Trauma-terapeut?
Skulle jag ha sett ut som en igår? Underlig kommentar jag fick på repet, tyckte jag.. Nåja.. Jag kanske ser jättesportig ut i vanliga fall, who knows!
Får nog sätta upp håret på nåt sätt idag, blir alltid som ett frågetecken.. Hur ska jag göra? Känner mig fantasilös, försöker komma på nåt snyggt och lätt jag snabbt kan fixa.. Funkar sådär bra.
Jag spiller tid.
Det fick bli utsläppt..
Hur som helst.. Nu sitter jag, fantasilös, fast inom ett annat område. Jag vill byta kläder, men vet inte alls vad jag känner för att ha på mig? Även om man bara vill dra på sig något kräver också det en tanke.. Man måste tänka för att det ska verka som om man INTE tänkt, makes sense? Finns en tanke bakom allt.
Det finns så många märkliga människor.. Som idag på jobbet, jag gick fram till en farbror och frågade artigt om han ville ha lite hjälp. Hans svar blev då "Näe du, jag ska svara som en spanjor hade svarat: Loco loco loco!" skrek han.
- Okej.. Jag log lite fundersamt och avlägsnade mig snabbt. Vad var det där om egentligen? Han gick lite konstigt också..
En sak bara, det raderade är nu ogjort.. Jag kände att jag ville ta tillbaka det. Det spelar ju egentligen ingen roll. (Är fullkomligt förståeligt om detta inte förstås. Det var väldigt osammanhängande och plötsligt.)
Trettio minuter kvar tills pappa slutar, tills han ska skjutsa mig. Jag får nästan lite ångest.. Vågar jag mig ut?
Får nog sätta upp håret på nåt sätt idag, blir alltid som ett frågetecken.. Hur ska jag göra? Känner mig fantasilös, försöker komma på nåt snyggt och lätt jag snabbt kan fixa.. Funkar sådär bra.
Jag spiller tid.
Det fick bli utsläppt..
Hur som helst.. Nu sitter jag, fantasilös, fast inom ett annat område. Jag vill byta kläder, men vet inte alls vad jag känner för att ha på mig? Även om man bara vill dra på sig något kräver också det en tanke.. Man måste tänka för att det ska verka som om man INTE tänkt, makes sense? Finns en tanke bakom allt.
Det finns så många märkliga människor.. Som idag på jobbet, jag gick fram till en farbror och frågade artigt om han ville ha lite hjälp. Hans svar blev då "Näe du, jag ska svara som en spanjor hade svarat: Loco loco loco!" skrek han.
- Okej.. Jag log lite fundersamt och avlägsnade mig snabbt. Vad var det där om egentligen? Han gick lite konstigt också..
En sak bara, det raderade är nu ogjort.. Jag kände att jag ville ta tillbaka det. Det spelar ju egentligen ingen roll. (Är fullkomligt förståeligt om detta inte förstås. Det var väldigt osammanhängande och plötsligt.)
Trettio minuter kvar tills pappa slutar, tills han ska skjutsa mig. Jag får nästan lite ångest.. Vågar jag mig ut?
Kommentarer
Trackback