Betko

Är det egentligen alltid så? Följer man omedvetet någon form av regelbok? I den regelboken står denna lek med, och regler är ju som man vet till för att följas.. men i detta fall -omedvetet. Den omedvetna regelboken kanske? Mm, kanske det..

Jag är ganska envis av mig, nu tänker jag i alla fall vara det. Tänk om den andra personen är mer envis? När är det tillåtet att släppa den sortens tänkande "Ska jag vänta lite till?" "Jag måste låta honom/henne höra av sig först"?

Det är lite funny hur denna lek verkligen fungerar på mig.. Amazing! Jag skulle hur lätt som helst verka som en knasboll om jag bara släppte loss, men nej. Det kan man inte/får man inte göra, på inga villkor! Förstöra nyfikenheten? Spänningen? Aldrig.. Istället ska man chansa. Ta risken att kanske bli uppfattad som totalt ointresserad, allt detta för att inte förstöra något. Om alla ändå bara kunde släppa lite på oron, spändheten, och bara visa vem man är helt hänsynslöst.

Men jag vet hur jag själv fungerar.. Jag hade inte nappat på min drömvision. Kanske hade jag gjort det, om man kommit överens om att strunta i alla formellt tjafs. "Kolla-om-han-är-intresserad"-stadiet vill säga. Är man så är man, end of story.. eller? När det väl är ute i det öppna -först DÅ är det okej att visa vem man är.

Är det likadant för alla? Tjejer och killar? Eller är det bara jag som tänker på ett alldeles för old-fashioned way?

När är spänningen som bäst? När går gränsen för spänning och uttråkning? Två-tre dar eller två veckor?

En viss hat-kärlek känner jag för den här leken..