Vakna, jobba, sova..
Vilken helvetesdag.. Är så trött så jag knappt orkar tänka på vad jag har gjort idag. Mina händer svider så enormt mycket, sprucket och irriterat överallt.. Handkräm kan tänkas hjälpa -bullshit.. i alla fall enligt mig, hjälper inte ett dugg.
"Jag vill ha typ en sån här väska.. Fast ändå inte." Så löd kundens beskrivning av den väska hon sökte. Jag förstod DIREKT vad hon ville ha, telepati är ju faktiskt något som skall finnas med på meritlistan om man jobbar på Sko- och Väsknilsson. Självklart hjälpte jag henne, genom att stå där och peka på olika väskor som var bruna och "typ" som hon ville ha dem.. Detta låter inte särskilt jobbigt/irriterande, men faktiskt så var det det. Jag sålde henne en väska för 1889 kr.
Till dragspelskursen nu. Ledsen Åke, men jag måste faktiskt skriva om dig här, gör väl knappast något eftersom du troligtvis aldrig kommer läsa det. Åke alltså.. Inget större fel på den mannen, men oj vad han lär sig sakta. Att lära ut kanske inte riktigt är min grej, eller så är det verkligen det, antingen eller. Fjäril'n Vingad Syns På Haga är ju faktiskt inte så otroligt svår. Ändå har han spelat/övat på den sen förra året i princip. Varje gång då han spelar den, vilket tar tredubbla tiden eftersom han stannar gång på gång, försöker jag tålmodigt ge honom olika tips till hur han kan bättra sitt övande (elever förstår olika, därför är det ju väldigt bra att ha olika knep för olika elever). Efter att ha tragglat sig igenom låten gör han (som alltid) ett tappert försök till att imponera på mig genom att spela olika "bitar" (som han säger) ur övningsboken.. Till ingen nytta, verkligen.. Han lyckas inte sätta en enda låt och då ska man ju helst låta bli att "spela upp" och show off. Själv sitter jag där och gör mitt bästa för att hålla tålamodet och skenet uppe, inombords håller jag på att brista, antingen av skratt eller nåt annat.
Åke är en fin människa, inget ont om honom, men det lyckas bara bli fel varje gång jag har lektion med honom. Han tycker om att ha smör och ost på kanelbullar, på "undersidan" givetvis.. gärna klockan tre på natten, det är det bästa han vet. Det diskuterades när vi alla satt och fikade. Konstigheter..
Efter att jag slutat klockan nio väntade jag på min kära mamma. Tydligen hade hon fått för sig att jag skulle ringa henne innan jag slutade, men det var inte överenskommet, så jag fick vänta i ca tjugo minuter på henne. Riktigt kalla minuter. Självklart skulle det vara broöppning.
Underbar dag.
Tråkigt att jag har så mycket att göra. Missade nog en toppenkväll med Anna, Ebba och Tove.. Att bada hade varit hur härligt som helst. Även om det är tråkigt, så är det nog rätt bra att jag har mycket runt om mig.. Hinner inte tänka så mycket på saker som jag annars väldigt lätt börjar tänka på. Saker som gör mig ledsen, och därefter arg.. patetiskt, väldigt patetiskt.. men det är väl så det funkar. Undrar bara när dessa tankar/känslor försvinner. Jag vill nog inte att de ska försvinna, inte nu, inte sen heller.. Vill jag helt enkelt för mycket?? Kanske. Jag vill alltid att saker ska vara så lätta och okomplicerade som möjligt, men jag har aldrig varit med om att det har varit så. Jag är alldeles för drömmande och för emotionell för mitt eget bästa.
Klockan är redan sovdags. Vilken dag, what a waste.
"Jag vill ha typ en sån här väska.. Fast ändå inte." Så löd kundens beskrivning av den väska hon sökte. Jag förstod DIREKT vad hon ville ha, telepati är ju faktiskt något som skall finnas med på meritlistan om man jobbar på Sko- och Väsknilsson. Självklart hjälpte jag henne, genom att stå där och peka på olika väskor som var bruna och "typ" som hon ville ha dem.. Detta låter inte särskilt jobbigt/irriterande, men faktiskt så var det det. Jag sålde henne en väska för 1889 kr.
Till dragspelskursen nu. Ledsen Åke, men jag måste faktiskt skriva om dig här, gör väl knappast något eftersom du troligtvis aldrig kommer läsa det. Åke alltså.. Inget större fel på den mannen, men oj vad han lär sig sakta. Att lära ut kanske inte riktigt är min grej, eller så är det verkligen det, antingen eller. Fjäril'n Vingad Syns På Haga är ju faktiskt inte så otroligt svår. Ändå har han spelat/övat på den sen förra året i princip. Varje gång då han spelar den, vilket tar tredubbla tiden eftersom han stannar gång på gång, försöker jag tålmodigt ge honom olika tips till hur han kan bättra sitt övande (elever förstår olika, därför är det ju väldigt bra att ha olika knep för olika elever). Efter att ha tragglat sig igenom låten gör han (som alltid) ett tappert försök till att imponera på mig genom att spela olika "bitar" (som han säger) ur övningsboken.. Till ingen nytta, verkligen.. Han lyckas inte sätta en enda låt och då ska man ju helst låta bli att "spela upp" och show off. Själv sitter jag där och gör mitt bästa för att hålla tålamodet och skenet uppe, inombords håller jag på att brista, antingen av skratt eller nåt annat.
Åke är en fin människa, inget ont om honom, men det lyckas bara bli fel varje gång jag har lektion med honom. Han tycker om att ha smör och ost på kanelbullar, på "undersidan" givetvis.. gärna klockan tre på natten, det är det bästa han vet. Det diskuterades när vi alla satt och fikade. Konstigheter..
Efter att jag slutat klockan nio väntade jag på min kära mamma. Tydligen hade hon fått för sig att jag skulle ringa henne innan jag slutade, men det var inte överenskommet, så jag fick vänta i ca tjugo minuter på henne. Riktigt kalla minuter. Självklart skulle det vara broöppning.
Underbar dag.
Tråkigt att jag har så mycket att göra. Missade nog en toppenkväll med Anna, Ebba och Tove.. Att bada hade varit hur härligt som helst. Även om det är tråkigt, så är det nog rätt bra att jag har mycket runt om mig.. Hinner inte tänka så mycket på saker som jag annars väldigt lätt börjar tänka på. Saker som gör mig ledsen, och därefter arg.. patetiskt, väldigt patetiskt.. men det är väl så det funkar. Undrar bara när dessa tankar/känslor försvinner. Jag vill nog inte att de ska försvinna, inte nu, inte sen heller.. Vill jag helt enkelt för mycket?? Kanske. Jag vill alltid att saker ska vara så lätta och okomplicerade som möjligt, men jag har aldrig varit med om att det har varit så. Jag är alldeles för drömmande och för emotionell för mitt eget bästa.
Klockan är redan sovdags. Vilken dag, what a waste.
Kommentarer
Trackback