Betko

Det var riktigt grymt. Bättre än vad jag föreställt mig, så mycket folk! Det bästa var när Magdalena klistra på en hundralapp i pannan, oväntat och jätteballt! Det tråkigaste var nog att mamma och Maria missade hela kalaset.

Gjutna öronproppar är ett måste i framtiden. Volymen igår var på en helt galen nivå.

Polarna -ni var grymmast på dansgolvet, vad skulle jag gjort utan er?!

Lucia-Lars ringde mig förut.. som vanligt efter att han sett mig uppträda. "Du är helt fantastisk." Trevlig men kanske aningen påfrestande farbror. Tio minuter blev samtalet, svårt att få det kortare..!

Jaha. Vad nu? Tre veckor kvar till nästa hemfärd. Vad för mat ska jag laga? Pastasallad I think. Får göra det snabbt innan läggdags.

"Almost forgot myself".. Bra musik det här. Inte dum den där skate-killen. Inte dum alls.

Det gör faktiskt ont, ännu mer ont gör det när jag tänker på hur det kan bli. Är det oundvikligt? Långdistansförhållande.. låter inte särskilt bra. Oddsen är emot verkligen. Jag vågar inte säga att jag faktiskt blir ledsen när jag tänker på hur fuckad situationen är. Vågar inte säga det till honom, jag vill inte att han ska börja tänka på hur jobbigt det kan bli, kommer han backa undan då? Svaret vill jag hur som helst inte ta reda på, så bättre att hålla god min.. men hur länge? Klarar jag det kvällen ut? "Klara" är nog fel ordval, snarare "vill".

Tre veckor. Dags att vänja sig? Så här kommer det att fortsätta.. länge. Frågan är hur länge.