Betko

Man vill aldrig höra det man borde höra. Det går heller inte att stänga av, man hör det ändå och man vet att det finns där även om man inte "lyssnar".

Vilket är egentligen bäst? Att lyssna eller att fortsätta i sin drömvärld? Det enda logiska och förnuftiga vore att lyssna, men nånstans tror jag att det ändå är bäst att leva kvar i sin värld, ska försöka förklara.

Jag har kommit fram till att vad man än väljer att göra så vet man ändå "sanningen", man hör ändå alla "goda råd".. så varför inte tro och hoppas lite? Nu menar jag inte att man ska gå runt och dagdrömma och hoppas att allt slutar som en saga.. Men det känns som att det är värre att höra det rätt ut, rakt på sak, en version.. och att sen tänka på det. Det är då jag tappar kontrollen, det är då jag känner att jag är maktlös och att jag inget kan göra.

Vad är det jag vill göra då.. Jag vill känna att det är jag som har kontrollen över mina känslor, inte att jag helt plötsligt ska inse något och bli alldeles överväldigad. Jag vill inte bli överraskad på det sättet. Jag vill inte hela tiden BARA höra att det är si och så, det har jag säkert tänkt igenom tusen gånger själv. Jag behöver verkligen inte någon annan som säger det till mig..

Fan jag vet knappt vad jag skriver nu.. Jag vet ju inte vad jag vill, eller hur jag kan uppnå det. Kontroll? Jag trodde alldeles nyss att jag kunde få det genom att ha hoppfulla tankar, och på så sätt känna att det KANSKE är jag som drar i trådarna.

Är det konstigt att tänka så? Jag tror inte alls att jag bara kan stänga av helt, jag kan inte "spela" att jag är stark. Då skulle jag ljuga för mig själv. Svag är jag heller inte. Jag är bara förvirrad och det jag behöver nu är att hoppas.

Vet inte om det var dumt det jag gjorde idag.. att radera en liten del av det. Kanske, kanske inte.