Pusti sve
Det ser så töntigt ut när man skriver en titel som inte är på svenska. Kanske skulle ha skrivit på serbiska "Pusti sve". Jag gör det, jag kan och jag FÅR ändra om jag vill. Nu vet du det, du som läser, att från början stod det "Let go of it all.".. Låter nästan som en titel på en låt.
Hur som helst. Hugosomhelst? Finns ett band som heter så vill jag minnas, ett band som finns med på vrat na vrat's vänner-lista. Men hur som helst..
Orken har inte funnits hos mig nu i några dagar, it's been gone fishing antar jag, eller nåt. Nu är den tillbaka och jag sitter här igen. Just idag känner jag för att släppa "allt". Mina titlar brukar vanligtvis sammanfatta mitt sinnestillstånd, hur jag mår. Det är faktiskt enklast att bara släppa det jag vill släppa, för inget av det verkar bra. Hur det nu än blir så finns möjligheten att jag står där, alldeles ensam, IGEN. Det är det jag försöker undvika, att inse att jag blivit lämnad ensam och att sen deal with it. Jag har gjort det nu ett bra tag och det är en väg jag inte vill hamna på inom den närmaste tiden..
Är det så bra att veta vad man kanske vill? Att veta att man KAN genomföra det, om man nu skulle vilja.. Det kan jag, men jag vet inte hur jag vill göra det och när? Konstigt att det aldrig finns nåt som är bra..
När det var bra, då var det verkligen jättebra.. tyckte jag. Jag vill att det ska vara så igen, men går det nu? Nånting bra kvar måste ju finnas, allting kan ju inte bara ha försvunnit? Det är som om någon har berövat mig något, något som jag vill ha, något som jag vill kunna känna och hitta.. Men jag vet inte om det finns kvar, om det finns något som inte blivit förstört. Just nu blir jag mest förvirrad av att jag kanske kan göra som jag vill, och att det är något som saknas..
Hur som helst. Hugosomhelst? Finns ett band som heter så vill jag minnas, ett band som finns med på vrat na vrat's vänner-lista. Men hur som helst..
Orken har inte funnits hos mig nu i några dagar, it's been gone fishing antar jag, eller nåt. Nu är den tillbaka och jag sitter här igen. Just idag känner jag för att släppa "allt". Mina titlar brukar vanligtvis sammanfatta mitt sinnestillstånd, hur jag mår. Det är faktiskt enklast att bara släppa det jag vill släppa, för inget av det verkar bra. Hur det nu än blir så finns möjligheten att jag står där, alldeles ensam, IGEN. Det är det jag försöker undvika, att inse att jag blivit lämnad ensam och att sen deal with it. Jag har gjort det nu ett bra tag och det är en väg jag inte vill hamna på inom den närmaste tiden..
Är det så bra att veta vad man kanske vill? Att veta att man KAN genomföra det, om man nu skulle vilja.. Det kan jag, men jag vet inte hur jag vill göra det och när? Konstigt att det aldrig finns nåt som är bra..
När det var bra, då var det verkligen jättebra.. tyckte jag. Jag vill att det ska vara så igen, men går det nu? Nånting bra kvar måste ju finnas, allting kan ju inte bara ha försvunnit? Det är som om någon har berövat mig något, något som jag vill ha, något som jag vill kunna känna och hitta.. Men jag vet inte om det finns kvar, om det finns något som inte blivit förstört. Just nu blir jag mest förvirrad av att jag kanske kan göra som jag vill, och att det är något som saknas..
Kommentarer
Trackback