Lite tid för mycket..

Kan tolkas på olika sätt.. Antingen är det

1. Att man helt enkelt har lite "för mycket tid" över, på något sätt.

eller

2. Att det finns lite tid för mycket (som i för många saker).

Jag väljer nummer två. Jag har alldeles för lite tid, ett under att man hinner med så mycket som faktiskt hinns med. Märkligt. Ungefär som när folk gör av med mer pengar än vad de egentligen har.. (Eller, kanske inte? Finns ju sparkapital, lån etc.. but still.)

Jag har varit på väg till sängen nu i snart 40 minuter. Kan nog vara skönt med ett par timmars sömn innan det är dags för skolan, som jag inte varit i pga sjukdom.. YES, ännu en gång lyckas jag klämma in en förkylning i agendan, ÄNNU en gång under helgen. Perfect.

Ska bli skönt att komma hem, visserligen beroende på hur mycket jag har kvar av projektet, men ändå skönt. Ser fram emot lite quality-time med alla de hemma. Sugen på utgång, yes yes. "Make it happen" får bli helgens tema! Gällande ALLT faktiskt.. ibland överträffar jag mig själv med min finurlighet! Förutom "Make it happen" så gäller "Våga mera!"... Blondie vet vad det handlar om.


Sov gott. Ska försöka att INTE drömma att jag har snopp, verkligen så vidrigt. Ska sluta se på Carolina Gynning.





Imorgon är det "imorgon" som gäller.

Hur jobbigt det än är att längta och sakna, känns det ändå alltid skönt att man faktiskt gör det. En påminnelse om hur bra känslan kommer bli när man väl är i mål.

På eftermiddagarna är det värst.. I mitt huvud tänker jag ut hur dagen/eftermiddagen/kvällen kommer se ut, oftast brukar det vara helt okej, bra till och med. Nu de senaste dagarna har det verkligen blivit helt fel. Känns svårt att inte ha saker som man är tvungen till att göra längre, utan istället använda fantasin. Vilket får mig att tänka på min fantasi... skulle den vara dålig menar jag då? Jag tycker att min fantasi works perfectly well.

MEN. Varför har jag de senaste dagarna känt mig så frånvarande? Inte frånvarande som har med tankar att göra.. inte tankspriddhet. Mer att kroppen har känts frånvarande, som att den domnar bort varje eftermiddag, som om den inte vore min. Jag blir jättetrött, på nåt sätt avslappnat trött.. Just nu ligger jag i sängen, skriver, men skulle bara kunna blunda och somna. Inte somna sådär så man sover tungt, utan mer att jag skulle slumra, halvsova och bara vara. Varför? Jag gillar inte att vara trött.

Jag vill flytta. Hoppas att jag får det där rummet. Är otroligt trött på tant Mira och hennes eviga konversationer med fågeln som max består av två olika fraser (högljudd pipig röst):
1. "Kom då lille Gandhi. Kooom" (Ibland, beroende på hur mkt han kvittrar, säger hon "Kom (kvitter), kom (kvitter), kom (kvitter), kom (kvitter)"
2. "Hej Gandhi heeej"
Vem försökte jag lura egentligen? Att JAG skulle klara av att bo med HENNE?

Hoppas på det nya rummet. Hoppas hoppas.

Kvällens plan? Nu har jag ju slumrat mig igenom eftermiddagen, eller..de två senaste timmarna. Dags att vakna lite. Ikväll alltså..

-Diska
-Stryka lite kläder (inte prio ett)
-Duscha (verkligen prio ett)
-Läsa nåt ur S. Swaffield
-Förberedelser till Köpenhamn-utflykten
-Ansiktsmask (får se om jag hinner/känner för det)
-Tänka lite och skriva lite mer tankar om projektet
-Underworld Evolution (kvällens höjdpunkt
-Sova

Imorgon kan jag säga "imorgon". Tiden går inte nog snabbt när det väl är nära.

Nonsens

Tomt.
Fullt.
För mycket av allt, samtidigt för lite.
Trots att jag vet, vill jag inget veta, vill jag inget tänka.
Även om jag skulle vilja tänka, kan jag inte, jag skulle inte tillåta mig själv..
Att tänka.

Allt det här..
Jag tror inte att jag orkar med det just nu.
Behöver ta en paus, lämna det här en stund.
Lämna mig själv en stund.

Möten på tåget.

"Liggvagn".
Jag förstår att de tycker det är roligt...
De fyra tjejerna som trycker sina näsor mot rutan,
som antagligen inte fått sin första mens än.

Mitt emot mig
står den gigantiska mörka mannen
med fezen på huvudet,
han som tillhör
kvinnan bredvid.

Mannen med fezen
som i själva verket är överdelen på ett case
till ett instrument av nåt slag.
Hon ler mot mig, kvinnan,
och kommenterar vädret.

"Varför i helvete ler du just mot mig?
Varför pratar du med mig?" tänker jag,
samtidigt som jag artigt ler tillbaka
och håller med om det dåliga vädret.

Jag har varit, och kommer bli...
precis som dem.

08.02.01
17.05