Betko

Ljuset utanför, världen nu slocknat, 
ett minne blott från igår.
Fångad i en vetskap.
Aldrig mer höst, vinter eller vår.

Jag finns fortfarande här inne!
Där jag alltid har och kommer att vara.
Säg mig, vem är jag?
Om jag tusen gånger försökt, men oförmögen att dig svara.

Jag, borttappad och försvunnen, 
fångad i något som ej längre är mitt.
Tung och hjälplös i rummet vars väggar är kala,
där allt är målat i vitt.

Ljuset innanför,
en växande värme som vet varken fel eller rätt.
Ett leende,
vackert och fjäderlätt.

En avlägsen röst,
viskningar utan slut.
Inger hopp, skänker tröst.
Andas in, andas ut.


07.02.12
23:35