Betko

Det var riktigt skönt, förutom uppsatserna och framförallt den fasansfulla HEMTENTAN.

Över. Nu är skoluppgifterna över. Den här kursen är äntligen avslutad.

Min vecka i Vänersborg (Trollhättan mestdels) var bra. Väldigt väldigt bra, helt underbar faktiskt. Jag skulle ju kunna tjata om hur kul det var och hur mycket jag kommer sakna honom, men istället ska jag inte tänka på det utan försöka skriva om annat!

Anna och Ebba! Så skönt att ni är hemma, ändå ni vet.. Vi får ses när jag kommer hem och catch up. Självklart ska vi alla andra ses också.

På tåget från göteborg till lund satt jag mittemot en kille som jag kom att störa mig på så otroligt mycket! Jag klarar verkligen inte av kroppskontakt med främlingar, speciellt inte när de överskrider reviret. Nog fan märker man när man råkar trampa på någon under bordet... Och vad gör man då man märker detta? Undviker att det händer IGEN, förmodligen. Men no no NO, den här killen går in för det och dumpar (snuddar) sin väska (som var ganska lätt iofs) på min fot. AS. Inte så farligt, men både han och jag visste vad som hade hänt. Vilken idiot.. blond, tunnhårig, smal fjant..... ÅH!

Undrar egentligen hur mycket man hinner tippa med huvudet när man nästan håller på o somnar? Alltså.. när man sitter på ett tåg och slumrar lite grann.. och vips (!) märker man att man svingar upp huvudet pga att man nästan somnat... Undrar hur det ser ut? Hände mig ett antal gånger på hemvägen. Skitsamma egentligen, de människorna kommer jag aldrig se igen.

Skönt att han märkte igår att jag var "fin". För faktiskt så hade jag gjort mig "fin", inte bara för att vi kanske skulle gå ut, utan bara för hans skull.. Och visst tänkte jag när jag satt på soffan, "vad fin han är ändå..undrar om han tänker så om mig ibland..?" Of course... ehm, eller? Jo, as a matter of fact, så sa han att han tänkte på det när han satt i fåtöljen.. att jag var fin. Kul.

(Nu börjar jag prata om honom igen... ska fortsätta med det tänkte jag)

Men nyår då? Karlstad? Varför frågade han vad jag skulle göra på nyår, för att sen säga att han snackat med sin kompis om att åka till Karlstad? Han frågade heller inte om jag ville med.. Okej, är det underförstått att vi ska vara på samma ställe på nyårsafton? Det vill jag ju självklart, men jag vet inte om han vet att jag vill.. eller om han vill. Hur löser man det? Jag vill vara med honom, men jag vill också vara med mina kompisar! Nåja, nyår, långt kvar.

Ikväll. Kalas. Finklädd? Vilka kläder?? Smink? Hur mycket? Eye-liner kanske.. det var längesen. Lyckas visserligen aldrig få det exakt som jag vill, kan ju alltid försöka och se hur det går.

Jag vill göra en dikt till, en bra sådan.

Jättejättetöntigt.. men igår. Då var det 45 veckor sen... Yes. Inga mer detaljer, för faktiskt skulle det ses som lite geeky.. verkligen otroligt geeky. Men okej. För att förklara så att det inte verkar som att jag brukar ha såna här saker för mig....

Kom att tänka på en av de första sakerna jag sa till Johannes. En kväll ute. "Har du varit i slagsmål?" frågar jag och pekar på hans ansikte. (Kanske för att det verkligen såg så ut, eller kanske för att jag brukar ha för vana att koppla till freaky saker, eller för att jag inte hade så mkt annat att fråga..?). "Nä, det är en finne..." säger han lite generat. JA! Way to go till mig själv... Hur som helst, för att komma till saken (och för att komma ifrån min töntiga line) så var det den kvällen då vi hade haft spelning med Holmes, vilket var fredagen 5e Januari. Minns att Elin sa "Halva inne!!" haha... true true! Första kyssen... den kvällen, precis när vi kommit ut från stället. Oväntat. "Ursäkta mina torra läppar" sa han, eller nåt i den stilen. Tyckte att han var lite töntig, men söt.

Kyssen, och resten av kyssarna på efterfesten... 45 veckor sedan. There it is.

Varsågoda och döm mig..!