Segare än en seg..godisråtta? De kanske inte ens är sega.
Igår tänkte jag att jag idag skulle hinna göra massor, hamnade dock i nån slags djup djup sömn imorse, drömde något konstigt (bra konstigt) och vaknade vid tio. Nu är klockan ett och det enda jag har gjort är att äta, borsta tänderna och tvätta ansiktet..och äta igen.
Det är som när man ligger alldeles stilla i sängen och tänker "nu ska jag vända mig om" exempelvis. Ju mer man tänker att man ska göra det "nu...nej, nu, eller NU gör jag det" och ju fler gången man INTE gör det.. ju mer paralyserad känner man sig, eller hur? Som att man inte har den tillräckliga viljan att bestämma över sin kropp, jättehemskt.
Alldeles strax ska jag byta om, snyta mig (min näsa blir oerhört rinnig när jag äter något starkt), släppa ut håret och se om det blir mössa eller inte, gå på toa och kissa (värsta jag vet när man blir tok-kissnödig när man inte borde bli det), därefter ta på mig skor och jacka..och basker beroende på håret.
Allt som allt kan detta ta en timme, proceduren innan jag går ut, när jag handlar, och när jag slutligen är på väg tillbaka. Då kanske klockan är 14:00 och jag kan börja plugga "på riktigt". Det borde duga.
Vem var det?
Vet verkligen inte vem det kunde ha varit.. Personen jag var med hela kvällen eller personen med den konstiga repliken? Jag vet nog vilka båda är.
Jag önskar så innerligt att jag hade sett det jag fick höra av Erba. En berusad tjej fumlar in sig på toaletten, dörren igendragen men inte riktigt stängd. Plötsligt slås dörren upp av tjejen som nu ligger avdäckad på golvet. Komiskt!
Vem var det?
Men vad i helvete..
Där jag skrev att mönstret bröts..det var sanningen, publiceringen är en lögn!
Bigfoot.
En svullen högerfot som gjorde att kvällen inte riktigt blev som planerat.
The Other Boleyn Girl är den nya planen, undrar om den är bra och om jag hinner se den.
Rätt tråkig kväll ändå, hyfsat pigg tyvärr. Känner mig dessutom kass på att skriva, fan.
Hatar när det blir varannan rad text och varannan rad tomt, som nu.. skitfult. Finns inte så mycket jag vill skriva om.
När jag ändå har börjat skriva såhär fult så vore det synd att bryta mönstret.
Varför är du inte här och tar hand om mig och min fot, varför?! Nej, förlåt, det var själviskt av mig.
Bara så att du, du som inte är mer än ett namn på min msn-lista, nej jag vill faktiskt inte träffa dig. Fegt att inte säga det rakt ut (och DÄR bröt jag mönstret, jag är fan inte bra på nåt!).
Jag vet precis vad jag vill, och faktiskt ska göra, efter min marknadsföringstenta. Införskaffa ett träningskort och inviga mitt staffli (efter att jag köpt lite oljefärg och "tavla").
Kanske inte heter tavla just, men ni förstår.