Dagens äventyr -inbrott.
Vad gör man inte när man glömt husnycklarna och ingen är hemma?
Kom hem från repet och plingade på dörren.. no answer. Vår ringklocka fungerar inte så jag provade mig på att ringa mammas cell. Mamma och Magdalena var inte hemma.. "Skyll dig själv" sa Magda. Great. Där stod jag på trappan, kissnödig och törstig på samma gång, utan att kunna komma in för att dricka vatten eller gå på toa. Visserligen var det en fin dag idag, soligt och vindstilla, en sommardag faktiskt. Trots det hade jag faktiskt ingen lust att vänta ute i en obestämd tid.
Jag gick runt huset lite grann, i hopp om att få en brilliant idé och för att ha nåt att göra -gå runt. Vid garaget såg jag att källarfönstret var öppet. Ett rektangulärt liggande fönster med en spak man skjuter på inifrån och sedan fäster för att fönstret ska vara öppet. Jag tittade på det och funderade på om jag kunde sticka in handen för att öppna upp det ännu mer. Det kunde jag. Plötsligt inser jag att min idé som just i den stunden föddes var möjlig.
Jag väntade ett slag med att försöka hala mig ner i källaren.. Anledning var ett antal människor som väntade på bussen precis utanför vårt hus. Nog för att jag skulle "bryta mig in" i mitt eget hus, men det är ju faktiskt rätt pinsamt. Jag väntade tills bussen passerat.
För att öppna fönstret så mycket som möjligt lät jag en pulka stå upprätt under fönstret som stöd. (Pulkorna låg framme sen vintern.. liten förklaring. Åt mammas dagbarn för övrigt.) Hur som helst.. Nu var det dags. Jag tänkte hala mig ner med benen före med magen mot fönsterkarmen, kändes smidigast. Jag klev in med högra benet, so far so good, men krångligare blev det. Det var trångt, eftersom fönstret ändå var i vägen trots pulkans funktion.. och vad ledde detta till? Jo, jag råkade knuffa till pulkan så att den föll och fönstret smällde ner på min rumpa.. Figures. "Fan! Måste börja om från början" tänkte jag.. Det var sämre än vad jag trodde. (Man hinner tänka väldigt mycket på kort tid.. allt detta gick på någon sekund..) Fönstret hade som jag trott fallit ner på min rumpa, men det hade även gått ur gångjärnet. När jag såg det insåg jag att jag var tvungen att försöka balansera fönstret för att undvika glaskrasch. Med ena benet inne i källaren (luften), andra benet på marken, ena handen hållandes i fönstret och andra på marken, tog jag mig ur situationen utan krossat glas. Fantastiskt. Vet inte hur jag gjorde, men det gick bra.
Pinsamt. Tänk om nån såg mig. Jag funderade på att ge upp.. men vafan. Nu var fönstret inget problem, jag ställde det åt sidan och gjorde ett till försök. Ett försök som visade sig bli mycket lyckat!! Jättenöjd låste jag upp ytterdörren INIFRÅN (oh yes), hämtade in mitt dragspel och tillbehör, återvände till källarfönstret och satte fast det, gjorde iordning allting som om inget hade hänt. Gick in i huset -perfekt.
Inte så dumt. Allt blir vad man gör det till. Om det är sant bör jag överväga en del saker. Eller? Jag vet nog att jag inte kommer göra det.. Nu vet jag knappt vad jag pratar om. Dags att sova.
Kom hem från repet och plingade på dörren.. no answer. Vår ringklocka fungerar inte så jag provade mig på att ringa mammas cell. Mamma och Magdalena var inte hemma.. "Skyll dig själv" sa Magda. Great. Där stod jag på trappan, kissnödig och törstig på samma gång, utan att kunna komma in för att dricka vatten eller gå på toa. Visserligen var det en fin dag idag, soligt och vindstilla, en sommardag faktiskt. Trots det hade jag faktiskt ingen lust att vänta ute i en obestämd tid.
Jag gick runt huset lite grann, i hopp om att få en brilliant idé och för att ha nåt att göra -gå runt. Vid garaget såg jag att källarfönstret var öppet. Ett rektangulärt liggande fönster med en spak man skjuter på inifrån och sedan fäster för att fönstret ska vara öppet. Jag tittade på det och funderade på om jag kunde sticka in handen för att öppna upp det ännu mer. Det kunde jag. Plötsligt inser jag att min idé som just i den stunden föddes var möjlig.
Jag väntade ett slag med att försöka hala mig ner i källaren.. Anledning var ett antal människor som väntade på bussen precis utanför vårt hus. Nog för att jag skulle "bryta mig in" i mitt eget hus, men det är ju faktiskt rätt pinsamt. Jag väntade tills bussen passerat.
För att öppna fönstret så mycket som möjligt lät jag en pulka stå upprätt under fönstret som stöd. (Pulkorna låg framme sen vintern.. liten förklaring. Åt mammas dagbarn för övrigt.) Hur som helst.. Nu var det dags. Jag tänkte hala mig ner med benen före med magen mot fönsterkarmen, kändes smidigast. Jag klev in med högra benet, so far so good, men krångligare blev det. Det var trångt, eftersom fönstret ändå var i vägen trots pulkans funktion.. och vad ledde detta till? Jo, jag råkade knuffa till pulkan så att den föll och fönstret smällde ner på min rumpa.. Figures. "Fan! Måste börja om från början" tänkte jag.. Det var sämre än vad jag trodde. (Man hinner tänka väldigt mycket på kort tid.. allt detta gick på någon sekund..) Fönstret hade som jag trott fallit ner på min rumpa, men det hade även gått ur gångjärnet. När jag såg det insåg jag att jag var tvungen att försöka balansera fönstret för att undvika glaskrasch. Med ena benet inne i källaren (luften), andra benet på marken, ena handen hållandes i fönstret och andra på marken, tog jag mig ur situationen utan krossat glas. Fantastiskt. Vet inte hur jag gjorde, men det gick bra.
Pinsamt. Tänk om nån såg mig. Jag funderade på att ge upp.. men vafan. Nu var fönstret inget problem, jag ställde det åt sidan och gjorde ett till försök. Ett försök som visade sig bli mycket lyckat!! Jättenöjd låste jag upp ytterdörren INIFRÅN (oh yes), hämtade in mitt dragspel och tillbehör, återvände till källarfönstret och satte fast det, gjorde iordning allting som om inget hade hänt. Gick in i huset -perfekt.
Inte så dumt. Allt blir vad man gör det till. Om det är sant bör jag överväga en del saker. Eller? Jag vet nog att jag inte kommer göra det.. Nu vet jag knappt vad jag pratar om. Dags att sova.
Kommentarer
Trackback