen är det fortsatt städning som gäller. Urk.
Al Gore på tv.. man kanske borde se hans film. Är det kanske den som går på tv? Mycket troligt. Hur som helst hade jag nog inte riktigt vågat se den.
Take Five är väldigt bra.
Städningen blev klar i god tid faktiskt. Slog två flugor i en smäll och städade mitt egna rum en snabbis.
Skönt att ha lite mat färdiglagad till imorgon. Bara lite nudlar som skall kokas upp in a minute. Ska försöka lägga mig vid elva. Borde nog skynda lite tror jag.
Om någon minut är det off to träning. Efter träningen är det fortsatt städning som gäller. Urk.
Al Gore på tv.. man kanske borde se hans film. Är det kanske den som går på tv? Mycket troligt. Hur som helst hade jag nog inte riktigt vågat se den.
Take Five är väldigt bra.
Städningen blev klar i god tid faktiskt. Slog två flugor i en smäll och städade mitt egna rum en snabbis.
Skönt att ha lite mat färdiglagad till imorgon. Bara lite nudlar som skall kokas upp in a minute. Ska försöka lägga mig vid elva. Borde nog skynda lite tror jag.
Bättre förr.
Jag vill att allt ska vara som det var förr. Kanske inte "allt", men att JAG var som jag var förr. Sådan som jag var mot dig förr. Försent? Ja, kanske för den omedvetna personligheten jag hade då mot dig, nu är dock rollerna ändrade. Ansträngning. Ett ord jag bör uppmärksamma. Att anstränga mig är något jag måste göra för att gå tillbaka till mitt gamla jag, gentemot dig.
Varför?
Tusen, miljontals anledningar. Ett av mina stora begär, en sak, ett ord som kan ge mig den största tillfredsställelsen av alla -kontroll. Då hade jag faktiskt det, då var det du som levde i ovisshet. DU var beroende av mina tankar, bedömningar och beslut. Jag vill tillbaka.
"...fotomodell på mig." Just det. Obetydligt egentligen, jag vet hur du funkar. På något sätt, självklart, vet du hur jag funkar och du spelar mig ett spratt. Självklart går jag rakt i fällan och reagerar på ditt önskade vis.
Svartsjuka. Jag vet inte vem som är mest svartsjuk, jag eller du. Jag skulle inte säga att det var jag. Så många gånger jag har kunnat "hämnas" på samma sätt, men låtit bli. Varför kom jag på mitt "egentliga svar" en millisekund efter att jag skickat mitt "felaktiga" svar? "Lycka till. Hoppas det går bra med henne!" kunde jag ha skrivit.. Hade varit mycket bättre.
Just precis nu vill jag bara skrika och slåss. Det här är inte jag. Ju mer jag tänker på vem jag egentligen är; hur mycket jag tål att ta, vad jag tycker är rätt och orätt.. desto mer kall och känslolös blir jag gällande dig.
I mina tankar kan detta jämföras med liv och död. I verkligheten kan sanningen vara någon helt annan. Hämnd är något jag skulle vilja ha, vilket skulle vara totalt ogenomförligt i detta ögonblick, och det är i just detta ögonblick allt spelar roll.
Jag vill kunna tänka mina tankar, jag vill kunna vara besviken, och jag vill kunna vara arg.
Nu vill jag strunta i allt.
"Oh!!" (mottaget för knappt två minuter sedan)
"Godnatt"
"Samma, älskar dig, ska bara va ute lite längre.."
Jag tänker det.. så varför skriver jag det inte? -Idiot.
Varför?
Tusen, miljontals anledningar. Ett av mina stora begär, en sak, ett ord som kan ge mig den största tillfredsställelsen av alla -kontroll. Då hade jag faktiskt det, då var det du som levde i ovisshet. DU var beroende av mina tankar, bedömningar och beslut. Jag vill tillbaka.
"...fotomodell på mig." Just det. Obetydligt egentligen, jag vet hur du funkar. På något sätt, självklart, vet du hur jag funkar och du spelar mig ett spratt. Självklart går jag rakt i fällan och reagerar på ditt önskade vis.
Svartsjuka. Jag vet inte vem som är mest svartsjuk, jag eller du. Jag skulle inte säga att det var jag. Så många gånger jag har kunnat "hämnas" på samma sätt, men låtit bli. Varför kom jag på mitt "egentliga svar" en millisekund efter att jag skickat mitt "felaktiga" svar? "Lycka till. Hoppas det går bra med henne!" kunde jag ha skrivit.. Hade varit mycket bättre.
Just precis nu vill jag bara skrika och slåss. Det här är inte jag. Ju mer jag tänker på vem jag egentligen är; hur mycket jag tål att ta, vad jag tycker är rätt och orätt.. desto mer kall och känslolös blir jag gällande dig.
I mina tankar kan detta jämföras med liv och död. I verkligheten kan sanningen vara någon helt annan. Hämnd är något jag skulle vilja ha, vilket skulle vara totalt ogenomförligt i detta ögonblick, och det är i just detta ögonblick allt spelar roll.
Jag vill kunna tänka mina tankar, jag vill kunna vara besviken, och jag vill kunna vara arg.
Nu vill jag strunta i allt.
"Oh!!" (mottaget för knappt två minuter sedan)
"Godnatt"
"Samma, älskar dig, ska bara va ute lite längre.."
Jag tänker det.. så varför skriver jag det inte? -Idiot.
Vad händer..?
Jag har blivit en annan.. Jag är tråkig, förvirrad, tankspridd och svettig.
Varför kommer de tankarna upp allt oftare? Varför känner jag mig inte som jag brukar? Mer och mer tänker jag tillbaka på hur det var. Gymnasiet framför allt och de två åren efter... Alltså tiden innan nuet. Jag VISSTE det! Alla de saker jag gjorde, som gjorde mig väldigt upptagen, som gjorde mig till den jag är (var?!).. Alla de saker jag inte har tid med eller möjlighet till nu. Helt borta. Mer och mer känner jag att jag själv också är som alla de sakerna -borta.
Accordeon, Vrat na Vrat, Holmes, trummor, samba, ABF, enstaka solo-gigs för pensionärer eller middagar, skojobbet (att spana ut på vänersborgs två tråkiga fik innehållande vänersborgs-original)... Valde jag fel? Kommer jag kunna identifiera mig med min nya "grej" på samma sätt med de gamla? Nu är vi så många på samma sak.. förut var det bara jag.
Borttappad och försvunnen igen.
Självklart känner jag mig mer hel än någonsin. Det skall icke glömmas. Hur kan han "glömma"? Varför känner jag att jag måste anstränga mig för att till synes "glömma"? Även om känslorna är ömsesidiga skulle mina anses som mycket större, pga min vilja att ge allt av mig. Ja, nu har jag någon att ge det till. Med måtta, för inte ska man ge för mycket med risk för överväldigande.
Jag vill kunna låta bli att tänka, men faktum är att det är det enda som har legat och tärt inne i mig. Väntar han inne med svaret? Vill han, eller vill han inte? Varför skulle han inte vilja menar jag.. Visst, det finns kanske anledningar jag inte vet om. Jag har blottat mig själv per sms. Vore jag modigare hade jag konfronterat per telefon, det skulle jag ha gjort, varför gjorde jag inte det?! Sms, åh vad jag avskyr den funktionen. Vad kan ha hänt? Det är glömt, förträngt pga nekande svar.. eller bara uppskjutet? Denna vånda. Denna väntan.
Förra året var det en sak. Nu är det en annan väntan.
Varför kommer de tankarna upp allt oftare? Varför känner jag mig inte som jag brukar? Mer och mer tänker jag tillbaka på hur det var. Gymnasiet framför allt och de två åren efter... Alltså tiden innan nuet. Jag VISSTE det! Alla de saker jag gjorde, som gjorde mig väldigt upptagen, som gjorde mig till den jag är (var?!).. Alla de saker jag inte har tid med eller möjlighet till nu. Helt borta. Mer och mer känner jag att jag själv också är som alla de sakerna -borta.
Accordeon, Vrat na Vrat, Holmes, trummor, samba, ABF, enstaka solo-gigs för pensionärer eller middagar, skojobbet (att spana ut på vänersborgs två tråkiga fik innehållande vänersborgs-original)... Valde jag fel? Kommer jag kunna identifiera mig med min nya "grej" på samma sätt med de gamla? Nu är vi så många på samma sak.. förut var det bara jag.
Borttappad och försvunnen igen.
Självklart känner jag mig mer hel än någonsin. Det skall icke glömmas. Hur kan han "glömma"? Varför känner jag att jag måste anstränga mig för att till synes "glömma"? Även om känslorna är ömsesidiga skulle mina anses som mycket större, pga min vilja att ge allt av mig. Ja, nu har jag någon att ge det till. Med måtta, för inte ska man ge för mycket med risk för överväldigande.
Jag vill kunna låta bli att tänka, men faktum är att det är det enda som har legat och tärt inne i mig. Väntar han inne med svaret? Vill han, eller vill han inte? Varför skulle han inte vilja menar jag.. Visst, det finns kanske anledningar jag inte vet om. Jag har blottat mig själv per sms. Vore jag modigare hade jag konfronterat per telefon, det skulle jag ha gjort, varför gjorde jag inte det?! Sms, åh vad jag avskyr den funktionen. Vad kan ha hänt? Det är glömt, förträngt pga nekande svar.. eller bara uppskjutet? Denna vånda. Denna väntan.
Förra året var det en sak. Nu är det en annan väntan.
Torsdag..
Snart dags att gå till bussen. Idag är en sådan dag jag helst inte vill vara i skolan. HELST av allt vill jag vara hemma. Vill alltid vara hemma..
Börjar bli lite förkyld också tror jag.
Ring mig! Hör av dig! Känns som att jag har gjort bort mig lite.. nää. Längtar jättemycket.
Saknar dig.
Börjar bli lite förkyld också tror jag.
Ring mig! Hör av dig! Känns som att jag har gjort bort mig lite.. nää. Längtar jättemycket.
Saknar dig.
"Skicka hit dem"
Något som gjorde mig upprörd idag var "Skicka hit dem". Jag tar det från början.. (Varning för er som inte vet! Jag har en liten (stor.. okej, med största sannolikhet jättestor) tendens att göra en kort story lång).
I väntan på stadsbuss 1 mot Ö. Torn ser jag stadsbuss 6 (ändstationen vet jag inte..) anlända. Kom att tänka på att jag faktiskt ska resa hem (oh yes!!) idag och det skulle inte sitta helt fel med en flaska Loka och nåt mer under resans gång. Eftersom stadsbuss 6 precis skulle till att stanna, och jag visste att den åkte förbi Ica Tuna, bestämde jag mig för att stiga på.
Jag sitter på bussen, funderar på om jag ska lyssna på lite musik.. "Hinner jag det?". "Njae, kan sitta här i några minuter och tänka lite grann.." Mycket sagt och gjort fantiserade jag mig bort.
Väl på Ica gick det mycket fort, en Loka Päron och lite smågodis (vilket jag nu absolut inte är sugen på, tur att jag köpte extratuggumin också!).. Jag ställde mig i kön efter två killar med en kundvagn. Blev en aning irriterad över att den mörkhåriga killen inte drog undan vagnen så att jag kunde ställa upp mina varor på bandet (då han redan plockat ur allt och lät den tomma vagnen stå i vägen för mig).
När han väl flyttat på den och jag betalat färdigt gick jag runt för att lägga ner mina varor i kassen. Jag blev inte förvånad när jag märkte svårigheten med att gå runt utrymmet där varorna ligger -mörkhåriga killen hade i princip blockerat gången med sin vagn då han la ner sina varor.
Anyhow.. Jag kom runt, efter lite tafatthet (hatar när det känns tafatt, när man måste hejda sig i sitt steg t.ex.).. Jag lägger ner mina varor då min uppmärksamhet plötsligt vänds till kassörskan. "Du glömde din växel" säger hon till den blonde killen (mörkhåriga killens vän). Jag iakttar dem alla. Den blonde killen tittar upp och bara står där vid vagnen, utan reaktion. Kassörskan upprepar det hon sagt. "Skicka hit dem" säger blonde killen nonchalant. Den nya kunden vid kassan plockar upp mynten och räcker över dem till kassörskan.. SOM I SIN TUR måste gå några meter för ge växeln till killen, som by the way inte ens säger TACK!
Fy fan vad arg jag blev. Jag störde ihjäl mig på dessa två killar. Hoppas jag aldrig ser dem igen.
Trots att jag blev lite tillfälligt arg då kan inget få mig på dåligt humör idag! Om två timmar och fyra minuter går mitt X2000-tåg till Göteborg, och vidare därifrån hem till Vänersborg!!
Jag är inte lika pirrig som jag annars har varit när jag inte varit hemma på länge (2 veckor, yeah länge).. Jag vet inte varför. Klart jag längtar hem, men på något sätt känns det som att det var så längesedan jag var hemma att jag inte riktigt "kommer ihåg" hur det är. Oavsett hur det känns nu så vet jag att jag kommer vara överlycklig ikväll!
I väntan på stadsbuss 1 mot Ö. Torn ser jag stadsbuss 6 (ändstationen vet jag inte..) anlända. Kom att tänka på att jag faktiskt ska resa hem (oh yes!!) idag och det skulle inte sitta helt fel med en flaska Loka och nåt mer under resans gång. Eftersom stadsbuss 6 precis skulle till att stanna, och jag visste att den åkte förbi Ica Tuna, bestämde jag mig för att stiga på.
Jag sitter på bussen, funderar på om jag ska lyssna på lite musik.. "Hinner jag det?". "Njae, kan sitta här i några minuter och tänka lite grann.." Mycket sagt och gjort fantiserade jag mig bort.
Väl på Ica gick det mycket fort, en Loka Päron och lite smågodis (vilket jag nu absolut inte är sugen på, tur att jag köpte extratuggumin också!).. Jag ställde mig i kön efter två killar med en kundvagn. Blev en aning irriterad över att den mörkhåriga killen inte drog undan vagnen så att jag kunde ställa upp mina varor på bandet (då han redan plockat ur allt och lät den tomma vagnen stå i vägen för mig).
När han väl flyttat på den och jag betalat färdigt gick jag runt för att lägga ner mina varor i kassen. Jag blev inte förvånad när jag märkte svårigheten med att gå runt utrymmet där varorna ligger -mörkhåriga killen hade i princip blockerat gången med sin vagn då han la ner sina varor.
Anyhow.. Jag kom runt, efter lite tafatthet (hatar när det känns tafatt, när man måste hejda sig i sitt steg t.ex.).. Jag lägger ner mina varor då min uppmärksamhet plötsligt vänds till kassörskan. "Du glömde din växel" säger hon till den blonde killen (mörkhåriga killens vän). Jag iakttar dem alla. Den blonde killen tittar upp och bara står där vid vagnen, utan reaktion. Kassörskan upprepar det hon sagt. "Skicka hit dem" säger blonde killen nonchalant. Den nya kunden vid kassan plockar upp mynten och räcker över dem till kassörskan.. SOM I SIN TUR måste gå några meter för ge växeln till killen, som by the way inte ens säger TACK!
Fy fan vad arg jag blev. Jag störde ihjäl mig på dessa två killar. Hoppas jag aldrig ser dem igen.
Trots att jag blev lite tillfälligt arg då kan inget få mig på dåligt humör idag! Om två timmar och fyra minuter går mitt X2000-tåg till Göteborg, och vidare därifrån hem till Vänersborg!!
Jag är inte lika pirrig som jag annars har varit när jag inte varit hemma på länge (2 veckor, yeah länge).. Jag vet inte varför. Klart jag längtar hem, men på något sätt känns det som att det var så längesedan jag var hemma att jag inte riktigt "kommer ihåg" hur det är. Oavsett hur det känns nu så vet jag att jag kommer vara överlycklig ikväll!