Lite sanning...

Längesedan jag skrev på denna blogg. Bra att den är i skymundan.

Jag är så jävla trött på så mycket. Visst, jag verkar jätteglad på min nya superpositiva blogg, men det är inte alltid sanningen ser så ut. Här kommer lite sanning!
Jag är fruktansvärt trött på Spanien, eller Barcelona för att vara mer korrekt. Trött på alla jävla långsamma tanter som man aldrig kan komma förbi, trött på alla hundskitar på gatorna, det faktum att det luktar illa på så många ställen, alla långsamma idioter (kassörskor&kunder) i mataffärerna.
Jag är trött på att jag är en så "bra flickvän" när det gäller att följa med & kolla på fotboll. Visst, man umgås i den mån att båda två befinner sig på samma ställe, men det faktum att man bara står och känner sig som ett fån? Det är något jag inte är så intresserad av. Jag följer gärna med, men jag vill inte vara en maskot som bara står tyst bredvid. Jag kan inte hjälpa att jag inte kan fotbollssnack, jag har inga roliga suparhistorier att berätta, jag kan inte snacka skateboard. Tydligen, om man inte kan prata om de ovanstående ämnena, så är man (jag) inte en intressant person att prata med.
Jag vet "vi pratar så mycket i vanliga fall", men varför i helvete vill man ha någon med om man inte vet vad man ska prata om?
Att det ska bättra sig? Knappast. Jag är så jävla trött på det.
Missförstå mig inte, detta är inte något som helst tecken på ett avslut. Jag är bara så FRUKTANSVÄRT trött! Är det så mycket begärt att bli förstådd?? Fan fan fan.
Jag vill hem nu. Jag vill att det ska vara lite kallare, jag vill ha mer jul, jag vill bara inte vara kvar här. Jag ska aldrig mer flytta någonstans där jag inte vet hur jag kommer att få det, att inte veta hur man kommer att bo, eller om man kommer att trivas. Faktum är att jag mer eller mindre har längtat hem hela tiden. Längtat hem eller till Serbien. Jag skulle ALDRIG i hela mitt liv kunna bo i Barcelona. Alla är så jäkla supernöjda, men för vadå? Jag vill inte vara här. Detta passar mig inte.
Punkt slut.