Dan före dan före...
Klyschigt jag vet, men fantasibrist leder ofta till klyschor.
Det får mig att tänka på den gångna helgen. Helt sanslöst vilken dålig fantasi denna människa måste ha, varför dessa försök med att föra en konversation med mig? Klyschor alltihop det som sades. Blev förvånad över hur vissa saker inte hade någon mening.
Jag vill inte skriva ner alltför mycket, inga namn, inga djupgående detaljer. Den som förstår gör det, det är heller inte meningen att jag ska beskriva för att någon ska förstå. Förstår man mig och vad som händer mig är det inte alls svårt att fatta vad jag skriver om, känner man mig inte vet man nog ändå vad det rör sig om.. äh.. nu tappade jag tråden. You get it.
Klyschor i alla fall. Och ja, det är en han. Det har det varit hela tiden. Är hela han en klyscha? Har han bara dålig fantasi? Snarare ingen alls.. Jag vet inte, än en gång säger mitt samvete stopp. Men är det verkligen jag som är boven? Jag borde inte ha dåligt samvete för något alls, och ÄNDÅ lyckas jag ha det för att jag tänker på saker jag KANSKE kan göra, säga eller skriva, men som jag inte gör... Jag har bara dåligt samvete för mina tankar, värre är det när man har dåligt samvete för sina handlingar. Allra VÄRST är när man inte har dåligt samvete alls.
Klyscha, fantasibrist och inget samvete.
Det är som ett jävla spel jag bara vill stoppa. Ett slags ytlighet som finns där hela tiden. Jag vill inte ha spelet, vem fan vill det? Kan människor vara så olika och ändå vara mänskliga? Jag vet knappt vad som är rätt och fel längre.
Det får mig att tänka på den gångna helgen. Helt sanslöst vilken dålig fantasi denna människa måste ha, varför dessa försök med att föra en konversation med mig? Klyschor alltihop det som sades. Blev förvånad över hur vissa saker inte hade någon mening.
Jag vill inte skriva ner alltför mycket, inga namn, inga djupgående detaljer. Den som förstår gör det, det är heller inte meningen att jag ska beskriva för att någon ska förstå. Förstår man mig och vad som händer mig är det inte alls svårt att fatta vad jag skriver om, känner man mig inte vet man nog ändå vad det rör sig om.. äh.. nu tappade jag tråden. You get it.
Klyschor i alla fall. Och ja, det är en han. Det har det varit hela tiden. Är hela han en klyscha? Har han bara dålig fantasi? Snarare ingen alls.. Jag vet inte, än en gång säger mitt samvete stopp. Men är det verkligen jag som är boven? Jag borde inte ha dåligt samvete för något alls, och ÄNDÅ lyckas jag ha det för att jag tänker på saker jag KANSKE kan göra, säga eller skriva, men som jag inte gör... Jag har bara dåligt samvete för mina tankar, värre är det när man har dåligt samvete för sina handlingar. Allra VÄRST är när man inte har dåligt samvete alls.
Klyscha, fantasibrist och inget samvete.
Det är som ett jävla spel jag bara vill stoppa. Ett slags ytlighet som finns där hela tiden. Jag vill inte ha spelet, vem fan vill det? Kan människor vara så olika och ändå vara mänskliga? Jag vet knappt vad som är rätt och fel längre.
Kommentarer
Trackback