Betko

Alltså.. När man tänker efter är det rätt obehagligt att gå till frisören och klippa sig. I alla fall för mig. Det känns "fel" att själv (som kund) börja prata med frisören och även "fel" att vara helt tyst.. Visst, det är faktiskt frisrens uppgift att ta initiativet till cold-talk.

Hur som helst blev det inte så mycket ytligt snack, så jag började omedvetet föra en dialog i mitt huvud.

"Fan, nu kommer hennes mamma med hennes barn och hälsar på och här sitter jag och tar upp hennes tid från barnet." 

"Äsch, jag betalar ju faktiskt för att hon ska klippa mig so who cares? Fast.. tänk om hon medvetet klipper mig dåligt? Jag blev ju faktiskt uppringd igår om att ändra tid från elva till kvart över tolv.. Tänk om det var för att hon kanske ville hänga lite extra med sitt barn med tanke på att hon precis varit mammaledig."

"Fan Betti, skärp dig.. Om hon nu varit mammaledig ett jävla bra tag så har hon ju faktiskt haft hur mycket tid som helst till barnet.. Alltså vore det högst osannolikt att hon skulle få för sig att klippa mig dåligt."

"Men! Tänk om hon också tänker.. nu alltså, samtidigt som jag tänker? Tänk om hon tänker onda tankar om mig, som kanske får henne att inte gilla mig. Det är ju faktiskt trovärdigt, jag vet att jag kan tänka så ibland på jobbet."

"Helvete.. nu måste jag hålla in fötterna lite bara för att hon ska få plats när hon klipper.. Oj, nu snubblade hon över min fot, tänk om hon tror att jag menade nåt med det? Att jag kanske hoppades att det skulle hända?"

"Visst, en olyckshändelse att hon råkade trycka in tummen i min kind samtidigt som hon kollade längden på håret framifrån.. Nu tänker jag för mycket igen, hon verkar ju faktiskt rätt tillbakadragen och schysst, och det var ju faktiskt en olyckshändelse. När jag tänker efter lät inte hennes "ursäkta" helt uppriktigt.. Jävla bitch."

Det var kanske en tiondel av det jag hann tänka på.. Jag blev ändå rätt nöjd med håret, kanske inte trehundrasjuttiofem-kronors-nöjd, men ändå nöjd.