Betko

Det finns så mycket jag vill göra..

Jag vill kunna skriva på det här tangentbordet utan att bli irriterad över att vissa knappar är slöa (leder till stavfel som jag inte kan stå ut med). Jag vill också kunna skriva klart min låt som jag går och tänker på varje dag, vill ladda ner Sibelius utan några som helst problem (självklart kan jag inte lyckas göra en så enkel sak) och mata in massa idéer.

Jag vill INTE jobba imorgon och i övermorgon då jag egentligen skulle haft ledigt.. Varför ska just jag behöva organisera om lagret på just MINA lediga dagar? Varför?! Jag vill också kunna säga nej.

Jag vill bara gå och lägga mig nu, eller nej. Jag vill inte alls gå och lägga mig. Jag vill kunna göra vad jag vill ikväll, gå ut på äventyr i skogen, klättra, skratta eller skrika högt så jag kan höra mitt eko. Jag vet att jag kan göra allt detta, hinna med allt ikväll, men jag vill inte ha tankarna om morgondagen surrandes i min hjärna innan jag somnar.

Jag vill ha fredag varje dag, känna att jag för en gångs skull är ledig (vilket sällan händer även på helgerna).

Jag vill att dagarna ska gå raket-fort (eller var det en PET-flaska? humor) men jag vill även att de inte ska gå alls.

Jag vill känna att jag är tillfreds med mig själv just idag, ikväll, just nu. Jag vill skriva en dikt, men vet inte om vad. Är detta en lång utveckling av en dikt? Måhända.

Jag vill säga att jag tycker om honom. Ja, det gör jag faktiskt. Varför ska det vara så svårt att säga? Varför känner jag helt plötsligt att den dagen skulle kunna vara imorgon? Då vi blir främlingar.

Rättare sagt såhär:

Har precis walked the walk.
Kommer att talk the talk.

The walk var väldigt skönt att få gjort, the talk blir förhoppningsvis bra det med.



Tiden går emot mig hela tiden (därav närvarobristen här).

Hyfsat trevligt nu under Fallens faktiskt. Smakat öl och blivit spanjorska (dock inte första gången man misstagit mig för det.. spanjorska alltså. Märklig komplimang.).

Hur skriver man punkter i samband med parenteser egentligen?

.)
eller
).
eller
.).

Från fall till fall blir det ju faktiskt annorlunda. Hur går det till?

Äntligen! Har insett att det faktiskt bara är att börja träna.. känns som att jag gått runt alldeles för länge så här.

Blir dock ingen rivstart, lite grann nu innan bion.

Wow, vilket höjdarinlägg idag.

"När regnet faller".. måste börja med det projektet snart.

Toodles

Alltså.. När man tänker efter är det rätt obehagligt att gå till frisören och klippa sig. I alla fall för mig. Det känns "fel" att själv (som kund) börja prata med frisören och även "fel" att vara helt tyst.. Visst, det är faktiskt frisrens uppgift att ta initiativet till cold-talk.

Hur som helst blev det inte så mycket ytligt snack, så jag började omedvetet föra en dialog i mitt huvud.

"Fan, nu kommer hennes mamma med hennes barn och hälsar på och här sitter jag och tar upp hennes tid från barnet." 

"Äsch, jag betalar ju faktiskt för att hon ska klippa mig so who cares? Fast.. tänk om hon medvetet klipper mig dåligt? Jag blev ju faktiskt uppringd igår om att ändra tid från elva till kvart över tolv.. Tänk om det var för att hon kanske ville hänga lite extra med sitt barn med tanke på att hon precis varit mammaledig."

"Fan Betti, skärp dig.. Om hon nu varit mammaledig ett jävla bra tag så har hon ju faktiskt haft hur mycket tid som helst till barnet.. Alltså vore det högst osannolikt att hon skulle få för sig att klippa mig dåligt."

"Men! Tänk om hon också tänker.. nu alltså, samtidigt som jag tänker? Tänk om hon tänker onda tankar om mig, som kanske får henne att inte gilla mig. Det är ju faktiskt trovärdigt, jag vet att jag kan tänka så ibland på jobbet."

"Helvete.. nu måste jag hålla in fötterna lite bara för att hon ska få plats när hon klipper.. Oj, nu snubblade hon över min fot, tänk om hon tror att jag menade nåt med det? Att jag kanske hoppades att det skulle hända?"

"Visst, en olyckshändelse att hon råkade trycka in tummen i min kind samtidigt som hon kollade längden på håret framifrån.. Nu tänker jag för mycket igen, hon verkar ju faktiskt rätt tillbakadragen och schysst, och det var ju faktiskt en olyckshändelse. När jag tänker efter lät inte hennes "ursäkta" helt uppriktigt.. Jävla bitch."

Det var kanske en tiondel av det jag hann tänka på.. Jag blev ändå rätt nöjd med håret, kanske inte trehundrasjuttiofem-kronors-nöjd, men ändå nöjd.

Nånting måste det vara, för allvarligt talat så känns det rätt osannolikt att jag skulle haft SÅ många besökare igår, och att jag ÖVERHUVUDTAGET har några besökare alls idag (inatt)... I smell a fish.. (Sa jag det rätt?) Eller är det "rat"?

Helvete.. Jag hade precis skrivit ett helt stycke som jag raderade. Skrev något i stil med att inspelningen gått bättre än väntat och att vi fortsätter arbetet imorgon igen vid åttatiden, vilket innebär att jag inte hinner till Ellens mys. Crap.

Studera.nu har fortfarande inte öppnat sidan.

Jag måste komma på ett tredje namn. Till mina framtida barn menar jag. Hittills har jag kommit fram till två namn som jag älskar. Det ena börjar på B och det andra på I.. Självklart avslöjar jag det inte, men oj vad fina de är. Ett pojk- och ett flicknamn. Missförstå inte nu, men faktum är att tänka på sånt är rätt vanligt, om inte jättevanligt.

Jag får fortsätta imorgon. Nu inatt vill jag drömma nåt ball.. oh how I love it.

---

Oh yes, jag kom in.. Landskapsarkitektur blir det till hösten!

Nyfikenheten bara stiger.. blev jag antagen eller inte? Hela tiden har jag haft en bra känsla, men tänk om man är FÖR självsäker? Om det går åt helvete bara för att..

Urvalet skulle vara klart tidigast 18.00.. Senast då? Måste dra innan klockan är halv åtta, kommer inte vara tillbaka förrän sent.

Hoppas inspelningen går bra.

Till pizzerian nu.

---

När jag tänker på det nu, inser jag att det faktiskt inte är så dåligt.. När var det nu igen? För två månader sen? Minns inte riktigt. Ganska bra är det nu, för att inte säga riktigt bra, gällande den saken.

Alltså.. no matter what, det blir faktiskt bättre. Finns inte så mycket dåligt kvar av den dagen och resten av de följande dagarna då livet kändes surt. Visst är det konstigt.. Idag känns som en omöjlighet -då.

Fortfarande har inte studera.nu öppnat inloggningen. Jag kommer antaligen inte få reda på det inom de närmaste timmarna.

Hoppas verkligen jag hinner till Ellens födelsedagsmys imorgon.

Det enda jag vill nu är att börja läsa den stora tjocka röda boken.. Fly fältet och in i magins värld.

Jag höll precis på att trampa ihjäl en gråsugga.. just i den stunden då jag undvek att trampa på den (då jag räddade den) gav jag till ett fånigt lite skrik. Kanske inte skrik men ett mer "uuhhuähh". För er djurälskare (då menar jag Anna) ber jag att inte läsa nästa mening, men självklart kommer ni (Anna) göra det ändå. Jag tog en bit papper som jag la på den, och tryckte till! Sorry.. men gråsuggor är fruktansvärt tråkiga och fula. Gråa.

Jag har ganska ont i tänderna idag.

Jag vet inte om man uppmärksammar klockan vi har i köket. Det brukar inte jag göra, men gjorde det för någon dag sedan.. (Varför skrev jag då inte det i bloggen? Bra fråga.. ) Jag hade så jättetråkigt. Satt i köket och vilade huvudet i händerna, som i sin tur vilade på bordet. Vår klocka är faktiskt ganska fin, nu målar jag upp det som om den vore vår största ägodel i vårt hus, men svar nej. Hur som helst, den är fin, lite old-fashioned med en urtavla som består av en bild. Jag minns inte hur längesen det var jag verkligen ställde mig på en stol för att beundra denna bild. Tre män, vad kan århundradet vara? 1700-tal? Antingen spelar de någon form av spel, eller så är det en duell. Nu kommer jag till min poäng, min tanke. Tänk! Tänk om jag bara kunde förflytta mig in i bilden.. Bara försvinna helt plötsligt. Titta på när de spelar det konstiga spelet, eller när de försöker döda varandra, lyssna på vad de pratar om. Bara vara där och inte i mitt kök. Jag tittar på alldeles för mycket skräp på tv..! Det finns kanske två slutresultat. Antingen kommer något av det hända på riktigt till slut, om jag VERKLIGEN ger mig fan på att ägna resten av mitt liv till omöjliga ting, vem vet.. eller, most likely, blir jag till slut psykiskt sjuk och galen.

Vad tiden går fort. Alldeles nyss 19.00. Fika snart 20.00.

Jag borde klippa mig snart. Varför gick jag helt enkelt inte bara in på Prins idag och beställde en tid? Var det för att jag precis hade varit inne på Kalasboden och köpt en kycklingsallad och inte "vågade" gå in på grund av påsen jag hade..? Hade någon där inne märkt och tänkt "jaha, kycklingsallad"! Nej.. det var bara det jag hann tänka precis efter att jag tänkt tanken på att beställa klipptid och VIPS hade jag gått förbi det. Var det då för att jag inte orkade slösa tid? Ja.

Jag orkar inte ta upp den där gråsuggan som nu ligger under det avrivna papperet. Hoppas ingen trampar på det. Fast jag vet ju att någon säkert kommer göra det. Trampar Maria på det kommer hon skrika "aah", sådär riktigt högljutt och tjejigt (ingen fara, Carrie Bradshaw skriker ju också högt!). Trampar Magda på det kommer hon också skrika, fast på sitt sätt "oooh".. inte särskilt högljutt utan mer "ohh-vad-var-det-där" på ett nyfiket-äcklat sätt.

Slut för idag. Undrar vad den där lille killen tänkte på idag.. Han som försökte trycka näsan mot fönstret på jobbet ätandes på en glass, men som stoppades av skärmen på sin keps.