Snart frisk?
Jag har varit sjuk väldigt väldigt länge.. Den där ständiga oron, klumpen i magen.. känslan av att vara olyckligt kär. Det ser otroligt töntigt ut nu när jag ser det skrivet i text, "olyckligt kär" så klyschigt, men låt gå. Att hela tiden känna att man i vilket ögonblick som helst kan brista.
Jag kanske kastade mig in i det alldeles för mycket. Trodde nog att "this is it", hoppades att det skulle vara så. Alla vill ju att det ska kännas så rätt det bara går, och jag trodde verkligen det, tror fortfarande det antar jag.
Det har gått en tid, nästan så att känslorna har domnat bort, jag vet att de finns där, djupt inne.. där stannar de. Inte de där känslorna, utan känslorna som sårar och gör ont.
Egentligen vet jag att jag inte vill "glömma". Om jag nu tyckte att det kunde bli så bra, och att jag sen kan glömma det så lätt, innebär det då att man kan glömma vad och vem som helst? Tids nog?
Jag tror ändå att det finns hopp. Kanske inte för oss, men för mig.
Snart frisk? Vet inte säkert, kan nästan börja tro det.. nästan.