Fri tid
Jag blir aldrig riktigt nöjd, så jag försökte mig på ännu ett möbleringsprojekt, still not satisfied.. men det funkar, för tillfället i alla fall. Ena halvan av rummet är helt okej, amazing!
Accordeon-övning ligger på schema härnäst. Ska jag öva in ett solo till ikväll? Orkar jag det? De kommer säkert vilja ha ett, tror ändå att jag struntar i det. Igår var jag snäll och spelade en oövad bit, idag kan det bli lite mer konkurrens och jag tror inte att jag kommer ligga på topp med tanke på bristen av övande den senaste tiden.. Yes, inget solo för mig ikväll. Känns motigt att åka dit faktiskt, min lediga dag blir förstörd. Är nog inte hemma förrän åtta.
Nu till något helt annat.. Ja precis, den delen jag helst inte avslöjar för mycket av. Varför inte egentligen? Kan jag inte svara på riktigt, men när jag väl börjat vara lite avslöjande men samtidigt lite hemlighetsfull -varför inte fortsätta vara det? Sen är det ju även en utmaning för mig att kunna linda in det och göra det lite svårt.. Det KAN bli (är säkert) lite förvirrande när jag undviker att nämna namn, förväxlingar kan ske o.s.v.. Det hör till på något sätt, en liten del av tjusningen. Finns alltid något bittert att skriva om, något frustrerande, och något som hör samman med dåligt samvete.. Alla dessa kategorier kan representeras av var sin person, faktiskt. Det finns ju fler är jag säker på, men bara för att ge lite exempel på saker/kategorier som kan vara till hjälp med att hålla karaktärerna isär.
Nu till det jag skulle berätta. Gillar inte riktigt när jag gör så här mot mig själv, "nu till det jag skulle berätta", verkar ju som att jag har en riktigt bra story att skriva om.. Att jag bygger upp det fastän jag inte borde alls. Nåja.. Det jag tänkte mest på var kategori: frustrerad. Det är faktiskt väldigt frustrerande att det känns som att JAG ska dra i trådarna, eller att jag får känslan av att det kanske bara är jag som VILL dra i dem? Måste jag tänka på att släppa lite på det och låta honom få känna sig lite "bortglömd"? Jag vet ju att det brukar göra susen för mig.. Riktigt jobbigt, men funkar faktiskt. Men varför egentligen, varför ska det alltid handla om att "vilja ha det man inte kan få"?
Jag måste alltså hålla tillbaka och ligga lågt ett litet tag.. "Kör hårt!" Hade säkert nån sagt. Nej, verkligen inte, det är precis det jag inte ska göra, varför ska jag köra medan den andre åker snålskjuts? Kanske rent av släpper efter ett tag..? Sånt här ska, vad jag vet, gå lika mycket från båda hållen.. det är väl grundtanken? Min inställning just nu får vara att vänta med att ge.. Ge och ta. Ta.
"The Great Escape"
En klassiker är aldrig fel att titta på en måndagkväll. Fin film.
Så himla härlig kväll faktiskt. Efter lite vikarierande på musikskolan blev det en fika med Pär, som Ebba joinade ett tag senare.. Begav oss till Blåsut för en liten powerwalk/slappwalk (som Ebba uttryckte det). Destinationerna var:
-Lekplatsen
-Gaddes brygga
Lekplatsen var helt okej. Satte fart på snurrgungan med Pär och Ebba på. Gaddes brygga var bättre dock, läskigare och alldeles jättehärligt. Att ligga ner på bryggan och bara stirra ut på natthimlens alla stjärnor, flygplan som svischar förbi, månen som lyser klart, och en och annan satellit..kanske? Vem vet.
Väl hemma hos mig bjöd jag på te och smörgås.. Bra känsla att äta lite mat efter att ha varit ute i ett friskt väder (skönt och ganska varmt (uppfriskande) ändå).. Konstigt med en parentes i en parentes.. Anyhow.
Kvällen avslutades med The Great Escape. Väldigt roligt, extramaterialet speciellt.
Men Anna då? Vart tog du vägen? Du ringde, jag sms:ade dig, du försvann...? Underligt.
En sak idag som var smått irriterande var ett bemötande.. Så otrevlig.. Kunde han inte bjudit till med ett leende? Jag som faktiskt var trevlig och log, men inget tillbaka.. Bara en tom död blick. Kul kille liksom. Får låta det passera.
Klockan är faktiskt mycket nu, så jag ska göra som hela Blåsut gjorde när vi var ute på äventyr -sova.
"Gotterian"
Hur som helst så är det helt klart busy.. Jobb i tolv och en halv timma idag. Sälja skor och baka pizzor, är rätt så nöjd.
Problem nu med ansökningen till Kävesta.. Betyg?! Ska man skicka med det? Hoppas posten hämtas imorgon.. God knows I'm in trouble if not. Tjae, räcker med att jag vet.. Får skriva klart resten och kopiera mina betyg och åka iväg nu på kvällen och dumpa brevet i en låda.
Min halsont vill fortfarande inte släppa. För den som undrar. Är det fortfarande säsong för sånt trams?
Jag kan helt enkelt inte ge mig hän åt saker. Varför finns det alltid något som hämmar? En spärr? En rädsla för något som kan hända.. Alltid samma funderingar, jag vet. Tänk om det egentligen är rädslan och spärren som förstör? Vet inte, jag ska inte försöka tänka så mycket. Nån balans måste jag hitta nån gång. Nån gång ska det bli rätt. Är han rätt? Jag vet inte vad det är, men jag kan inte tänka klart.. Tänker jag något så tänker jag samtidigt "Tänk om jag bara TROR, inbillar mig att jag tänker så här, tänk om jag istället tänker tvärtom?" Jag kan därför aldrig veta säkert vad jag vill.
Jag vill inte kasta mig in i nåt.. Men jag vill ändå ge allt av mig i det här försöket eller vad man ska kalla det. Skynda långsamt.
Nu blev jag trött. Duscha och jobba imorgon. Får se om det blir nåt trevligt och överraskande som händer ikväll.
"Hon spelar in på mobilen!"
Känns så otroligt skönt att jag de senaste dagarna blivit peppad av inga orsaker alls. Några gånger sådär på dagen kan jag bara känna att jag med en gång blir jätteglad och sugen på... jag vet inte.. leva kanske, göra saker, alla saker, jobba.. även tråkiga saker känns rätt okej. Vet inte varför. Kanske vädret, kanske något annat.. Lite av allt.
Måste ju skriva lite om Pär eftersom han skrev en så fantastiskt fin kommentar. Han kan nog kanske (most likely) fått lite hjälp av Anna och Ebba, men ändå. Jag blev riktigt glad. Tack så mycket. Definitivt en av grejerna som gör mig peppad och glad. Längtar tillbaka till turnén lite då och då.. faktiskt. Mini-turné på gång i juli, eller var det juni?
Har möblerat om i mitt rum. Köpte en jättebillig och bra lampa.. okej, kanske inte jättebillig, men billig för att vara en rätt stor golvlampa. Jag blev tvungen att ändra om lite för att lampan skulle göra sig bra i rummet. Nu har jag sängen mitt i rummet, och huvudet mot väggen.. Alltså, ingen vägg att luta sig mot.. Jag kommer eventuellt utveckla nåt sorts rädsla för att ständigt ramla ner från sängen -nästan helt säker på det. Funderar lite över om jag ska tänka över mitt möblerings-resultat.. Kanske finns en bättre lösning? Får tänka vidare.
Nu har klockan blivit jättemycket. För några dagar sedan la jag mig vid 22.00 (!) Helt otroligt. Igår var jag i säng vid 23.00... också bra. Blev dock senare än väntat pga lite sms och telefonsamtal. Gillar natt-sms, särskilt natt-samtal. Inte för att samtalet höll på så länge, men jag kunde verkligen INTE somna efteråt. När sängen blir sådär klibbig och äcklig, man nästan fastnar och kan inte röra sig.. Låg och vred mig och dagdrömde (nattdrömde?) ett litet tag, sen somnade jag.. Ja, det gjorde jag, ganska logiskt att somna.
Hade en jättekonstig dröm. Riktigt äcklig var den. Den hade två delar kan man säga. Ena delen var då jag råkade tjuvlyssna på ett samtal: Jag skulle ringa från min mobil, och plötsligt hör jag ett annat samtal i luren. Tove och en tjej till, som pratar om mig. Riktigt kul, eller näe, men kul efteråt. Inget ont om Tove alls (Love you!), men det var väldigt konstigt och roligt. Hoppas det går bra på Toves dejt, är lite avis. Anyhow..
Andra delen på drömmen.. Eller kom den först kanske? Bajs hur som helst.. På RIKTIGT! Jag fattar inte varför jag drömmer så många bajs-drömmar.. Helt sjukt. Men den här tog priset. Jättejättegross verkligen. Nånting om Maria, bajs, och hennes hår.. Att hennes hår blev bajs, och att hon kammade i det.. Går nog lite överstyr här. Fantisera ihop resten själv.
Borde nog inte skriva sånt här.. bajs.
Sovdags.. Past bedtime för längelänge sedan.. Aha!! Vilken humor. Får se vem som fattar!
Mä(!)secina
Mer ont i halsen idag faktiskt.. Inget påhitt inte! Bad karma antar jag.. som man bäddar får man ligga heter det.
Fika inne i stan nu då? Jag vet inte riktigt... Borde nog göra annat. Viktigt att jag åker in till musikskolan senare på min dragspelslektion. Valde jag verkligen rätt stycke? Scherzo i A-moll? Den, Pastorale och en balkan-låt.. Blir väl ett bra och varierat framförande?
Är jag en sån man lätt tröttnar på? Varför tror jag hela tiden det? Eller.. nej, klart jag inte gör det.. Men ibland kan jag tro att folk (inte mina vänner, utan såna som kanske inte känner mig eller såna jag vill lära känna.. äh, struntsamma) inte förstår mig, kanske inte orkar förstå min personlighet och bara tröttnar.. går vidare. Så känner jag lite nu, inga namn nämnda.. Dumt vore väl det! Självklart handlar det om samma gamla vanliga bekymmer!! Att det alltid ska röra sig om kärlek.. jämt jämt jämt. Kärlek är väl ett starkt ord, men i alla fall en crush, en fling (fanns det ett program som hette fling..? yes?)
Jag lägger ner för mycket tankar kring sånt här.. Jag vågar egentligen inte prata för mycket om det, eller tänka för mycket, allt för att inte förstöra det.. Men ändå går alltid nåt snett. Vi får se hur det blir.
Slutpratat! Slut-tänkt? (Det sista var nog mer korrekt.. här pratas ju faktiskt inte alls.)
Lösögonfransar med mera..
Nåt sorts hålligång in town, spelning/utekväll antar jag.. Funderar bara på vad jag ska ha på mig för kläder. Wrangler-jeans (herrmodell som sitter snortajt i midjan) + linne + zip-tröja..? Jag gillar allt utom brallorna.. känns inte riktigt som min kopp te ikväll.. (Kopp te? Vad är det för uttryck.. Låter onekligen fint och sött.)
Kan jag vara intresserad? "Min jävla kärlek" liksom.. Kanske inte har blivit SÅ allvarligt än så länge. Självklart intresserad, definitivt. Solen skiner just nu.
Nu får jag bestämma mig, outfit. Pappa åker snart iväg till gbg, vidare till serbien, för att vara där i tre veckor. A good-bye is about to happen soon.
Bra kväll hoppas jag på..
Tröttare kan ingen vara..
("Telefonpaus" med Maria)
Varför ringer man någon bara för att prata i knappt två minuter? Hon hade inget viktigt att säga, hon ville bara prata.. visst, det ville jag med, men jag avskyr verkligen "Duu jag måste sticka nu.." "Måste gå av bussen.." Okej, jo jag har full förståelse för att det är omöjligt att prata i mobil samtidigt som man går.. Flera saker samtidigt, inte så lätt för vissa. Varför ringa när man inte kan prata??? "Tja! Eee, du jag kan inte prata förresten." Blir förbannad, såna småsaker ruins my day, inte första gången heller.
Jag är förbannat trött. Har inga kläder att ta på mig pga turnén.. Magda var snabb med att ta en av tröjorna, tvätta den och använda den. Jag hann inte ens tänka ut vad jag själv skulle ha på mig.
Nu är jag trött och irriterad. Fan för allt. Måste sova.
Kan jag inte få slå nån? Eller nånting? Det är nu jag borde skriva "Nej, jag skojade" eller något i den stilen. Jag hoppas att det går att läsa mellan raderna.
Kittlas i halsen. Varför ska alla utomlands röka? Varför röka överhuvudtaget? Blir förbannad. Min hals blir ännu mer förbannad.
Äntligen Hemma!
Känns otroligt skönt att kunna slappa efter en go dusch.. Orkar inte skriva så mycket nu, det viktigaste var väl att skriva att jag är hemma igen.
So good.
Turnén var hur bra som helst!
Updates!
Jäkla snö, komma så här olägligt.
Hoppas på att få höra från många av er här hemma!! Kommer trots allt bara sitta i en buss all day long.. :)
Until next time..
Hemma igen!
Ee jebiga.. verkligen. Vi åker antingen imorgon eller på lördag. Vädret ser inte ut att bli bättre, så jag hoppas på lördag för säkerhets skull.
Helt sjukt förut vid mick-köpet. Vilken surpirse liksom!! Ödet? Det kändes way too strange för att vara en slump.. Anyhow, kul!
Turnéstart imorgon.
Har en del att ta hand om nu, packning m.m.
Skriver väl igen om två veckor!
Take care! Love!
Vrat na vrat-helg.
Vilken helg det har varit.. Det var längesen jag var så här trött.
Mycket har hänt, det vet Anna, oj vad det har hänt, nästan så jag skrattar och kissar på mig.
Jag låter det osagda vara osagt.. Vrat na vrat, det måste vara det bästa som hänt på denna jord! Det är så osannolikt.. Roligt med musik liksom. Sax-Max, Sats-Mats, Stinky och Pertta.. Vilket gäng grabbar.
Magdalena är hemma hos Maria i Örebro, känns rätt ensamt här. Nästan lika ensamt som förra året då jag och mamma gjorde ett break på vår semesterresa i Serbien för två år sen.. Ett stipendium får man inte var dag, MEN vad trist det var utan Magda och Maria.
Ärenden att uträtta imorgon, tur att jag är ledig.
Pizzadags nu. Oh yes, min pappa är pizzabagare. "Du vet inte hur bra du har det." fick jag höra igår.. det var roligt.
Det funkar! Anti-valentine?
Valentine's day.. Har tänkt lite grann på det, alla hjärtans dag. De som tycker att denna dag är alldeles för kommersiell och väljer att INTE "fira" den, de som tycker att varje dag istället bör ses som en "alla hjärtans dag".. Varför liksom? Varför vara emot det egentligen? Om man nu är så emot detta, och tycker att man inte behöver nån speciell dag för att ge sina kära något, blir man inte lite stött om man nu som "anti-alla-hjärtans-dag:are" inte skulle få nåt?
Tänk nu.. Att inte få nåt den dagen då det är lättast att bli påmind om att köpa rosor, choklad, söta kort eller whatever.. Tror nästan att de flesta antisar skulle bli lite stötta, med tanke på att det är så lätt att göra någon glad som en dag som denna.
Nu vill jag inte påstå att man inte kan ge någon något vilken dag som helst, det borde alla absolut göra!
MER SPONTANITET!
Jag vet kanske inte riktigt vad jag menar.. Kanske att man inte borde vara anti I guess. Varför inte bara ta emot denna dag? (Med måtta givetvis, allt kan ju lätt bli så överdrivet och förstorat).
Det kan finnas de som inte gillar det faktum att de aldrig får nåt och därför inte tycker om den här dagen.. Alla är dock inte såna.. För mig har det gått helt okej ändå liksom.
Glad alla hjärtans dag då!
Förresten, varför säger vissa "Grattis på alla hjärtans dag"? Funkar nog med både och..
Det är utsidan som räknas.
Hundrafemton kronor för en "curl definer". Tror starkt på den. Snygg på utsidan, välkänt namn, vem motstår liksom? (Måste försöka intala mig alla de bra egenskaperna som produkten för med sig, vill inte få för mig att det var a waste of money..)
Visst är det rätt äckligt när man får för sig att fantisera om mat? Man kan tänka sig alla möjliga saker när man äter eller dricker.. Blåbärssoppa med alla små frön i..
Vid de första två-tre klunkarna tänker jag:
"Varför tar man inte bort alla små fruktansvärda frön?" "Hur förhöjer det smaken?"...
Sen efter att jag tittat i glaset på de svarta små sakerna, tänker jag:
"Tänk om fröna vore små insekter, små skalbaggar eller något annat som jag just i denna stund dricker?"
Varför kan man inte låta bli att tänka på vissa saker? Man kanske innerst inne inte vill tänka på det och ÄNDÅ låter man inte bli.. Som ett slags tvångsbeteende.
Tvångsbeteende.. Jag har nog några stycken. Förutom att fantisera mat är det nog när folk rör vid mig. På något omedvetet plan tål jag det inte. Jag har aldrig tänkt på det själv, men jag har fått höra detta av min kära syster Maria...
Så fort någon rör vid mig, Maria exempelvis eftersom hon alltid påminner mig om mitt beteende, så måste jag alltid "torka" bort det. Som om hon hade haft kladdiga händer och kletat ner mig med något -och jag bara måste torka av det.. Märkligt. Jag tror visserligen inte att jag jämt beter mig så, det krävs något speciellt.. eller? Jag vet faktiskt inte.. Omedvetna ting kan vara kluriga.
Nu känner jag för att något väldigt oväntat ska hända.
Poo och Puu
Registreringsskyltar.
Så stel så stel så.. Min nacke, min axlar.. Halsen är lite öm. Förkylningssymptom? Nej nej, det är inte en bra tid för det just nu.
Dagens mest pinsammaste händelse var när det upptäcktes att jag hade stavat fel på "break".. Ibland tänker jag inte, det har hänt ovanligt ofta nu det senaste.. Hur kan man skriva "brake" när man menar "break". Finns ett ord till jag stavade fel på för inte så längesedan, men det är far too embarrassing.. Det är mellan mig och Maria, Magdalena vet också om det. Stannar där.
Om det är något som inte ligger mig varmt om hjärtat så är det felstavning, för att inte tala om sär skrivning! Det blir ju hur tokigt som helst.. Därför är det extremt jobbigt när jag gör sådana avskyvärda saker. Nej förlåt, så avskyvärt är det inte.. Nu är det jag som är avskyvärd som ens orkar bry mig så mycket.. För att göra det klart och tydligt -jag bryr mig inte mycket alls. Tanken slog mig och jag ville nämna den tanken här.
Jag har ingen aning om vad jag ska göra resten av måndagskvällen.. Ledig dag imorgon.
Jag har märkt att mitt humör kan svänga blixtsnabbt. Flippar snart pga ett program som tänker i snigelfart.
"Torrhand"
Hade en lätt huvudvärk imorse.. behövs ingen närmare förklaring. Men med vilken obeskrivlig fart jag gick hem i vid femtiden på morgonen, helt obeskrivligt som sagt. On top of it all så hade Ebba lånat mina vantar, jag gillar henne ändå, men kallt blev det. Tror bestämt att mitt hår blev frostigt.
Rep rep rep.. Snart är turnén här. Två veckor är en lång tid.
Jag måste verkligen ringa till musikhögskolans syokonsulent och höra om det ändå finns någon möjlighet för mig att söka dit. Göteborg, det hade varit strålande.
Inte så mycket flyt ikväll. Bäst att jag håller det kort, fullständigt onödigt att skriva när det är tomt i huvudet.
"Var där eller var rektangulär!" Ebba, vilken tjej.
Tycker om er allihop, på ett eller annat sätt.. Vad allt är snurrigt för övrigt!
Pusti sve
Hur som helst. Hugosomhelst? Finns ett band som heter så vill jag minnas, ett band som finns med på vrat na vrat's vänner-lista. Men hur som helst..
Orken har inte funnits hos mig nu i några dagar, it's been gone fishing antar jag, eller nåt. Nu är den tillbaka och jag sitter här igen. Just idag känner jag för att släppa "allt". Mina titlar brukar vanligtvis sammanfatta mitt sinnestillstånd, hur jag mår. Det är faktiskt enklast att bara släppa det jag vill släppa, för inget av det verkar bra. Hur det nu än blir så finns möjligheten att jag står där, alldeles ensam, IGEN. Det är det jag försöker undvika, att inse att jag blivit lämnad ensam och att sen deal with it. Jag har gjort det nu ett bra tag och det är en väg jag inte vill hamna på inom den närmaste tiden..
Är det så bra att veta vad man kanske vill? Att veta att man KAN genomföra det, om man nu skulle vilja.. Det kan jag, men jag vet inte hur jag vill göra det och när? Konstigt att det aldrig finns nåt som är bra..
När det var bra, då var det verkligen jättebra.. tyckte jag. Jag vill att det ska vara så igen, men går det nu? Nånting bra kvar måste ju finnas, allting kan ju inte bara ha försvunnit? Det är som om någon har berövat mig något, något som jag vill ha, något som jag vill kunna känna och hitta.. Men jag vet inte om det finns kvar, om det finns något som inte blivit förstört. Just nu blir jag mest förvirrad av att jag kanske kan göra som jag vill, och att det är något som saknas..
Spank my monkey..
Hade aldrig kunnat föreställa mig det överraskande mötet inatt. Att vi skulle träffas på samma ställe var inte så förutsägbart. Häftig grej verkligen..
Nu är jag mest söndags-slö (inte kan det vara ihopskrivet väl.. söndagsslö ser konstigt ut).. Klockan tickar och snart är det måndag. Vilket är värst egentligen: söndagar då man väntar på att veckan ska börja, eller måndagar då man är mitt uppe i det? Jag tror söndagar.. What a waste.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till nu. Spela dragspel, slöa framför tv:n eller bara gå och lägga mig. Det är det här jag inte står ut med. Denna känsla av tristess..
Jag får nästan panik.. Jag vill ha någon som kan göra mig glad eller underhålla mig när jag behöver det. Ungefär som en narr kanske, vore allt nåt.
Får faktiskt berätta om när jag fick hittelön inatt..
Jag och mina vänner väntar på en spårvagn i göteborg, och plötsligt kommer en kille fram till oss (skäggig och mustasch, vit bamsekeps och blå jacka..härlig blandning). Han står och vänder huvudet så att hans halva kropp är upp och ned och tittar konstigt och håller armarna som om han mätte något. Han står så en stund, för att sedan flyga in i mig med huvudet mot min axel.. Jag "flyttar" (puttar) smidigt bort honom från mig, och han fortsätter til flygfärd mot en kille som sitter längst in i kuren.
Efter att vi har satt oss tillrätta i spårvagnen ställer han sig upp för att gå av.. icke. Han ändrar riktning och ställer sig alldeles precis bakom min plats och börjar räkna pengar. Han tappar en femtiolapp och den landar på min jacka. Eftersom jag tror att han ska gå av när som helst säger jag ingenting i hopp om att få behålla den här femtiolappen eftersom han inte verkar veta vad han gör, why not liksom. Efter att ha räknat klart pengarna sätter han sig ner på andra sidan spårvagnen en halvmeter från mig. Jag tar upp femtiolappen och räcker honom den och säger snällt att han tappade den. Han tar emot den och pratar ganska lågmält (för sig själv eller till mig, visste inte riktigt..). Hans vänner bestämmer sig för att gå av och ropar på honom. Han följer efter men hejdar sig, han kommer på nåt! Någon rycker tag i honom, men han sliter ifrån sig och går fram till mig och ger mig femtiolappen. Jag fick trots allt den där femtiolappen som hittelön. Pretty amazing story eller hur? Inte så värst men den var rätt så trevlig och oväntad.
För att summera:
- Kvällens hit: Spank my monkey
- Det högst överraskande mötet
- Hittelönen
Envishetens lek?
Jag är ganska envis av mig, nu tänker jag i alla fall vara det. Tänk om den andra personen är mer envis? När är det tillåtet att släppa den sortens tänkande "Ska jag vänta lite till?" "Jag måste låta honom/henne höra av sig först"?
Det är lite funny hur denna lek verkligen fungerar på mig.. Amazing! Jag skulle hur lätt som helst verka som en knasboll om jag bara släppte loss, men nej. Det kan man inte/får man inte göra, på inga villkor! Förstöra nyfikenheten? Spänningen? Aldrig.. Istället ska man chansa. Ta risken att kanske bli uppfattad som totalt ointresserad, allt detta för att inte förstöra något. Om alla ändå bara kunde släppa lite på oron, spändheten, och bara visa vem man är helt hänsynslöst.
Men jag vet hur jag själv fungerar.. Jag hade inte nappat på min drömvision. Kanske hade jag gjort det, om man kommit överens om att strunta i alla formellt tjafs. "Kolla-om-han-är-intresserad"-stadiet vill säga. Är man så är man, end of story.. eller? När det väl är ute i det öppna -först DÅ är det okej att visa vem man är.
Är det likadant för alla? Tjejer och killar? Eller är det bara jag som tänker på ett alldeles för old-fashioned way?
När är spänningen som bäst? När går gränsen för spänning och uttråkning? Två-tre dar eller två veckor?
En viss hat-kärlek känner jag för den här leken..
Alldeles underbar
Ledig imorgon, varannan tisdag som sagt.. En bra grej helt enkelt.
Hade velat röra lite på mig imorgon. Tennis hade varit bra, men Ebba jobbar och jag vet inte om jag orkar ta tag i det. Jag tror att jag toppar luggen istället (om jag nu kan få en tid med så kort varsel), hänga med Anna kanske, ta med lillsyrran på en sväng till ett ställe..
Rätt och fel? Äsch, orkar inte go there..
Jag åt kvällsmat förut, och ändå åt jag lite pizza när jag var hos pappa i pizzerian. Mätt var ordet.
Trött också.
Bloggidy-blogg
Väldigt trevligt att spela på Meza igår visade det sig. Intressant mat och trevligt folk.
En efterfest varav två av killarna var expertjonglörer, helt otroligt faktiskt. Jag som tycker att jag är lite häftig som kan jonglera med tre bollar, typ någon enstaka gång då jag fått upp taktiken.
Hela denna dagen har varit lite av a waste, var inte direkt uppe med tuppen och vet fortfarande inte om jag känner mig vaken. Hoppas att jag omedvetet har laddat inför skoldagen imorgon. En sak jag inte har laddat för är min gemensamma dragspelslektion vilket betyder ett litet soloframträdande, ojoj. Jag måste absolut ta tag i det ikväll, finns ingen undanflykt.
Det finns tusentals saker jag måste tänka över, tusentals val jag måste göra.. Okej, dividera med hundra.. men still en del att göra. Alla "problem" (vad ska man kalla det, bekymmer? Näe, men problem är heller inte rätt ord) hopar sig och jag börjar bli nervös.
Bloggidy-blogg. Rätt cute titel ikväll.