On the move
Nu svider det enormt mycket i min högra armhåla, rakade väl mig lite väl för häftigt.
Får åka iväg nu tror jag, håller tummarna (lite grann, inte desperat och patetiskt, men lite grann).
Störtskönt
Fika efteråt dock, oh så bra. Jag Ebba och Elin stack dit, efter ett tag kom Hanna, och sist Anna. Fantastiskt att bara sitta och bara vara. Efter lite te och lite tjöt satt bara jag, Hanna och Anna kvar. Vi drog vidare kort efter att de andra lämnat stället, Hanna för att ta sig ett bad, jag och Anna vidare hem till mig.
Fick smaka den spännande osten jag fick av Anna och Ebba i julklapp, muy bien.
Kvällen slutade med lite levande ljus, "Porcelain" i bakgrunden på repeat, och jag och Anna sitter och delar tankar.
Gött gött gött. Allt känns rätt gött nu faktiskt. Känner mig lugn och ganska hoppfull. Glad. Skön känsla.
Nu ska jag sova.
Snart frisk?
Jag har varit sjuk väldigt väldigt länge.. Den där ständiga oron, klumpen i magen.. känslan av att vara olyckligt kär. Det ser otroligt töntigt ut nu när jag ser det skrivet i text, "olyckligt kär" så klyschigt, men låt gå. Att hela tiden känna att man i vilket ögonblick som helst kan brista.
Jag kanske kastade mig in i det alldeles för mycket. Trodde nog att "this is it", hoppades att det skulle vara så. Alla vill ju att det ska kännas så rätt det bara går, och jag trodde verkligen det, tror fortfarande det antar jag.
Det har gått en tid, nästan så att känslorna har domnat bort, jag vet att de finns där, djupt inne.. där stannar de. Inte de där känslorna, utan känslorna som sårar och gör ont.
Egentligen vet jag att jag inte vill "glömma". Om jag nu tyckte att det kunde bli så bra, och att jag sen kan glömma det så lätt, innebär det då att man kan glömma vad och vem som helst? Tids nog?
Jag tror ändå att det finns hopp. Kanske inte för oss, men för mig.
Snart frisk? Vet inte säkert, kan nästan börja tro det.. nästan.
Dagen efter..
Det jag verkligen är ledsen över är min borttappade halvmåne jag har haft i örat.. blev riktigt förskräckt när jag upptäckte detta imorse, hålet kan ju för fasen krympa. Kvickt som attans tog jag en storlek mindre i hålet plus min 3,5mm tjocka barbed wire.. Helt okej, lite tyngre än vanligt.
Vad mer.. tänk tänk. Vår lilla "lek" vi hade utfördes faktiskt BARA av mig! Det var ju ingen mening med det om ingen ville leka leken egentligen, men så var det. Det slutade med att jag hängde med en rätt full och knasig kille, het men knasig.
Rätt mycket dans. Bra kväll ändå, orkar nog inte skriva så mycket mer om den.
Fika ikväll med tjejerna, kul.
Är det för mycket begärt att be dig att låta mig vara? Kan du inte bara förstå att det är det du ska göra nu?
Nu så är det jul..
Har fått underbara julklappar av Anna, Ebba, Hanna, Cassandra, Mikaela och Daniel. Tack!!! More to come senare ikväll.
Ojoj, imorgon smäller det. "Ellas-leken" is the shit. Nåt slags "I dare you"-lek.
God Jul.
Sugen?
För dramatiskt? Hursomhelst... lite spännande är det.
Från det ena till det andra. Från fantasi till verklighet.
Träffade Cenny idag, väldigt trevligt, väldigt längesen. Brun och somrig. Australien, vilken grej, what a blast. Träffade även Anna, Hanna och Mikaela.. blir julmys+klappbyte ikväll.
Åter till min fantasi. Nej, inte mer om det, utan mer om min finurlighet. Jag måste hitta på nåt roligt, pyssla lite.. Det har dykt upp något, en julklapp, och jag måste låta min fantasi flöda. Jag formulerade mig lite fel, klart det inte har dykt upp en julklapp, that's the problem. Hade det helt plötsligt dykt upp en julklapp hade min kväll varit räddad. Nu måste jag make it happen.
Jag är inte så sugen på julen faktiskt. Inte nu, inte än.
Dan före dan före...
Det får mig att tänka på den gångna helgen. Helt sanslöst vilken dålig fantasi denna människa måste ha, varför dessa försök med att föra en konversation med mig? Klyschor alltihop det som sades. Blev förvånad över hur vissa saker inte hade någon mening.
Jag vill inte skriva ner alltför mycket, inga namn, inga djupgående detaljer. Den som förstår gör det, det är heller inte meningen att jag ska beskriva för att någon ska förstå. Förstår man mig och vad som händer mig är det inte alls svårt att fatta vad jag skriver om, känner man mig inte vet man nog ändå vad det rör sig om.. äh.. nu tappade jag tråden. You get it.
Klyschor i alla fall. Och ja, det är en han. Det har det varit hela tiden. Är hela han en klyscha? Har han bara dålig fantasi? Snarare ingen alls.. Jag vet inte, än en gång säger mitt samvete stopp. Men är det verkligen jag som är boven? Jag borde inte ha dåligt samvete för något alls, och ÄNDÅ lyckas jag ha det för att jag tänker på saker jag KANSKE kan göra, säga eller skriva, men som jag inte gör... Jag har bara dåligt samvete för mina tankar, värre är det när man har dåligt samvete för sina handlingar. Allra VÄRST är när man inte har dåligt samvete alls.
Klyscha, fantasibrist och inget samvete.
Det är som ett jävla spel jag bara vill stoppa. Ett slags ytlighet som finns där hela tiden. Jag vill inte ha spelet, vem fan vill det? Kan människor vara så olika och ändå vara mänskliga? Jag vet knappt vad som är rätt och fel längre.
"Tjosan tjosan"
Kan försäkra om att jag inte ser ut som en "Betti Dickinson". Bevismaterial skall läggas upp så snart det går.
Pratade med Magdalena nyss. Någon måste ha misstagit sig idag vid Dalbobron. Jag har ingen aning om vem som kan ha tagit fel på mig och Magda. Tydligen hade tjejen som cyklade förbi henne luva och en damcykel.. "Vi får fika snart." tror jag Magda sa att hon sa? Hursomhelst får jag försöka ta reda på vem detta kan ha varit... Kommer inte kunna släppa det. Det är nog glömt om några timmar.
Jag kan inte tro att det snart är julafton. Varför ska tiden gå fortare och fortare? När ska man hinna göra allt man vill göra? På fredag ska jag och Anna i alla fall greja.. Blir säkert någon mer, bara trevligt. Lite julstök kan man väl säga.
Glögg och pepparkakor har det blivit rätt mycket av. Inte mycket, men lagom, sådär alldeles perfekt. Det är jag stolt över, att ha druckit lite glögg och ätit en pepparkaka varje kväll.. i nästan, tja, en vecka sammanlagt.
Helt otroligt vad Sex and The City är bra. Där har vi anledningen till varför jag går och lägger mig sent varje kväll. Halv ett tidigast. Det är det värt verkligen. Ganska bra att jag inte har femman nu när jag tänker efter.
Nu återvänder jag till folktandvården som avslutning. Sluta vid början. Min tandställning skär in i underläppen. Typiskt. Inte själva tandställningen, men kroken tror jag. Hoppas jag kan åtgärda det imorgon.
Nu har jag väntat länge nog på the return of mom and Maria. Jag vill äta, men inte själv.
Lugg!
Har inte hänt alldeles för mycket idag. Klippte lugg, fikade med Anna och spekulerade lite över vad som kunde hittas på till Alex och Mattias inflyttningspresent. Oj vad vi överträffade oss själva, helt otroligt vilken idé. Avslöjar inget nu, men efter inflyttningsfesten kan jag berätta om denna fenomenala present.
Har läst lite i en astrologibok. Hur kommer det sig att Oxar inte är mystiska? Eller, jo det kanske de är.. men att de inte tror på/är intresserade av "mystiska ting", som exempelvis astrologi. Står nog inte riktigt för alla, jag är iallafall inte en av dem.
Anyhow.. jag läste lite grann, alltid lika intressant. Konstigt nog försöker jag ibland att lära känna mig själv så, inte helt fel faktiskt. Försökte även räkna ut på nåt konstigt vis vilket stjärntecken som visade vid horisonten exakt vid den tid då jag föddes. Det skulle tydligen visa något om mig själv antar jag (?), tappade tråden lite eftersom jag inte tyckte att räkningen stämde.
Spelade lite accordeon nu på kvällen. Visade sig vara ganska givande. Efter lite improvisation fick jag ihop en låt, eller "nästan" en låt, till vrat na vrat. Kan bli nåt!
Nu är jag trött. Varför är jag uppe så länge nuförtiden?? Vad hände med att gå och lägga sig vid elva?
Jobba 11-19 imorgon, not too excited about it.
Svingbra!
Känns ganska bra när man äntligen tar tag i något. Som igår. Jag brukar ha en tendens av att hålla mig fast vid saker alldeles alldeles för länge. Även om det bara rör sig om en liten bok så känns det lite befriande ändå.
Jag känner att jag har gjort mitt nu... det jag har gjort är ganska mycket med tanke på vad jag har fått. Jag skulle kunna göra så mycket mer, vet inte vad exakt, men jag vet att jag skulle göra så otroligt mycket. Synd att det inte märks, folk kanske märker, men inte alla uppenbarligen.
Vad gör man när man har mycket att ge men ingen att ge det till?
Väntar...
(Att se ordet får mig att le, helvete vad jag väntar.. alltid, på något.)
Du har rätt. Jag borde skriva om gladare ting, men det är lite svårt när man vill få ut nåt, sen brukar jag oftast ha lite för lite tid eller att jag blir för trött för att ta med det glada.. men det kommer, jag lovar.
Nu ska jag skriva om glada händelser:
1. Är otroligt sugen på att dra ut på europa-turné med Holmes i slutet av februari.
2. (Såg fram emot nyår tills för inte så längesedan, trodde att jag skulle åka till London med Maria och Becca.)
3. Dragspelsavslutningen är över, var nästan lite av en pina ikväll, fick dock credit av Stefan om att jag gjorde en snygg räddning på mitt solonummer som kunde ha slutat i katastrof, oh yes jag är grym trots allt.
4. Har skrivit en låt till Holmes, inte riktigt klar, men kan kanske bli nåt fint av det. Simpelt, Holmes-sound, helt ok.
5. Kollade nästan på en hel film med Maria i förrgår. Hon var hemma i Örebro och jag här, det går faktiskt att kolla på film tillsammans per telefon.
6. Ebbas "Behåll glöden" är för jävla underbart, inte för att jag konstant går och tänker på det, men när jag gör det och ser bilden framför mig kan jag inte låta bli att le.
Finns rätt många saker som är bra. Synd att allt det pissiga tar upp plats. Jag kanske ska börja rida? Eller kanske inte :)
Jag vill få allt.
Tänka mindre och börja glömma.. egentligen vill jag att hela det här året ska suddas ut.
Som mamma sa igår "Allt eller inget".. Får jag inte allt så vill jag inte ha nånting alls.
"Behåll glöden"
Första gången jag är tidigt ute så här på morgonen. Jag blev helt klar vid 9.13 och behöver inte åka förrän 9.45 ca.
Vet bara inte hur jag ska göra sen. Mamma skjutsar mig in till stan, vid fyra drar jag till soundchecket och mamma kommer med dragspelet. Mamma åker tillbaka hem, jag är kvar på mic och grejar. Then what? Jag vill kunna åka hem emellan, vore otroligt skönt. Buss? I så fall måste jag ta bussen hem och sen tillbaka. Det är där problemet dyker upp. Hur gör jag för att göra det smidigast? Bussarna åker inte varje halvtimme eftersom det är lördag. Kanske skulle jag ta bilen själv med dragspelet? Mamma har redan kommit upp hör jag, nej, blir för krångligt att tacka nej till skjuts nu.
Nåja, det får bli buss.. I guess.
Gick ganska bra ändå.. Nu är jag för tillfället hemma, tillbaka dit vid åtta.
Men hur ska jag göra?? Vad ska jag säga? Det blir nog inget av det.. känner på mig att det kommer bli riktigt kass. Det kommer bli så här, ingen ändring på slutet, får försöka get used to it.
Ajde Jano
Det måste vara en av världens bästa låtar.. inte så farligt komplicerad, men otroligt vacker. Den måste vi bara spela i vrat na vrat, ett måste!
Fredag kväll, händer inte så mycket. Väntar på att Ebba ska ringa. Blir förmodligen hang-out på mic ikväll, är lite sugen på fotboll.. vad heter det, bord-fotboll?? Eller "stoni fudbal" som det heter på serbiska.
Imorgon kväll = gig och party. Vet inte alls när vi ska spela, inte för sent hoppas jag. Har laddat med en flaska vitt som jag ska dela med Ebba. Boy vilket releaseparty det kommer bli, helt fantastiskt.
www.haleri.se/holmes Lyssna på lite härliga tunes.
Ajde Ebba, ring mig. Now.
Tillfälligt avbrott..
Har inte så överdrivet mycket tid nu, ska iväg och spela lite musik om några minuter.
Jag får återuppliva gårdagens tänkta skriverier och get back later.
Jag SPRICKER!!!! Vissa saker kan verkligen testa ens bristningsgräns... som att beställa en jacka från La Redoute, eller vad fan det heter.. Det här är inte sant, error error error..
Snällt av mamma att hjälpa mig med mina mått.. ännu snällare att ta sina egna mått och sen "som vanligt" skryta om att.. "Är jag smalare än dig?? Nämen!"..
Det är verkligen så att man spricker.. Visst, en bagatell det här, är verkligen inte på rätt humör för nåt av det.
Du
Du är min pusselbit jag alltid saknat
Biten som fulländar
Biten som förgör
Du är min smärta när jag ur drömmen vaknat
Drömmen sakta spricker
Min värld, mitt hopp, mitt allt
Dör tillsammans med mig
när jag av giftet dricker
En gåta utan svar
Att skratta och att gråta
Att älska och att hata
Bli lämnad med endast ett tomt skal kvar
Att en gång uppleva kärlek med alla sinnen
Känslan av värme
Smaken av ömhet
Att leva ett liv genom gamla minnen
06.12.03
kl: 22.53
Misstag efter misstag, eller?
Jag är så fruktansvärt trött på att tänka.. vad som händer om jag gör det ena eller andra. Jag vill bara kunna göra som jag känner, utan att ångra något alls. Klart att det ibland är bättre att kanske göra helt tvärtom, eller ingenting alls.. men nu blev det inte så.
Allting innebär risktagande. Att jag gör något som jag borde göra, eller något som jag innerligt VILL men inte "får" göra, eller att vänta.. (som jag faktiskt blivit väldigt bra på, med tanke på mina tidigare inlägg). Allt medför risker. Saker händer, hela tiden, saker som påverkar och som förändrar. Så varför inte göra som ens inre säger? Är det bättre att ångra sig för något man inte vågat, eller att ångra sig för att man just har vågat?
För mig är det omöjligt att veta. Hade det gällt mig och endast mig hade det inte varit svårt, men självklart ska andras tankar och syn involveras och det är DET som gör det helt omöjligt för mig att avgöra.. om jag ska ångra mig, eller inte.
Jag vill inte påstå att jag har vågat göra något alldeles fruktansvärt, eller fantastiskt.. För mig är det dock ganska viktigt. Jag har vågat, men vad nu?