Loosy goosy...
Ah.. asskönt. Min dag börjar nu, min fritid. Titelvalet var ganska enkelt, älskar Jack Black och hans sätt att säga det, plus att jag verkligen känner mig rätt loosy nu.
Faktum är att jag känner mig.. jag vet inte.. Hade tänkt skriva "Jag har släppt mig" i titel-fältet, men det blev inte riktigt rätt.. Men jag har faktiskt släppt mig, tror jag. I alla fall ett "jag" som har klamrat sig fast vid mig längre än vad jag velat. Okej, jag vet faktiskt inte, men det känns så just nu.. Jag vill behålla det här ögonblicket av ro och tillfredsställdhet.
Jag har märkt att jag börjar bli mer och mer avtänd.. Eller har jag det? Ja, det har jag. Det sjukaste är att jag verkligen inte kan tänka klart. När jag tror att jag gör det tänker jag om direkt, jag ifrågasätter mig själv hela tiden. När något känns lätt blir man genast förvånad över hur lätt det kan vara, och ögonblickligen frågar man sig själv "Kan det vara så här lätt?" och tvivel föds. Så är det oftast för mig, nästan alltid dyker samma gamla motgångar upp, och helt plötsligt när det blir nedförsbacke bromsar jag för att det inte ska gå för fort.. för lätt. Varför gör man det när man vet att man istället borde jubla över nedförsbacken?
Kanske är det för att man inte vet vad som kommer sen.. Det kan dyka upp nåt på vägen som gör att man krockar, det är väl det jag är rädd för.
Nu ska jag försöka njuta av min fritid. Smaka på mammas nybakta bullar kan vara en bra start.
Faktum är att jag känner mig.. jag vet inte.. Hade tänkt skriva "Jag har släppt mig" i titel-fältet, men det blev inte riktigt rätt.. Men jag har faktiskt släppt mig, tror jag. I alla fall ett "jag" som har klamrat sig fast vid mig längre än vad jag velat. Okej, jag vet faktiskt inte, men det känns så just nu.. Jag vill behålla det här ögonblicket av ro och tillfredsställdhet.
Jag har märkt att jag börjar bli mer och mer avtänd.. Eller har jag det? Ja, det har jag. Det sjukaste är att jag verkligen inte kan tänka klart. När jag tror att jag gör det tänker jag om direkt, jag ifrågasätter mig själv hela tiden. När något känns lätt blir man genast förvånad över hur lätt det kan vara, och ögonblickligen frågar man sig själv "Kan det vara så här lätt?" och tvivel föds. Så är det oftast för mig, nästan alltid dyker samma gamla motgångar upp, och helt plötsligt när det blir nedförsbacke bromsar jag för att det inte ska gå för fort.. för lätt. Varför gör man det när man vet att man istället borde jubla över nedförsbacken?
Kanske är det för att man inte vet vad som kommer sen.. Det kan dyka upp nåt på vägen som gör att man krockar, det är väl det jag är rädd för.
Nu ska jag försöka njuta av min fritid. Smaka på mammas nybakta bullar kan vara en bra start.
Kommentarer
Trackback